Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”De gamla partierna bromsar den nödvändiga förnyelsen”

Om mindre än ett år är det val i Sverige. Allt fler väljare känner sig främmande för en debatt som försummar de frågor som avgör våra livsvillkor i framtiden, skriver artikelförfattarna.
Om mindre än ett år är det val i Sverige. Allt fler väljare känner sig främmande för en debatt som försummar de frågor som avgör våra livsvillkor i framtiden, skriver artikelförfattarna. Foto: David Dahlberg

Demokratin hotas inifrån. Samtidigt saknas svar från den etablerade politiken på de hot som tornar upp sig. Var är visionerna? Var är omställningsplanerna för den fjärde industriella revolutionen? Valet 2018 blir avgörande. Vi måste agera som om fredliga revolutioner är möjliga, skriver Kristina Persson, Mats Svegfors och Sverker Sörlin.

Nu har också Tyskland fått ett högerextremistiskt och främlingsfientligt parti i sin riksdag. Det tyska valet bekräftar bilden att de gamla, liberalt orienterade och socialdemokratiska partierna tappar stöd i hela Europa – de partier som under lång tid byggde upp det moderna samhället.

Förklaringarna är många och sammansatta: den underliggande främlingsfientligheten som fått näring av flyktingströmmarna, växande klyftor och en känsla av hot mot den egna identiteten och tryggheten i en tid av gränsöverskridande konkurrens.

Det finns en uppenbar risk att de etablerade partierna försöker möta konkurrensen om väljarnas stöd med att gå populismen till mötes, stänga gränserna och hemfalla till nationalistisk retorik som efterhand övergår i praktik.

Samtidigt finns hos de stora, liberalt och demokratiskt sinnade grupperna en känsla av politisk hemlöshet och passivitet. En utbredd politisk trötthet står emot den militanta organiseringen hos den högljudda extremhögern.

Den nya politiska konfliktdimensionen har identifierats med polerna GAL-TAN (Grön, Alternativ, Liberal – Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk). Framgångarna för TAN, extremhögerns värdeskala, hotar nu många värden som byggts upp under hela efterkrigstiden.

Den andra värdeskalan, GAL, står för internationellt samarbete, humanitär solidaritet, vetenskapligt baserad kunskap och det fria medborgarskapet skyddat av rättsstaten. Men den stora andel av befolkningen som står för dessa värden är passiv och oorganiserad. Den har i stort sett upphört att engagera sig i de existerande politiska partierna. Dessa framstår inte heller längre som idéutvecklande organisationer med en uthållig samhällsvision.

Vi tycks befinna oss i det politiska tomrummet ”när något gammalt går i graven och det nya ännu inte är fött” (Gramsci). Vad ska bli det nya?

Redan i årets budget finns resurser som skulle kunna styras om till en landsomfattande insats för upplysning och dialog om framtidens samhälle och 2030-målens ­genomförande.

Om mindre än ett år är det val i Sverige. Allt fler väljare känner sig främmande för en debatt som försummar de frågor som avgör våra livsvillkor i framtiden. Den fråga som vi ställer oss och som vi skulle önska att alla demokratiska partier och rörelser gjorde till sin är: Hur ska politiken på nytt kunna bli en drivande kraft för demokrati, sammanhållning och förnyelse i Sverige och Europa?

Vi tror att det krävs en bred rörelse för upplysning, medvetenhet och bildning för att hejda hoten mot demokratin. Elementär respekt för fakta och källkritik ingår förstås men det helt centrala ligger i att återupprätta kunskap som en väg till personlig frihet och samhällsansvar. Insikt om demokratiska värderingar är inte en åsikt utan en fråga om kunskap. Respekten för alla människors lika värde och rättigheter är starkt markerade i alla de konstitutioner som vi förväntas följa. De är också själva grunden för FN:s Agenda 2030. Men orden saknar värde om inte medborgarna aktivt står bakom, förstår och försvarar. Vår tid är komplex och snabbföränderlig, folkbildning och dialog om framtiden borde vara allas rätt och skyldighet.

På så sätt liknar vår tid den tid då demokratin fick sitt genombrott. Auktoritära och patriarkala strukturer stod då mot folkmakt och sociala reformer. Men det fanns en stor och viktig skillnad: Då fanns det starka visioner och idéer om framtidens samhälle. Det var då folkbildningens idéer föddes för att stödja det demokratiska samhällsbygget.

Vad har vi i dag? Nostalgi och tillbakablickande och protester mot de stora liberala landvinningarna och de allt öppnare gränserna. Ilska över de stora och växande klyftorna, men samtidigt ointresse för de politiska partierna. En oförmåga hos politiken att sätta gränser för konkurrens och segregering. Skruvande och finjustering av ett samhällsbygge som knappt finns som en framtidsidé. Ett fastklamrande vid individuell framgång, konsumtion och ekonomisk tillväxt.

Varför är det svårare i dag än det var för ett sekel sedan? Komplexiteten är större och förändringstakten hetsigare. Splittringen i samhället är också större; det finns inte stora och förhållandevis homogena grupper av arbetare och tjänstemän som delar politiska intressen och behov. I den mån visioner förekommer får de ingen plats i det offentliga rummet. Istället bromsar och bekämpar de (numera) gamla partierna försöken till förändringar, till och med de som uppstår i deras egen kärna.

Ett uttryck för detta är hur det gick för Socialdemokraternas och Moderaternas analysgrupper efter valet 2014. Moderaterna hade tappat 7 procentenheter och Socialdemokraterna hade under lång tid förlorat allt fler väljares stöd. Båda grupperna kom fram till att deras partier saknade samhällsanalys, visioner och förståelse av vad vår tid kräver. Men något intresse för att dra slutsatser av detta verkar inte ha förelegat hos något av partierna.

Få länder är bättre positionerade än Sverige att ligga i täten för omställningen till en hållbar värld. Men det saknas seriösa svar från den etablerade politiken på de hot som tornar upp sig. Det nyskapande framtidsarbetet i regeringskansliet har lagts ned och arbetet med att genomföra Agenda 2030 hindras av dålig organisation, bristande ledarskap och revirstrider mellan departementen.

Var är omställningsplanerna för den fjärde industriella revolutionen? Var är strategierna som ska förverkliga det nya klimatpolitiska ramverket och införa ett koldioxid-oberoende transportsystem, som riksdagen beslöt för många år sedan? Var är nytänkandet för att minska den tid som det tar innan de nyanlända får arbete och utbildning? Hur ska framtidens välfärd finansieras? På vilka sätt försöker Sverige bidra till att lösa krisen inom EU? Det saknas inte stora uppgifter för ett långsiktigt ledarskap för hållbarhet.

Det kommer att krävas kreativitet, kringsyn och ledarskap för att hitta de nya sammanhängande idéerna som kan försvara humanismens värderingar i vår tid. För ett sekel sedan räckte det med nationella svar – nu behöver de vara transnationella.

Politiken behöver aktiva, idérika och ifrågasättande medborgare. Redan i årets budget finns resurser som skulle kunna styras om till en landsomfattande insats för upplysning och dialog om framtidens samhälle och 2030-målens genomförande. Det civila samhället och den höga graden av tillit i vårt samhälle är en stor resurs; Studieförbund, folkhögskolor och ideella organisationer bör användas mer aktivt till försvar av demokratin och arbetet med Agenda 2030.

Investeringar i civilsamhällets organisationer kan också motverka de växande spänningarna mellan stad och land och öppna snabbare vägar till arbetsmarknad och utbildning för de som annars riskerar att hamna utanför.

Demokratin hotas inifrån sina egna kärnländer. Sverige har ett stort ansvar. Vi är unikt väl rustade att ta oss an den stora frågan om social sammanhållning och bidra till att skapa nya berättelser om framtiden. Vi behöver forma allianser med likasinnade – Norden, Tyskland och Frankrike ligger nära till. Men öppenhet och samarbete med världen utanför Europa kommer också att behövas.

Morgondagens politiska landskap formas nu. Valet 2018 blir avgörande. Vi måste agera som om fredliga revolutioner är möjliga.

DN Debatt. 4 oktober 2017

Nedan kan du kommentera artikeln.

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.