DN Debatt. ”Den som fått tänderna utslagna ska få hjälp till rimlig kostnad”

Tandvård för skador efter våld i nära relationer ska inte kosta mer än ett vanligt läkarbesök. Det förslaget över- lämnar vi i dag, torsdag, till social- minister Jakob Forssmed (KD) i ett betänkande från den statliga utredningen om stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta. Vi rekommenderar också att frågor om våldsutsatthet rutinmässigt ställs till alla patienter som besöker tandvården.

Mäns våld mot kvinnor, annat könsrelaterat våld och våld i nära relationer är ett utbrett globalt folkhälsoproblem. En uppskattning från Världshälso­organisationen WHO är att nästan var tredje kvinna i världen någon gång under sin livstid har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld där förövaren är en nuvarande eller tidigare partner. Även män och hbtqi-personer utsätts.

Sverige är inget undantag. Vi uppskattar antalet barn och vuxna som under ett år utsätts för eller bevittnar någon form av hot, våld eller sexuellt övergrepp till cirka 800 000 personer. Mörkertalet är stort och anmälningsfrekvensen låg.

Hur kan denna våldsutsatthet upptäckas av det omgivande samhället? Vilka arenor finns i människors vardag där frågor om våldsutsatthet kan ställas? I skolan, på vårdcentralen, arbetsplatsen eller i föreningslivet kan tecken på våldsutsatthet upptäckas.

Det finns dock en verksamhet som är närmast unik när det gäller att regelbundet möta stora delar av befolkningen – nämligen tandvården. Studeras besöksfrekvensen under åren före pandemin, 2017–2019, var det cirka 80 procent av Sveriges befolkning som besökte tandvården någon gång under denna treårsperiod.

Det finns dock en verksamhet som är närmast unik när det gäller att regelbundet möta stora delar av befolkningen – nämligen tandvården.

Hälso- och sjukvården har i dag mer omfattande skyldigheter än tandvården när det gäller rutiner för när och hur personalen ska ställa frågor om våld. Vi har inte haft uppdraget att lämna ett sådant lagförslag, men menar att det finns starka skäl för att tandvården bör ha samma skyldigheter.

Samtidigt arbetar stora delar av svensk tandvård med stora utmaningar när det gäller ekonomiska resurser och möjlighet att rekrytera personal i tillräcklig omfattning. Därför är det viktigt att skapa enkla rutiner som fungerar i den kliniska vardagen. Ett sätt kan vara att ställa frågor om våld som en del i den hälsodeklaration som alltid görs i samband med besöket. Det bör då ske utan närvaro av anhörig. Detta görs i dag av folktandvården i några regioner. Vår rekommendation är att fler följer efter – både inom offentlig och privat tandvård.

Om en patient bekräftar våldsutsatthet kan tandvården förmedla en kontakt till socialtjänsten, en stödlinje eller en kvinnojour och uppmuntra till polisanmälan. Finns det barn i hushållet är tandvården skyldig att göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Förutom att rutinmässigt ställa frågor till alla patienter, kan tandvården också spela en viktig roll när patienter uppvisar direkta fysiska eller psykiska tecken på våldsutsatthet. Det kan handla om synliga blåmärken, hudrodnader eller rivsår. Själva undersöknings­momentet kan också utlösa en psykisk reaktion hos patienter med erfarenhet av exempelvis sexuellt våld.

Våldet leder också till ett behov av tandvård på grund av skador. Kunskapsunderlaget på detta område är mycket bristfälligt och hur många patienter det handlar om är därför svårbedömt. Vår ungefärliga uppskattning är att det handlar om mellan 3 400 och 8 000 patienter årligen.

De vanligaste typerna av skador hos både vuxna och barn till följd av våld är skador i tandfästet och frakturer i tandkronan. Även käkledsfrakturer förekommer. Skadorna kan leda till omfattande behandlingar. För vuxna patienter blir detta ofta mycket kostsamt – flera tiotusentals kronor är inte ovanligt.

De vanligaste typerna av skador hos både vuxna och barn till följd av våld är skador i tandfästet och frakturer i tandkronan.

Att få ersättning för sådana tandvårdskostnader är dock svårt. En framgångsrik skadeståndstalan förutsätter, förutom en utpekad gärningsperson, i praktiken en fällande dom. Om en misstänkt gärningsperson frikänns i brist på bevis kan den våldsutsatta inte räkna med brottsskadeersättning från staten.

När det gäller överfallsskyddet i hemförsäkringen har flera av de större försäkringsbolagen villkor som innebär att överfallsskyddet inte gäller om gärningspersonen och offret bor tillsammans. Våld i nära relationer inkluderar dessutom inte sällan ekonomiskt våld – det vill säga att våldsutövaren hindrar den utsatta från att disponera sina egna eller hushållets gemensamma pengar.

Det är inte rimligt att dessa våldsutsatta personer – utöver det lidande som våldet i sig orsakar – dessutom drabbas av höga tandvårdskostnader. Vi föreslår därför att regionerna ska vara ansvariga för att erbjuda tandvård till denna grupp av våldsutsatta till motsvarande hälso- och sjukvårdsavgift. Sådan tandvård ska med andra ord inte kosta mer än ett vanligt läkarbesök.

Våld i nära relationer inkluderar dessutom inte sällan ekonomiskt våld.

Förslaget omfattar behandling av skada när övervägande skäl talar för att skadan orsakats av att patienten utsatts för våld på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, eller annan jämförbar orsak, eller när övervägande skäl talar för att skadan orsakats av att patienten utsatts för våld av en närstående. Tandvården ska kunna utföras av Folktandvården eller av privattandvården. Regionen ska dock alltid göra en förhandsbedömning av varje ärende.

Mäns våld mot kvinnor, annat köns­relaterat våld och våld i nära relationer ska upphöra. Detta är innebörden av jämställdhetspolitikens sjätte delmål och något som kräver insatser på en rad olika områden. Innan vi nått dit har samhället ett ansvar att ge de vålds­utsatta bästa möjliga stöd.

Med ett systematiskt arbete kan svensk tandvård bidra till att fler våldsutsatta upptäcks och ges adekvat stöd. Genom att våldsutsatta som behöver tandvård bara behöver betala motsvarande hälso- och sjukvårdsavgift för behandlingen kan samhället i någon mån underlätta situationen för dessa mycket utsatta personer.