DN Debatt. ”De rikaste fick 82 procent av förmögenhetsökningen 2017”

82 procent av förmögenhetstillväxten gick till den rikaste procenten av världens befolkning förra året. De 3,7 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft fick ingen ökning alls. Detta visar hjälporganisationen Oxfams nya rapport ”Reward work, not wealth” som vi publicerar i dag inför World economic forums möte i Davos. Under 2017 tjänade man inte främst pengar på arbete utan på att vara rik.

Aldrig förr har världen sett en större ökning av dollarmiljardärer som förra året med en ny miljardär varannan dag. De blir dessutom allt rikare. Oxfams rapport visar att de 762 miljarder dollar som världens miljardärers förmögenheter ökade med mellan mars 2016 och mars 2017 (då Forbes miljardärslista publiceras) hade kunnat utrota den extrema fattigdomen sju gånger om.

De rikas förmögenheter fortsätter växa, delvis på bekostnad av de fattigaste. Skulle företag prioritera rättvisa löner hade välståndsökningen varit mer rättvist fördelad. Att antalet miljardärer ökar bör inte ses som ett tecken på en blomstrande ekonomi, utan snarare som ett symtom på ett fallerande ekonomiskt system.

Dagens enögda fokus på vinstmaximering leder till att rika aktieägare kan lyfta allt större belopp samtidigt som lågavlönade arbetare pressas hårdare. Fattiga länder tvingas in i en ond spiral där konkurrensen om arbetstillfällen blir till en jakt mot att erbjuda den billigaste arbetskraften med lägsta möjliga arbetsrättsliga nivåer. Många företag ger sina högsta chefer extrema löner och bonusar och delar ut stora belopp till sina aktieägare trots att de har arbetare eller underleverantörer där de anställda inte tjänar tillräckligt mycket pengar för att kunna leva ett drägligt liv.

Skatteflykt, både laglig och olaglig, används också av många företag och rika privatpersoner för att maximera vinsterna och utdelningen. Det är utvecklingsländer och de fattigaste som drabbas hårdast av detta.

Sammanlagt beräknas utvecklingsländer förlora åtminstone 170 miljarder dollar om året till följd av att superrika individer och företag gömmer undan pengar i skatteparadis. I jämförelse hade det kostat 2,2 miljarder dollar per år att öka lönerna till levnadsstandard för alla de 2,5 miljoner vietnameser som arbetar inom klädindustrin.

Förmögenhetsojämlikheten i världen är extrem, den rikaste procenten äger lika mycket som de övriga 99 procenten och förmögenhetstillväxten tillfaller därför framför allt dem, men även inkomsttillväxten är mycket ojämlikt fördelad. En rapport som nyligen släppts av the World inequality lab visar att 27 procent av den totala globala inkomsttillväxten tillfallit den rikaste procenten av befolkningen mellan 1980 och 2016. Det kan ställas i relation till att den fattigaste halvan av världens befolkning bara fått hälften av det, 13 procent. De fattigaste 10 procenten av befolkningen har i genomsnitt fått en årlig löneökning på mindre än 3 dollar under 25 år. Detta är en extrem snedfördelning av välståndsökningen och något som håller kvar människor i fattigdom.

Antalet människor som lever i extrem fattigdom – på under 1,90 dollar per dag – har positivt nog minskat dramatiskt de senaste decennierna men trots det lever fortfarande över halva jordens befolkning på mellan två och tio dollar om dagen. Världsbanken har också varit tydlig med att ojämlikheten måste minska för att extrem fattigdom ska kunna utrotas: om inte de fattigaste får en mycket större del av tillväxten och utvecklingen fortsätter som i dag kommer hundratals miljoner människor fortfarande leva i extrem fattigdom 2030.

Ekonomisk ojämlikhet är dessutom ohållbart utifrån ett miljöperspektiv. Bibehålls klyftorna som de ser ut i dag hade den globala ekonomin behövt bli 175 gånger större för att alla ska kunna tjäna minst 5 dollar om dagen. Till det räcker inte jordens resurser.

Dagens enögda fokus på vinstmaximering leder till att rika aktieägare kan lyfta allt större belopp samtidigt som lågavlönade arbetare pressas hårdare.

Denna chockerande orättvisa måste få ett slut. Välståndsökningen måste i mycket högre grad tillfalla de fattigaste. I Oxfams rapport lägger vi fram tydliga förslag för detta. Nyckelaktörer är regeringar och företag.

Regeringar bör bland annat:

Sätta konkreta mål för att minska ojämlikheten, de rikaste 10 procentens gemensamma inkomst bör inte överstiga de fattigaste 40 procentens.

Skapa incitament för affärsmodeller som prioriterar rättvis avkastning.

Kräva att multinationella företag genomför besiktningar av sina leverantörskedjor för att säkerställa att alla arbetstagare får levnadslöner i linje med FN:s riktlinjer.

Arbeta för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen, upphäva lagar som diskriminerar kvinnors ekonomiska jämställdhet och genomföra lagstiftning och regelverk som stödjer kvinnors rättigheter.

Reformera skattesystemen så att de i högre grad bidrar till att motverka ojämlikhet och till att reducera extrem förmögenhet genom bland annat förmögenhets-, egendoms-, arvs- och kapitalvinstskatter. Man bör också svartlista skatteparadis och införa sanktioner mot länder, företag och individer som använder sig av dem.

Företag bör bland annat:

Prioritera sina lågavlönade arbetare genom att avstå ifrån att belöna aktieägare och dela ut bonusar till chefer till dess att alla deras anställda har en lön som går att leva på och man har vidtagit åtgärder för att anställda hos underleverantörer också får en levnadslön.

Stötta arbetares engagemang i oberoende fackföreningar och främja kvinnors fackliga deltagande för att höja kvinnliga arbetares röster på ett säkert och effektivt sätt.

Kraftfulla åtgärder som dessa krävs för att få bukt med ojämlikhetskrisen och utrota fattigdomen. Människors riskfyllda, lågavlönade arbete gynnar ett fåtal individers extrema förmögenhet. Den ekonomiska ojämlikheten bidrar till en ohållbar utveckling och håller tillbaka människor som lever i allra största utsatthet. Oxfam uppmanar regeringar och företag att skapa ett mer jämlikt samhälle genom att i mycket högre grad än i dag belöna arbete, inte rikedom.