Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

"DI:s studenter tvingar på barn vuxensexualitet"

Dramatiska institutet har hamnat i blåsväder för att man låtit sina studenter läsa sagor med porrinslag för dagisbarn. Dessutom har barn i nioårsåldern fått lyssna på samlagsljud och uppmanats att säga könsord. DI:s rektor, Per Lysander, försvarar sina studenters projekt i Rapport 5/2: "Det vet var och en som satt sin fot på dagis att barn är upptagna av sex." Tanken är att projektet ska möta ett naturligt behov hos barnen och hjälpa dem i deras utveckling. För oss som dagligen arbetar kliniskt i långvariga och djupa samtalskontakter med barn väcker debatten många kritiska funderingar. Vi ser DI:s projekt som ett symtom på ett större samhällsproblem.

För 100 år sen påstod Sigmund Freud att barn hade sexuella fantasier och att de onanerade utan att vara moraliskt degenererade. Detta väckte ett ramaskri. I dag finns knappast någon personal på dagis eller skola som skulle hävda att barn är ointresserade av sex. Frågeställningen är emellertid: Vilken roll ska vi vuxna ta på oss i barnens sexuella fantiserande? Vi menar att DI här begår ett allvarligt misstag.

Vi vill beskriva barns utveckling som ett kontinuerligt arbete, som de ibland måste få hjälp med och ibland få bedriva på egen hand. Vi barnpsykoanalytiker får dagligen prov på att barn funderar på sin egen och de vuxnas sexuella värld. Men detta är något de avslöjar i en terapeutisk relation. När de i andra sammanhang möter vuxenvärlden menar vi att den inte ska gå dem till mötes och dunka dem i ryggen med ny sexuell stimulans. Barns utvecklingsarbete består nämligen både i att våga fundera på dessa "förbjudna" ting och bygga upp fungerande försvar mot dem. Annars översvämmas barnen av sina sexfantasier och får svårt att koncentrera sig och bygga upp relationer präglade av kamratlighet och ömhet i stället för aggressivitet och rå sexualitet.

Det är olyckligt om en dagisfröken skriker förskräckt när en pojke pillar på snoppen eller en flicka undersöker springan. Hon skuldbelägger dem med sin negativa känsla. Men det är lika riskabelt om en vuxen oombedd förser barnen med konkret information om vuxensexualitet. Upplysning kräver en lyhördhet och önskan att förstå utifrån barnets perspektiv. Om den ges varsamt: ja. Om den ges utan att man stämt av vad detta barn vill veta just nu - och om upplysning blandas med upphetsning: nej.

I DI:s fall tillkommer att föräldrarna gett dagis förtroendet att erbjuda barnen en skyddad miljö. Föräldrarna har alltså all anledning att känna sig lurade.

DI:s projekt är typiskt för en epok som öser sexuell stimulans över barnen utan att reflektera över konsekvenserna. Rockvideor, talkshower, såpor och reklampelare är fulla med sexuell exponering. Det är beklagligt att DI:s studenter i detta fall gått i samma fälla. De pressar aningslöst på barnen sin vuxensexualitet. Barn som deltar i detta får inte hjälp att bearbeta sina upplevelser. De blir upphetsade och får svårare att bygga upp en personlighet som också ska syssla med så mycket annat än sex.

I dag diskuteras om våld i tv har en skadlig inverkan. För oss barnpsykoanalytiker är det självklart att en vuxenvärld, som bombarderar barn med våld och sex, avhänder sig uppgiften att hjälpa barnen så att de kan bli människor med ansvar för sin egen aggressivitet och sexualitet.

Majlis Winberg Salomonsson
Barnpsykolog, barnpsykoanalytiker

Björn Salomonsson
Legitimerad läkare, barnpsykoanalytiker

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.