Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 07:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/det-blir-inte-battre-forran-fler-barnmorskor-anstalls/

DN Debatt

DN Debatt. ”Det blir inte bättre förrän fler barnmorskor anställs”

Den nedåtgående spiralen inom förlossningsvården är ett faktum sedan många år. Lösningen ligger i att anställa fler barnmorskor, det hjälper inte att anställa mer vårdpersonal inom andra kategorier, skriver artikelförfattaren. Foto: Rebecka Uhlin

DN DEBATT 26/7. De stora summor som satsats på kvinnovården de senaste åren har inte lett till en drägligare arbetssituation inom förlossningsvården. Nu krävs krafttag för att inte barnmorskekåren ska utarmas. Det skriver Mia Ahlberg, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet, och presenterar tre åtgärder som skulle leda till en bättre vård för gravida.

Det är med intresse Svenska Barnmorskeförbundet läser i media om Stockholms förlossningsvård. Artiklarna berättar om brist på sängar för kvinnor i värkarbete, brist på barnmorskor, kvinnor som bör hänvisas till en annan klinik just på grund av för få barnmorskor och som inte kan hänvisas – eftersom det är fullt överallt.

Det som inte framgår i medierapporteringen är att bristen på barn­morskor dessutom leder till att de nästan dag­ligen ombeds att arbeta extra pass under ledig tid. Alla ställer upp, även chefsbarnmorskor och förlossningsläkare för att lösa den akuta situationen. Det är lätt att förstå att det är svårt att säga nej till att ta extra pass när situationen är så sårbar. Det är naturligtvis hedervärt och bra men ett mycket dåligt sätt att lösa ett kroniskt problem.

Den negativa spiralen accelererar med stor risk för framtida uppsägningar och sjukskrivningar. Effekterna av bristande konkreta lösningar och krav på hur förlossningsvården ska bemannas från våra politiskt valda representanter ger tyvärr denna effekt. Erfarna barnmorskor slutar, nyutexaminerade barnmorskor slutar på grund av bristande handledning från erfarna barnmorskor och de som är kvar måste hantera orimliga situationer. Den nedåtgående spiralen är ett faktum sedan många år.

Sammantaget har antalet barnmorskor i Region Stockholm sedan satsningens start minskat med 0,5 procent medan övrig vårdpersonal har ökat med 18 procent.

Detta sker fortsatt trots att stora summor har satsats på kvinnovården de senaste åren, inte bara i Stockholm utan i hela landet. Det är lätt att känna en uppgivenhet inför detta faktum och det är säker många som frågar sig hur det är möjligt.

Svenska Barnmorskeförbundet är den professionella organisationen för barnmorskor sedan mycket lång tid, sedan årsskiftet har vi även valt att organisera oss i fackförbundet SRAT för att få möjlighet att även företräda barnmorskor i de fackliga frågorna. Anledningen till denna omorganisation är att lösningarna på de problem vi har inom kvinnovården är just en kombination av fackliga och professionella frågor och att det nu krävs krafttag för att inte Sveriges barnmorskekår ska utarmas med stora risker som följd.

I Sverige har vi en tradition sedan över 300 år att utbilda barnmorskor med kompetens att självständigt ansvara för den normala graviditeten och förlossningen vilket redan vid förra sekelskiftet gav stora effekter på kvinnors och barns hälsa. Det är en av anledningarna till att vi internationellt sett, har en mycket god vård för gravida och födande i Sverige.

Det är i insikten om vikten av den utbildande barnmorskan i rätt antal, för att säkerställa god vård i samband med barnafödande, som lösningarna finns.

I medierapporteringen är det tydligt att siffror kan beskrivas på olika sätt. Samman­taget har antalet barnmorskor i Region Stockholm sedan satsningens start minskat med 0,5 procent medan övrig vårdpersonal har ökat med 18 procent. Andelen sjuksköterskor har ökat med hela 300 procent. Finansregionrådet Irene Svenonius anser att satsningen sammantaget gett goda resultat eftersom satsningen har ökat personalen med 10,2 procent och sju heltidstjänster för barnmorskor. Hon anser även att politiken inte ska styra över antalet barnmorskor som ska anställas.

Sju barnmorskor i en region där flest barn i hela Sverige föds och med en, från början, stor brist på barnmorskor är inte att lyckas. Att anställa personal som inte är barnmorskor är inte att lyckas, att satsa på utbildning till barnmorskor som sedan efter examen inte vill arbeta med förlossningsvård är inte heller att lyckas.

Trots budgetsatsningen har vi alltså fortfarande samma situation som tidigare år och många kliniskt verk­samma barnmorskor vittnar om att det är om möjligt ännu fler tomma pass och högre arbetsbelastning i år.

Svenska Barnmorskeförbundet ifråga­sätter uttalandet att satsningen har gett goda resultat och påminner om att i Sverige är det barnmorskor och förlossningsläkare som har kompetensen att ansvara för gravida och födande. Ingen annan personalkategori kan ta över detta ansvar. Därför leder inte anställning av andra personalkategorier till lösningar och en lättnad.

Att inte politiken ska styra över antalet barnmorskor i tjänst må vara hänt men politiken ska garantera en god och säker vård. Om antalet barnmorskor skaver för våra folkvalda och tjänstemän att ta ställning till, kan politiken som sig bör, se det ur medborgarnas perspektiv. Sätt kvinnans rättigheter till god och säker vård i fokus och lyssna på dem som är utbildade att vårda kvinnor så kan vi tillsammans förbättra vården på riktigt.

Svenska Barnmorskeförbundets förslag på tydliga, konkreta och mätbara mål för att garantera en god och säker vård för gravida kvinnor i Stockholm och hela Sverige är:

1. En födande = En barnmorska.

2. Max fyra familjer per barnmorska i eftervården.

3. Max 80 inskrivna gravida kvinnor per barnmorska i mödrahälsovården.

Med dessa konkreta och tydliga mål kommer vården för kvinnor under hela hennes reproduktiva liv ha den kapacitet som krävs för att möta perioder av hög arbetsbelastning, behålla erfarna barnmorskor och vara ett attraktivt yrke för nyutexaminerade barn­morskor. Dessa krav måste vara grunden för att sedan kombineras med en tydlig löneutveckling under yrkeslivet samt en modernisering av arbetstidsmodeller.

Med dessa mål kommer även vården kunna förbättras och patientsäker­heten fortsatt vara god.