Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-27 03:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/det-behovs-krafttag-mot-den-nya-klottervagen/

DN Debatt

DN Debatt. ”Det behövs krafttag mot den nya klottervågen”

På kort tid har antalet nerklottrade ytor dubblerats i pendeltågstrafiken, och sett över hela SL-trafiken ökade klottret med över 30 procent, skriver artikel­författaren. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

DN DEBATT 26/2. Klotterbrotten blir allt fler enligt Brå, men samhällets motreaktion är svag. Kan vi inte bekämpa klotter och skadegörelse kommer vi heller inte att lyckas bekämpa grövre brottslighet och gängkriminalitet. Därför behövs gemensamma åtgärder för att slå tillbaka mot klottervågen, som särskilt drabbar kollektivtrafiken, skriver Kristoffer Tamsons (M), ordförande för SL.

Rätta artikel

Trenden är tydlig. En ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) gör gällande att antalet anmälda klotterbrott mot kollektivtrafiken ökat med nästan 40 procent, motsvarande över 10 000 fler anmälda brott, under 2018. Klottret har gått från enskilda incidenter till att bli hela samhällets problem. Varje år förstörs gemensam egendom för hundratals miljoner.

Storstockholms lokaltrafik (SL) utgör tyvärr inget undantag. Bara från året innan har klotterytan dubblerats i pendeltågstrafiken och i hela SL-trafiken ökat med över 30 procent. Det motsvarar en ökning med 44.000 kvadratmeter sanerad yta i trafiken mellan 2017 och 2018 – till en årlig kostnad av 120 miljoner kronor.

Brottsligheten är omfattande, men samhällets motreaktion svag. Under 2018 gjordes över 61.000 polisanmälningar av SL gällande skadegörelse, varav i princip samtliga var kopplade till klotter. Endast runt en halv procent av fallen ledde till något gripande. Ser vi till fällande domar var andelen än mindre. Det är alltså ytterst sällan förövarna får ta konsekvenserna av sina handlingar. Om detta vittnar kollektivtrafikmyndigheter runt om i hela landet.

Skadegörelse är inte konst, att systematisk vandalisera tåg, bussar och stationer är inte oskyldiga pojkstreck. Det är angrepp mot våra gemensamma regler och vårt gemensamma ägande.

Utvecklingen är ohållbar. Den omfattande skadegörelsen måste bekämpas kraftfullt, oavsett om den förkläs i begrepp som konst, meningslösa ”tags” eller provocerande graffiti. Skadegörelse är inte konst, att systematisk vandalisera tåg, bussar och stationer är inte oskyldiga pojkstreck. Det är angrepp mot våra gemensamma regler och vårt gemensamma ägande.

För många ser i dag för lätt på klottrets inverkan på samhället. Ett exempel utgörs av statliga Svenska filminstitutet som hyrt ut lokaler för att visa hur tunnelbanevagnar klottras ner. Att på detta sätt göda destruktiva subkulturer är skadligt och riskerar i sin förlängning att få konsekvenser större än de materiella och ekonomiska. En studie från Socialstyrelsen har visat ett tydligt samband mellan klotter och annan social problematik. Elever som börjar klottra i årskurs 8 använde oftare droger, begick i högre utsträckning andra kriminella handlingar och hade sämre skolanpassning i årskurs 9 än de som inte börjat klottra.

Vi ska agera mot klottret. Nedklottrade ytor ska tryckas tillbaka med snabb sanering och en obligatorisk polisanmälning. Vi kommer även att se över vårt arbete med antiklottermaterial inom SL-trafiken. Allt för att göra det så svårt som möjligt för klottrarna och göra vad vi kan för att få bort klottret när det uppstår. Inom 24 timmar menar vi att klotter på SL:s egendom ska vara åtgärdat och sanerat.

Kommande år satsar vi också en halv miljard kronor på att i princip dubblera antalet väktare och utveckla egendomsbevakningen, även fler och bättre övervakningskameror ska införas. Tillsammans med kollektivtrafikens aktörer ska vi besöka skolor och med särskilda informationsinsatser få unga att avhålla sig från klotter. Till det justerar vi upp vårt trygghetsarbete i stort med en riktad budgetsatsning, vilket innebär att det nu årligen uppgår till över en kvarts miljard kronor.

Men vi kan inte göra allt. Det krävs en bred samling av samtliga de aktörer som är med och bygger vårt land mot dem som förstör det. Därför efterlyser vi nu gemensamma åtgärder från näringsidkare, kommuner och regering för att slå tillbaka mot klottervågen. Vi ser här fyra prioriterade områden:

1 Inför nolltolerans och 24-timmarsregeln i hela landet. I SL-trafiken råder nolltolerans mot all form av klotter och skadegörelse. Samtidigt finns kommuner som vare sig vill se eller åtgärdar problemen. Många skyller på ägandeförhållanden eller fysiska gränser. Även regeringens myndighet Trafikverket har under lång tid underlåtit att klottersanera både väg- och järnvägsanläggningar. Det krävs gemensamma regler och agerande för att tydligt visa att samhället står upp mot klottret. Den 24-timmarsregel som finns i SL-trafiken bör göras till norm för statliga myndigheter, trafikhuvudmän, kommuner och fastighetsägare i hela landet.

2 Förstärk skyddet för fastigheter och fordon. I dag brister lagstiftningen i möjligheten att ge klotter­utsatta miljöer som exempelvis kollektivtrafikens depåer rätt skydd. Det skulle relativt lätt gå att åtgärda genom att uppgradera dessa fastigheter till skyddsobjekt. Likaså behöver lagstiftning kring kamerabevakning förändras så att det blir möjligt att sätta upp kameror vid brotts- och klotterutsatta områden som stationsentréer och busstorg. Lagstiftningen bör också skärpas för att ge väktare möjlighet att bötfälla klottrare och gripa vid misstanke.

3 Rusta rättsväsendets insatser mot klottrare. Att inga regelrätta resurser finns för att ingripa mot, utreda eller lagföra klottrare är ett underbetyg för rättsväsendet. Den rättsvårdande delen av samhället måste sluta nedrusta och nedvärdera insatserna mot klotter och skadegörelse. Det är dags att återinföra polisens särskilda klotter- och skadegörelsegrupp, liksom de specialiserade klotteråklagarna. Den särskilda polisen i kollektivtrafiken och tunnelbanan behöver också återupprättas.

4 Försvåra tillgången på klotter­verktyg. Vi behöver söka vägar för att strypa tillgången på sprejburkar, vilka näst intill uteslutande används i olaglig klotterverksamhet. Går det att reglera fyrverkerier på nyårsafton och försäljningen av energidrycker kan man rimligen också reglera tillgången till färgen för klottrarna. Att införa bestämmelser om var och hur sprejburkar ska få säljas och införa en åldersgräns bör inte vara kontroversiellt.

I skadegörelsens spår följer förslumning, bristande social kontroll och miljöer som tas över av allt grövre brottslighet. Steget från en nedklottrad gångtunnel eller station till gängbildningar, rån och droghandel är tyvärr alltför kort.

Det är hög tid att kraftsamla för att slå tillbaka mot de krafter som skapar otrygghet genom att förstöra och förslumma våra gemensamma miljöer.

Lärdomar från hur New York under 1980-90-talen talar sitt tydliga språk. Först med en tydlig nolltolerans mot det vi slarvigt kallar mängdbrott gick det att vända utvecklingen, där kampen mot klottret och skadegörelsen spelade en avgörande roll. Sverige har allt att vinna på att följa den erfarenheten.