Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”De som odlar vår mat har inte råd att äta sig mätta”

Vi uppmanar livsmedelskedjorna att bland annat radikalt öka transparensen kring varifrån man köper sin mat för att belysa de problem som odlare och arbetare möter, skriver artikelförfattarna.
Vi uppmanar livsmedelskedjorna att bland annat radikalt öka transparensen kring varifrån man köper sin mat för att belysa de problem som odlare och arbetare möter, skriver artikelförfattarna. Foto: Hasse Holmberg/TT

DN DEBATT 21/6. Odlarna och arbetarna som förser Europa och USA med vanliga livsmedel tjänar i genomsnitt långt under en levnadslön. Samtidigt gjorde de åtta största börsnoterade livsmedelskedjorna i världen 22 miljarder dollar i vinst 2016. Det är dags att ta bort det mänskliga lidandet ur vår livsmedelsproduktion, skriver Robert Höglund och Tim Gore, Oxfam.

I en global livsmedelsindustri värd tiotusentals miljarder kronor tjänar människorna som producerar vår mat ofta fattigdomslöner. Många har inte tillräckligt mycket mat för att mätta sina egna familjer och tvingas utstå vidriga arbetsförhållanden. Mycket tyder på att problemet är på väg att bli värre, men det går att lösa. Det är dags att få bort det mänskligt lidande ur vår mat och bygga en ekonomi som fungerar för alla.

Ojämlikhet genomsyrar den globala ekonomin. Oxfam har tidigare visat hur ett fåtal superrika äger mer än halva jordens befolkning och att klyftan mellan de allra rikaste och alla andra ökar. Nu kan vi visa hur denna ojämlikhetskris både reflekteras och delvis drivs av aktörerna i livsmedelsindustrin, men också att det är en kris som kan lösas.

I dag publicerar vi på Oxfam rapporten Ripe for Change med ny data som visar att odlare och arbetarna som förser Europa och USA med 12 vanliga produkter som ris, bananer, te, avokado, kaffe och gröna bönor i genomsnitt tjänar långt under en levnadslön. För vissa produkter, som te från Indien och gröna bönor från Kenya, tjänar arbetarna inte ens hälften av vad som behövs för att kunna försörja sig.

I Europa står nu tio livsmedelskedjor för halva marknaden. Det ger dem enorma möjligheter att kräva ständigt minskande priser från sina leverantörer runt om i världen.

Rapporten visar också att de låga inkomsterna leder till hunger för de som odlar vår mat. 90 procent av tillfrågade kvinnor på vindruvsodlingar i Sydafrika berättar att de inte haft tillräckligt mycket att äta den senaste månaden. 75 procent av tillfrågade kvinnor på frukt- och grönsaksodlingar i Italien uppger att de varit tvungna att hoppa över måltider på grund av matbrist. I alla de fem länder där Oxfam intervjuat odlare och arbetare i livsmedelskedjan lider en majoritet av de tillfrågade av svår eller måttlig matosäkerhet.

Kvinnliga odlare och arbetare bär den tyngsta bördan. Kvinnor finns särskilt i de lägst betalda och mest osäkra jobben i livsmedelssektorn. I vår analys av 12 vanliga produkter kommer vi fram till att inkomster från grödor där majoriteten av arbetarna är kvinnor endast ligger på 55 procent av vad som utgör en levnadslön, vilket kan jämföras med 71 procent för de grödor som framför allt odlas av män. Kvinnor möter också ett flertal av andra typer av könsdiskriminering.

Ett exempel är Paula Quinto, en kvinna från Ecuador, som tvingades sluta sitt jobb på en bananplantage när hon blev gravid. Trots att det tunga arbetet utsatte henne och barnet för stora hälsorisker lät arbetsgivaren henne inte byta arbetsuppgifter. I Ecuador är det vanligt att barn till föräldrar som jobbar på bananplantager föds med funktionsnedsättningar, något som kan kopplas till de farliga bekämpningsmedel arbetarna utsätts för. Vad ligger bakom denna orättvisa?

Vår rapport argumenterar för att det är ett resultat av ojämlikhet mellan aktörer i livsmedelsindustrin. Å ena sidan har livsmedelskedjor och andra livsmedelsjättar ökat sin makt de senaste åren. I Europa står nu tio livsmedelskedjor för halva marknaden. Det ger dem enorma möjligheter att kräva ständigt minskande priser från sina leverantörer runt om i världen. Samtidigt har småskaliga odlares och arbetares möjligheter att förhandla om priser minskat i många av de länder från vilka livsmedelskedjorna köper sina varor.

Ojämlikheten kan ses i hur priserna som konsumenterna betalar delas upp mellan aktörerna. Vår rapport visar att livsmedelskedjorna inte bara tar den största andelen av priset, ibland så mycket som 50 procent, men att deras andel dessutom har ökat sedan mitten på 90-talet. Andelen som går till småskaliga odlare och arbetare har minskat, ibland är den så liten som 5 procent. Samtidigt har deras produktionskostnader ökat.

Det görs också stora vinster i toppen av livsmedelsindustrin. De åtta största börsnoterade livsmedelskedjorna i världen gjorde 22 miljarder dollar i vinst 2016. I stället för att återinvestera i hållbara leverantörskedjor, delade företagen ut 15 miljarder dollar till sina aktieägare. Bara 10 procent av pengarna som gick till aktieägarna av USA:s tre största livsmedelskedjor under 2016 skulle ha räckt till att höja 600 000 thailändska arbetare i fisk- och skaldjursindustrins inkomster till löner som går att leva på.

Vi tror på rättvisa affärsmodeller. Oxfams erfarenhet av att jobba med småskaliga odlare och arbetare runt om i världen visar att det finns goda förutsättningar för att de ska kunna få hållbara inkomster och arbetsförhållanden. Det som krävs är att regeringars och företags policys och affärsstrategier designas för att fungera för många, inte få.

Exempelvis visar våra undersökningar att gapet mellan nuvarande inkomster och inkomster som går att leva på är mycket mindre i länder med högre lagstadgade minimilöner. Vi har också sett att odlare och arbetare får ökade förhandlingsmöjligheter och en större del av konsumentpriset för deras varor när de arbetar tillsammans i kooperativ. Vi vet att arbetare som är fria att organisera sig fackligt får högre löner och kortare arbetsdagar. Vi vet också att livsmedelskedjorna kan förändra livet för de miljontals människor som producerar vår mat genom att ändra sina affärsmodeller.

Vi uppmanar livsmedelskedjorna att bland annat:

Radikalt öka transparensen kring varifrån man köper sin mat för att belysa de problem som odlare och arbetare möter.

Använda sig av ordentliga risk- och konsekvensanalyser för mänskliga rättigheter. Detta i stället för att förlita sig på leverantörer och tredjepartsgranskare som regelbundet missar de värsta sociala och miljömässiga frågorna.

Se till att betala inköpspriser som gör det möjligt för småskaliga odlare och arbetare att få inkomster som går att leva på.

Våra beräkningar visar att ökade inkomster för odlare och arbetare inte behöver betyda stora, om ens några prisökningar för konsumenterna. I många fall är kostnaden för att se till att odlare och arbetare tjänar inkomster som går att leva på bara några få procent av konsumentpriset för varorna de producerar. I nästan alla fall vi tittat på har livsmedelskedjorna ökat sin andel av konsumentpriset med flera gånger detta på senaste år.

Oxfams rapport undersöker inte specifikt svenska livsmedelskedjor, men många av de problem som kartläggs finns också här. Svenska konsumenter är bland de mest etiskt medvetna i världen och många svenska livsmedelsaktörer har satt ambitiösa mål för att motverka fattigdom och dåliga arbetsförhållanden i sina leverantörskedjor. Oxfam jobbar exempelvis med Axfood på just detta område. Men det finns mycket mer att göra. Vår rapport undersöker och betygsätter 16 av de största livsmedelskedjorna i Europa och USA. Vi uppmanar svenska kedjor att titta på hur de skulle mäta sig mot sina internationella branschkollegor.

Ojämlikhet är djupt ingraverat i livsmedelsindustrin och det finns ingen enskild mirakellösning. Men även vi konsumenter behöver göra vår del. Vi måste visa att vi bryr oss, och kräva av företagen vi handlar från att de respekterar rättigheterna hos människorna som producerar varorna de säljer.

DN Debatt.21 juni 2018

Debattartikel

Robert Höglund och Tim Gore, Oxfam:
”De som odlar vår mat har inte råd att äta sig mätta”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.