Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Det finns stora brister i Sveriges krisberedskap”

I tre av fyra av landets 290 kommuner brister samverkan med privata aktörer vid en krishändelse. Det visar en ny undersökning. Kommunalpolitiker behöver öka sitt engagemang och de statliga myndigheterna måste ”skärpa sig” för att skapa en bättre beredskap, skriver Björn Eriksson och Johan Färm.

Julhelgen 2004 inträffade den fruktansvärda tsunamikatastrofen som krävde 543 svenskars liv och drabbade mångdubbelt fler. Oförmågan att på central nivå i Sverige hantera denna ohyggliga situation blev snabbt uppenbar. Det saknades förvisso inte andra allvarliga nationella händelser, till exempel Estonias förlisning 1994, diskoteksbranden i Göteborg 1998 och stormen Gudrun 2005.

Men tsunamikatastrofen blev startpunkten för ett omfattande åtgärdsprogram. En ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillkom 2009. Kommunerna, landstingen och utpekade centrala myndig­heter fick preciserade uppgifter genom särskild lagstiftning och man får varje år hundratals miljoner i bidrag från staten (700 miljoner kronor för 2012) för att stärka sin krishanteringsförmåga.

Två studenter vid Mittuniversitetet i Östersund har nyligen genomfört en unik undersökning av nuläget. Beredskapshandläggarna i samtliga 290 kommuner har kontaktats och anonymt fått svara på ett antal frågor. Svarsfrekvensen är imponerande över 90 procent. Att just kommunerna valts ut för undersökningen beror på att det är kommunerna som har det primära ansvaret för medborgarnas säkerhet och trygghet vid kris.

Inom ramen för en kort artikel väljer vi – som har olika bakgrund men ett gemensamt intresse av en väl fungerande svensk krisberedskap – endast ut ett fåtal faktorer ur undersökningen som oroar oss båda djupt.

74 procent anser att deras kommun ”inte alls”, ”i mindre grad” eller ”i någon grad” har förberett samverkan med andra viktiga privata aktörer vid kris.
Det är ytterst nedslående och oacceptabelt att i tre av fyra kommuner saknas tillräckliga förberedelser för samverkan med de privata aktörerna inom kommunen. Allt mer av vår samhällsservice utförs av privata aktörer så som skola, vård och omsorg, men även viktiga samhällsfunktioner som VA-försörjning, el- och telenät, IT-system och infrastruktur, renhållning och kollektivtrafik.

Vi tar inte ställning till om privatiseringen är bra eller dålig men vi konstaterar att privatiseringen har kommit för att stanna. Därför måste kommunerna ta sitt ansvar för att de olika samhällsfunktionerna inom kommunen fungerar även i krissituationer.

Sveriges 290 olika kommuner har självklart varierande förutsättningar för att kunna bygga upp en fungerande beredskap. Därför är det viktigt att de får rätt stöd och samordning av ansvariga myndigheter. I det området visar undersökningen följande.

28 procent av kommunerna ger underbetyg till sin länsstyrelses förmåga att stödja och ­samordna det förebyggande arbetet (”inte alls”,” i mindre grad” eller” i någon grad”).

25 procent av kommunerna ger underbetyg eller är tveksamma till länsstyrelsens förmåga att samordna hanteringen av en kris i länet.

62 procent ger underbetyg till MSB när det gäller uppdraget att utveckla och stödja sam­hällets beredskap mot olyckor och kriser och vara pådrivande i arbetet med förebyggande och sårbarhetsreducerande åtgärder.

Samma underbetygssiffra får MSB när det gäller arbetet med samordning mellan berörda aktörer i samhället för att förebygga och hantera olyckor och kriser.

Det är också mycket illavarslande att omkring en fjärdedel av alla kommuner tvivlar på länsstyrelsernas förmåga att stödja och samordna det förebyggande arbetet samt samordningen av krishanteringen inom länet. Ännu allvarligare är dock att 62 procent av kommunerna hyser samma tvivel beträffande den centrala myndigheten MSB. Här måste ett antal länsstyrelser – men främst MSB – ta krafttag för att förbättra sina insatser och försöka att skapa det förtroende som är nödvändigt för att ge kommunerna möjlighet att hantera allvarliga samhällskriser.

Enligt vår uppfattning räcker det dock inte med åtgärder hos länsstyrelser och MSB. I grunden finns ett allvarligt systemfel, nämligen den oklara rollen för regeringen och regeringskansliet vid en allvarlig krissituation. Vi menar att regeringen bör sätta upp ett stabs- och ledningsorgan som snabbt kan ingripa och ”ta befälet” till exempel när krisen berör flera länsstyrelser eller är av särskilt samhällsfarlig karaktär. MSB har i dag inget sådant mandat och bör heller inte få det – i stället bör MSB få mera utvärderingsuppgifter och ansvar för att ge praktiskt stöd i samhällets uppbyggnad av förmågor. Vidare bör man förstärka regionernas ansvar samt förmåga att leda och samordna samhällsviktiga aktörers arbete i kris.

Undersökningen visar att både kommuner och länsstyrelser bedriver övningar för att träna förmågan att hantera kriser. Det är framför allt tjänstemän och vissa chefer som övas. Men en viktig kategori lyser oftast med sin frånvaro vid övningarna – nämligen politikerna. Oftast skyller man på tidsbrist.

Men många av de viktigaste besluten under en kris som berör kommunens medborgare är direkt politiska. Det får inte vara så att politikerna överlåter svåra beslut till tjänstemanna­nivån. Som förtroendevald politiker ska man våga fatta även sådana beslut. Därför måste politikerna delta mer aktivt i övningarna. Då får man också en ökad kunskap om vad som fungerar bra – eller mindre bra – inom kommunen.

Vår slutsats: Sverige kommer utan tvivel att i framtiden drabbas av ett antal kriser av olika slag. För att vi ska kunna hantera dessa på ett bättre sätt måste näringsliv och det offentliga skapa en bättre dialog i krishanteringsfrågor där den offentliga sidan måste vara betydligt klarare i sin rolltolkning och styrning.

Privatisering är ingen faktor som ursäktar under­låtenhet att vara tydlig. Länsstyrelserna och främst MSB måste ”skärpa sig” och politikerna på kommunal nivå måste öka sitt engagemang.

Man bör även bättre använda den kompetens som finns inom privat säkerhetsindustri både vad gäller riskbedömningar och uppläggning av övningar.

Endast så kan vi möta framtidens kriser.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.