Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 12:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/det-blir-valdigt-svart-att-na-1-5-gradersmalet/

DN DEBATT REPLIKER

DN Debatt Repliker. ”Det blir väldigt svårt att nå 1,5-gradersmålet”

SLUTREPLIK DN DEBATT NÄTEXTRA 31/12.

Svante Axelsson och Johan Rockström: Det oroar oss att människor i allmänhet är så ovetande om att lösningar finns.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kjell Prytz hävdar i en replik på vår debattartikel i DN att vi far med osanning om fakta, politiska beslut och modern forskning i vår artikel. Grunden för denna attack är att vi hänvisar till statistik för Sveriges officiella territoriella utsläpp, som varje år tas fram av Naturvårdsverket och används för att följa upp klimatmålen som satts upp för Sverige inom FN, EU och nationellt.

Man kan ha olika uppfattningar om hur skogen på bästa sätt ska användas för att maximera klimatnyttan. Man kan också ha synpunkter på hur svenskt skogsbruk kan bli mer hållbart men för att kunna föra denna dialog måste vi förhålla oss till vissa gemensamma fakta.

Det är en fundamental skillnad mellan fossila koldioxidutsläpp, som är ett linjärt utsläpp från ett geologiskt kollager till atmosfären, och biogena koldioxidutsläpp som är en del i det ständigt pågående kretsloppet av kolatomer mellan atmosfären och biosfären. Kolatomer binds in i skogen via fotosyntesen och avgår naturligt från skogen via respiration, nedbrytning, bränder samt via avverkning där en del av kolatomerna avgår relativt omgående när restprodukter från skogsbruket används som energi och en del hamnar i skogliga produkter där de lagras en längre tid.

Som klimatforskningen visar är det viktigt att vi snabbt når till nollutsläpp av fossila energikällor (globalt 2050 och i Sverige tidigare) och samtidigt upprätthåller kolsänkor i naturen.

I rapporteringen till FN:s klimatkonvention framgår att Sveriges territoriella utsläpp sedan 1990 minskat från cirka 71 till 50 miljoner ton co2-ekvivalenter. Sverige rapporterar också in nettobalansräkningen i markanvändningssektorn (LULUCF). Den visar att Sverige binder 30-40 miljoner ton koldioxid årligen.  Det är alltså här utsläppen från inhemska biobränslen räknas in. Att, som Kjell Prytz föreslår, addera dessa till de fossila utsläppen skulle alltså innebära att de räknades dubbelt.

Vi är eniga med Gustav Rosell som i en replik skriver att tempot i omställningen går alldeles för långsamt. Sveriges utsläpp är fortfarande för stora inte minst när man ser till konsumtionen. Även de konsumtionsrelaterade utsläppen har dock minskat med 15,6 procent sedan 2008 eller 24,3 procent om vi räknar per capita.

Utsläppen är fortfarande alldeles för höga, 9 ton per person, och det finns ingen anledning att slå sig för bröstet. Men det finns heller ingen anledning att påstå att det går åt fel håll.

Vi tror att Rosell har fel när han hävdar att mod och handlingskraft uppstår när man ger upp hoppet. Det blir sannolikt inte lättare att driva en ambitiös klimatpolitik om människor tror att de insatser vi gjort hittills inte ger effekt.

Vi tror i stället att människors engagemang växer om man kan visa vilken utveckling som sker och vilka verktyg som finns tillgängliga för att lösa klimatkrisen. Här bedömer vi att vi befinner oss i ett unikt och nytt läge.

Samtidigt som vi har mer belägg än någonsin att vi är mitt i krisen och rör oss snabbt mot katastrofala risker har vi också mer belägg än någonsin att skalbara lösningar finns, att dessa är ekonomiskt konkurrenskraftiga och ger bättre välfärd och rättvisa i termer av jobb, ekonomi, säkerhet, hälsa och social stabilitet.

Det är detta nya läge – att vi nu kan och måste kunna hantera både risk och möjlighet samtidigt – som föranledde vår artikel. Det oroar oss att människor i allmänhet är så ovetande om att lösningar finns och att vi är inte bara mitt i krisen – vi är också mitt i omställningen till en fossilfri välfärd.

Att klara av att nå 1,5-gradersmålet ser mycket riktigt väldigt svårt ut. Vi är långt ifrån säkra på att det kommer att gå. Men med ett näringsliv som börjar se fördelarna med att ställa om och en allmänhet med växande medvetenhet och kunskaper om utvecklingen är det möjligt att öka hastigheten och att få fler länder att följa efter.

Ämnen i artikeln

Klimatet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt