Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”De partier som tänker nytt kommer att vinna valet 2022”

Valrörelsen var lätt att känna igen för den som vanligtvis följer de stora nyhetsmedierna. Samtidigt är det nu allt fler som inte gör det, skriver artikelförfattarna. Bilden: Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) i TV4:s duell.
Valrörelsen var lätt att känna igen för den som vanligtvis följer de stora nyhetsmedierna. Samtidigt är det nu allt fler som inte gör det, skriver artikelförfattarna. Bilden: Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) i TV4:s duell. Foto: Anders Wiklund/TT

DN DEBATT 20/9. De enskilda partiernas valresultat 2018 var knappast överraskande. Men den samlade parlamentariska bilden är dramatisk. Aldrig förr har partisystemet varit lika fragmentiserat. I fortsättningen måste partierna lära sig att fungera i en mer komplex situation fjärran från blockpolitik och låsta positioner, skriver fyra forskare i en snabbrapport.

VAL 2018

Den 9 september 2018 har goda utsikter att bli ett historiskt datum i Sverige. Kanske inte så mycket för själva valresultatet, som för att valet och valrörelsen kom att bekräfta stora förändringar i politik- och mediesystem som sannolikt kommer att vara betydelsefulla under lång tid framåt. Det är också förändringar som går emot många invanda föreställningar om hur svensk politik och svenska valrörelser fungerar.

Svenska val brukar präglas av en spännande valkampanj som blir allt mer intensiv ju närmare valdagen kommer. Därefter redovisas ett valresultat som valrörelsens klimax och den parlamentariska processen tar vid. Själva regeringsbildningen är oftast en formalitet. Den här gången var händelseförloppet närmast det omvända: valkampanjen handlade mest om vad som skulle hända efter valdagen, och valresultatet var tämligen väl diskonterat i en uppsjö av opinionsmätningar och politiska analyser. 

Det är i stället efter valet som spänningen stigit. Under de tio dagar som gått sedan valet har stort utrymme ägnats åt tolkningen och konsekvenserna av det valresultat de flesta bedömare förutspådde på förhand. Väljarna har visserligen sagt sitt, men för partierna återstår att bekänna färg om de framtida parlamentariska vägvalen.

Den aktuella utvecklingen av svensk politik och svenska valrörelser är således högintressant och förtjänar en genomgripande analys. Därför är vi glada att i dag för första gången någonsin i Sverige kunna redovisa en sammanställning av närmare 100 ledande svenska forskares reflektioner tio dagar efter valet. I rapporten ”Snabbtänkt” medverkar forskare från tolv svenska lärosäten och sex utländska universitet. Deras intryck från årets valrörelse varierar naturligtvis, men bredden i specialkunskaper och erfarenheter ger sammantaget en mycket god bild av de viktigaste trenderna och trendbrotten vad gäller väljare, partier och medier. Forskarnas bidrag ska ses som ett värdefullt och lättillgängligt komplement till politiska kommentatorer, partiernas egna eftervalsanalyser och den traditionella akademiska forskningen.

Lika självklart som att sociala medier blivit allt viktigare arenor i valkampen för varje valrörelse som går, lika givet är det att en omfattande exponering och interaktivitet på dessa plattformar inte i sig är en garant för framgångar på valdagen.

Ett gemensamt drag hos dessa forskares observationer och reflektioner är att de uppmärksammar mer djup­gående förändringar av den svenska utvecklingen än vad som framgår av den dagliga debatten. På ytan kan det just nu tyckas som om det stora nyhetsvärdet kring valet 2018 ligger i spekulationer kring vilken regering som sannolikt kan bildas av vilka partier. Detta är förstås inte alls ointressant, men mycket talar för att den gradvisa – men tydliga – fragmentiseringen av politik- och mediesystem som nu slagit igenom på allvar kommer att visa sig än mer betydelsefull i framtiden. Fragmentiseringen gäller både partier och medier, liksom valrörelsen i stort. Den ställer också de politiska aktörerna inför stora utmaningar.

De enskilda partiernas valresultat 2018 var knappast särskilt överraskande. Kampen om förstaplatsen blev intet – partiernas prispall är intakt. Men den samlade parlamentariska bilden är betydligt mer dramatisk. Det svenska partisystemet kan inte längre sägas skilja sig från övriga Europa. Socialdemokraternas hegemoni har redan tidigare förpassats till historieböckerna. Nu tycks utvecklingen fortsätta. 

I fortsättningen måste de svenska politiska partierna därför lära sig att fungera i en mer komplex parlamentarisk situation fjärran från blockpolitik och fastlåsta positioner.

De traditionellt stora partierna sjunker ihop, medan de flesta mindre växer. Styrkeförhållandena jämnas ut och väljarstödet splittras upp på ett sätt svensk politik inte tidigare skådat. Det mått statsvetarna kallar ”det effektiva antalet partier” når i år rekordnivån 5,6. Aldrig förr har det svenska partisystemet varit lika fragmentiserat. Konsekvenserna är tydliga i dessa dagar. Regeringsbildning och samarbetsmönster kompliceras. I fortsättningen måste de svenska politiska partierna därför lära sig att fungera i en mer komplex parlamentarisk situation fjärran från blockpolitik och fastlåsta positioner.

Partiernas framtida utmaningar tycks vara lika stora på väljararenan. När väljarna blir allt mer rörliga får potentiellt även valkampanjerna större betydelse. Kampanjerna fortsätter visserligen att professionaliseras över lag och de samlade valkassorna var 2018 större än någonsin, 346 miljoner kronor. På valnatten talade alla partiföreträdare sturskt om sina egna lyckade kampanjinsatser och framgångar oavsett om partiet gått framåt eller bakåt i opinionen. 

Samtidigt sker en fragmentisering också av kampanjarbetet. I årets valrörelse bedrevs kampanjerna på många arenor – gamla som nya. Facebook gick om tv när partierna fick rangordna olika kommunikationskanalers betydelse. Det vi kan se är vidare att introduktionen och användandet av sociala medier jämnat ut spelfältet mellan stora och små partier, och att den snabba tekniska utvecklingen har gjort det både lättare och billigare för partierna att bedriva kampanjer digitalt, rikta reklam och engagera digitala kampanjarbetare. Under lång tid framåt kommer alla partier att behöva lära sig att fungera i en mer komplex kampanjmiljö där allt större krav kommer att ställas på att nå fram till relevanta väljargrupper i rätt kanaler.

När vallokalerna väl stängt var de sociala medierna märkligt frånvarande i debatten. Efter valet avstannande partiernas aktivitet på dessa plattformar nästan helt.

Mediebevakningen av 2018 års val kan vid ett första påseende beskrivas som ”business as usual”. Där fanns en allt intensivare rapportering i valrörelsens slutspurt, ett ymnigt flöde av opinionsundersökningar och ett pärlband av partiledarutfrågningar, dueller och debatter. Valrörelsen var lätt att känna igen för den som vanligtvis följer svenska valrörelser i de stora nyhetsmedierna. Samtidigt är det nu allt fler som inte gör det, utan i stället väljer bort de politiska nyheterna för annat i det enorma medieutbudet eller har de sociala medierna som nav för sin mediekonsumtion. Uppdelningen mellan traditionella medier och sociala medier är sällan absolut utan präglas av ett symbiotiskt förhållande. Det gör det inte mindre svårt för de politiska partierna att nå framgång i ett allt mer fragmentiserat digitalt medielandskap.

De sociala mediernas roll i årets val är intressant. Före valet var de på allas läppar. Sverigedemokraterna hade fler delningar på Facebook än alla andra riksdagspartier tillsammans. Men när vallokalerna väl stängt var de sociala medierna märkligt frånvarande i debatten. Efter valet avstannande partiernas aktivitet på dessa plattformar nästan helt. Lika självklart som att sociala medier blivit allt viktigare arenor i valkampen för varje valrörelse som går, lika givet är det att en omfattande exponering och interaktivitet på dessa plattformar inte i sig är en garant för framgångar på valdagen. Innehållet på sociala medier engagerar, mobiliserar och inte minst polariserar – men samtidigt har dessa mediers opinions­påverkande effekt snarare överskattats än underskattats under denna valrörelse. När det gäller de sociala medierna ligger den stora utmaningen för de politiska aktörerna snarast i att skaffa sig ökad förståelse och kunskap på ett område där också forskningsläget på många sätt fortfarande är oklart.

Vad som står helt klart är att den tilltagande fragmentiseringen av politik, medier och valkampanjer kommer att vara en central faktor i den framtida utvecklingen.

Våra slutsatser efter valet 2018 har direkt bäring på kommande val och valrörelser. Störst utsikter att nå framgång 2022 har rimligen de partier som tänker nytt och bäst förmår att utnyttja de politiska möjligheterna i den nya parlamentariska komplexiteten, och bäst ser hur det går att navigera strategiskt i det mycket uppsplittrade medielandskapet. Vad som står helt klart är att den tilltagande fragmentiseringen av politik, medier och valkampanjer kommer att vara en central faktor i den framtida utvecklingen. Sannolikt kommer den också att ägnas betydligt större utrymme i historieböckerna än frågan om vilka partier det var som till sist bildade regering efter valet 2018.

DN Debatt.20 september 2018

Debattartikel

Niklas Bolin, Kajsa Falasca, Marie Grusell och Lars Nord, Mittuniversitetet:
”De partier som tänker nytt kommer att vinna valet 2022”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.