Stor politisk enighet råder om att Sverige behöver bli mer innovativt. Utan stärkt innovationsförmåga blir det svårt för svenska företag att klara konkurrenskraften och öka produktiviteten, och därmed i förlängningen svårt att erbjuda nya jobb och högre löner.

Svensk näringslivspolitik har dock under en längre tid fokuserat på strukturell kapitalbrist och lagt stora skattebelopp på att försöka korrigera detta. Enligt Tillväxtanalys (2015) uppgick enbart de direkta företagsstöden till 27 miljarder år 2011. I detta belopp ingår inte jordbruksstödet, EU-stöd och en rad små stöd. Beloppet, som i dag är väsentligt högre, motsvarade mer än hälften av den statliga inkomstskatten på arbete.

Ny forskning från Ratio, baserat på ett femårigt forskningsprojekt med ett femtiotal nya studier, visar emellertid att det är svårt att påvisa förekomsten av marknadsmisslyckanden på den svenska kapitalmarknaden, dess eventuella storlek och i vilka sektorer det finns ett problem. Det är inte främst bristen på kapital som hindrar framväxten av nya innovationer. Det visar vi i vår nya bok "Innovationspolitik för tillväxt".

Myndigheter och politiker kan svårligen identifiera de företag eller sektorer där framtida innovationer kommer att uppstå. De saknar både den information och de incitament som krävs. Följden är att påstådda marknadsmisslyckanden har ersatts av politikmisslyckanden.

I flera vetenskapliga artiklar och i en doktorsavhandling visar Ratios forskning dessutom att det saknas tydliga, positiva effekter av företagsstöd i termer av tillväxt eller sysselsättning. Särskilt gäller detta de regionala stöden. Det är med andra ord ytterst tveksamt om företagsstöden faktiskt bidrar till tillväxt och nya jobb.

Myndigheter och politiker kan svårligen identifiera de företag eller sektorer där framtida innovationer kommer att uppstå. De saknar både den information och de incitament som krävs. Följden är att påstådda marknadsmisslyckanden har ersatts av politikmisslyckanden. Internationell forskning ger en likartad bild.

Då många olika myndigheter delar ut stöd, med liten samordning dem emellan , kan vissa företag dessutom sätta i system att tillskansa sig ett stort antal stöd – de utvecklas till bidragsentreprenörer. I stället för att utveckla nya produkter och tjänster, jagar de bidrag.

En näringspolitik av detta slag torde ha nått vägs ände. En innovationspolitik för tillväxt behöver i stället baseras på insikten att förutsättningen för innovationer är entreprenörskap och fungerande marknader. Den måste utgå från näringslivets verkliga behov.

Aktuell forskning visar att störst förbättringspotential finns avseende kompetenser och institutioner, det vill säga skatter, lagar och regler som påverkar företagandet.

Kompetensbristen är i dag det största tillväxthindret för svenska företag, oavsett bransch och konjunkturläge. Inte minst gäller detta nya snabbväxande företag. Men även stora, etablerade företag behöver utveckla nya kompetenser för att framgångsrikt klara en övergång till ny teknik. Missmatchningen på arbetsmarknaden har dessutom ökat under de senaste decennierna, allt fler medarbetare är alltså över-, under- eller felutbildade.

I dagsläget är endast 40 procent av arbetskraften matchad i bemärkelsen att arbetstagarna har ett arbete som motsvarar utbildningskompetensen. Detta är självklart negativt för löntagarna, men det slår också emot företagens innovationsförmåga.

Flera olika typer av åtgärder behövs. Inte minst måste utbildningars relevans för arbetslivet öka. Detta kan endast åstadkommas genom arbetsgivares medverkan och delaktighet i utbildningars utformning och genomförande. Styr- och resursfördelningssystemen behöver reformeras, men även kulturer och attityder behöver ändras för att stödja denna utveckling. Viktigt är även att företagen själva erbjuder praktikplatser som kan möjliggöra arbetsplatsförlagt lärande.

En annan slutsats är att privat finansiering genom eget sparande, affärsänglar eller riskkapitalbolag är fortsatt viktigt för innovationsfinansieringen. Kompentent kapital är kapital som genererats och återinvesterats under konkurrens på marknader, utan inblandning av byråkratiska handläggare.

Skatter på företagande och individer är ett område där Sverige sticker ut i jämförelse med omvärlden. Enligt exempelvis World economic forums rapport för 2017–2018 rangordnas Sverige som 103:e land i delkomponenten ”skatters effekt på incitamenten att arbeta” och 108:e i delkomponenten ”total skattebörda”. Här finns en uppenbar förbättringspotential.

Sänkta inkomstskatter och en låg kapitalskatt är därför väsentliga för framtida innovativt företagande. Ett första steg – som enligt ny forskning inte ens leder till sänkta skatteintäkter – vore att avskaffa värnskatten. Minskade företagsstöd öppnar också upp för fler generella sänkningar, men också för mer riktade åtgärder.

Ett sådant gäller beskattningen av personaloptioner. Frågan är i dagsläget föremål för utredningar och överklaganden. Optioner är viktiga för att nya och snabbväxande företag ska kunna attrahera och behålla talanger – de anställda får del i en eventuell värdetillväxt längre fram i tiden om företagets affärsidé lyckas. Många undviker dock i dagsläget att använda optioner då marginalskatterna kan uppgå till mer än 60 procent. Här behövs tydliga beslut snarast.

Detsamma gäller åtgärder för att minska företagens regelbörda. Det finns i dag stora brister i myndighetsutövning och regeltillämpning, både vad gäller svenska regler och EU-regler. Miljötillstånd, bygglov, utskänkningstillstånd och olika former av tillståndsgivningar drar ofta ut på tiden, i vissa fall i många år. Studier visar också att kostnaderna slår oproportionerligt hårt mot mindre och nya bolag.

Här har reformtakten stannat av. Den period av avregleringar som kunde ses fram till 2008–2010 har avstannat. I jämförelse med närliggande länder som Finland och Danmark har Sverige dessutom tappat mark.

En minskad regelbörda är centralt för Sveriges framtida innovationsförmåga. Reformer på området borde rimligtvis inte vara särskilt kostsamma, varför det är konstigt att inte mer görs.

En ny regering som fokuserar på innovation och tillväxt bör skapa bättre incitament för entreprenörskap och kommersialisering av ny kunskap, snarare än på att dela ut riktade bidrag genom byråkratiska processer. En fungerande näringspolitik behöver ta sin utgångspunkt i näringslivets faktiska utmaningar.

Sammantaget ser vi här att det finns stora möjligheter för politiken att skapa bättre möjligheter för ökad innovationskraft i såväl nya som etablerade företag. Det är viktigt att en reformprocess med denna inriktning kommer igång, alldeles oavsett regeringens partipolitiska sammansättning.