Det finns nu en historisk möjlighet att genomföra reformer som är bra för Sverige. Vårt välstånd skapas av konkurrenskraftiga företag och medarbetare med rätt kompetens. Brister flexibiliteten så försvagas konkurrenskraften och möjligheten att skapa jobb. Då försvagas också tryggheten. Medan behoven av omställningsförmåga växer har reformerna för den moderna arbetsmarknaden dock halkat efter. Svensk arbetsmarknads styrkor skuggas i dag av allvarliga brister.

Kompetensförsörjningen är en av de stora samhällsutmaningarna. Vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. Det beror bland annat på bristande rörlighet och osäkerhet förknippat med att anställa. Lagen om anställningsskydd, las, som i mycket styr villkoren för att anställa, är en rest från 1970-talets politiska ingrepp i partsmodellen. Regelverket är illa anpassat till dagens verklighet med stark internationell konkurrens och behov av att snabbt kunna ställa om.

Sju av tio företag som behövt tillsvidareanställa har någon gång låtit bli på grund av las. Negativa konsekvenser märks också i form av inlåsningseffekter som håller tillbaka tillväxt och utveckling för såväl företag som medarbetare. Små och medelstora företags möjligheter att växa hämmas särskilt.

Svensk arbetsmarknad har historiskt utvecklats när politiken satt verkligt tryck på parterna. Såväl Saltsjöbadsavtalet 1938 som Industriavtalet 1997 kom till på detta sätt.

Synen på trygghet behöver i grunden skifta fokus. Trygghet i arbetslivet ligger i individens kompetens och företagens möjlighet att anställa, inte i att medarbetare ska låsas fast vid en viss anställning. Detta perspektiv finns delvis i dag, inte minst genom de omställningsavtal och omställningsorganisationer som Svenskt näringsliv, LO och PTK är huvudmän i. Men det ligger även i den enskilda individens intresse att hålla sig uppdaterad och se till att den kompetensutveckling som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter inom en viss befattning sker.

Ska Sverige vara rustat som kunskapsnation måste incitamenten för kompetensutveckling öka – och företagens flexibilitet stärkas. Därför är det bra att en av punkterna i Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiets sakpolitiska överenskommelse innebär att en utredning i april ska tillsättas för att modernisera arbetsrätten. Men om politiken menar allvar måste utredningen ha ett helhetsperspektiv och sätta ett verkligt förändringstryck.

Svensk arbetsmarknad har historiskt utvecklats när politiken satt verkligt tryck på parterna. Såväl Saltsjöbads­avtalet 1938 som Industriavtalet 1997 kom till på detta sätt. Huvudavtals­förhandlingarna mellan Svenskt näringsliv, LO och PTK som avslutades 2009 är i sin tur ett exempel på när bristen på politiskt tryck gjorde att parterna inte kom framåt.

Behovet av förändring har sedan dess endast ökat. Klarar inte parterna denna gång av att modernisera reglerna måste politiken ta sitt ansvar för att komma åt de negativa effekter som sjuttio­talets politiska ingrepp i partsmodellen orsakar.

Företagens konkurrenskraft och medarbetarnas kompetens är den verkliga anställningstryggheten. Det måste återspeglas i regelverken. Las behöver därför förändras i grunden. I och med det bör också andra delar som rör förutsättningarna för omställning ses över.

En utvecklad modell för stärkt flexibilitet och trygghet i arbetslivet bygger på fem delar som vi vill diskutera med LO och PTK. Denna helhet bör således även det statliga utredningsarbetet utgå från.

1 Ett i grunden reformerat anställningsskydd. Begreppet saklig grund såväl som andra delar i las förändras. En översyn enbart av turordningsreglerna är inte tillräckligt. Företagens utrymme att bemanna och bygga sitt team utifrån verksamhetens vardag behöver stärkas och tidsbegränsade anställningar finnas kvar. Verklig trygghet i arbetslivet börjar med att det finns företag som vill och kan skapa jobb. Skydd mot oskäliga uppsägningar finns i annan lagstiftning, såsom diskrimineringslagen, föräldraledighetslagen, med flera.

2 En arbetslöshetsförsäkring som täcker fler och ger bättre skydd. Dagens arbetslöshetsförsäkring består av två delar, en grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. Vi behöver en rättvis arbetslöshetsförsäkring som är obligatorisk också vad gäller inkomstbortfallsförsäkringen. Taket i arbetslöshetsförsäkringen kan under en kort inledande period vara högre än vad det är i dag.

3 En specialiserad arbetsförmedling med fokus på myndighetsutövning och effektivitet. Arbetsförmedlingen görs om och fokuserar på myndighetsutövning och kontrollfunktion. Privata aktörer får ett utökat ansvar för stöd och matchning. Programinsatser och lönestöd förenklas och renodlas. Resurser som frigörs används för att minska kostnader för företagen och kan bidra till att finansiera åtaganden inom utbildning och omställning.

4 Effektiva omställningsförsäkringar. Arbetsgivarna i privat sektor gör årligen avsättningar på närmare 2,5 miljarder kronor inom ramen för parternas omställningsavtal, vars försäkringar omfattar närmare två miljoner anställda. Dessa fyller en viktig funktion i att underlätta omställning och bidra till trygghet för medarbetare. Förutsatt en genomgripande reformering av las kan rätten till omställningsstöd utvidgas till att omfatta fler medarbetare inom de berörda företagen.

5 Stärkta förutsättningar för kompetensutveckling. Behovet av kompetensutveckling kan variera utifrån en medarbetares kunskaper och inom branschen eller yrket. Ofta sker det redan i pågående anställning. Kompetensutveckling bör ske på företagsnivå eller utifrån branschsamverkan. Företagens incitament att investera i medarbetares kompetens bör stärkas. Kostnaderna för detta görs därför avdragsgilla. Omställningsorganisationerna fyller även på detta område fortsatt en viktig roll.

Vår ambition inom Svenskt näringsliv är att med denna modell för stärkt flexibilitet och trygghet i arbetslivet söka gemensamma lösningar i förhandlingar med våra fackliga motparter. Men parterna kan bara nå en förhandlingslösning om det finns ett tydligt politiskt förändringstryck. Politikerna behöver nu visa att de menar allvar med viljan att modernisera arbetsrätten.