Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Dom om skidspårsavgift hot mot allemansrätten”

Risk för ny praxis. Enligt gammal svensk sed har vi alla rätt att fritt vistas i naturen. Men ett utslag i högsta förvaltningsdomstolen om avgifter för skidspår i Mora väcker frågor om hur långt allemansrätten räcker. Kanske återstår inget annat än en lagreglering för att värna vår urgamla rätt, skriver Birgitta Rydberg (FP).

Nu vankas jullov – och för de flesta svenskar blir det för en gångs skull en vit julledighet. Snön ligger djup över stora delar av landet. För vissa blir det efterlängtad tid för vintersport – med allemansrätten i ryggen kan vi ge oss ut i skog och natur.

Ska kommuner och företag kunna ta betalt av dessa människor som vill röra sig ute i naturen? Nej, svarar nog de flesta. Allemansrätten sitter djupt i svensk tradition. Men nu öppnas dörren för avgifter på friluftslivet sedan en oenig högsta förvaltningsdomstol den 30 november gav Mora kommun rätt att ta ut skidspårsavgifter i Vasaloppsspåret.

Allemansrätten är en sedvänja, utan närmare reglering i lag. Det är dess styrka och hänger ihop med dess starka folkliga förankring – men det är samtidigt en svaghet om avsaknaden av reglering öppnar för inskränkningar av den fria rörligheten i naturen. Om domstolarna nu tillåter avgifter och om kommuner och markägare skulle välja att utnyttja den möjligheten, återstår kanske inget annat än en lagreglering för att värna allemansrätten.

Det handlar inte bara om människors urgamla rätt att röra sig fritt i naturen. Det är också en fråga om hälsa. I alla delar av samhället talar vi om människors behov och möjligheter att vårda sig själva, och därigenom stärka sin hälsa. Vi vet att fysisk aktivitet är gynnsamt för att förebygga en rad sjukdomar, som cancer, hjärtkärlsjukdomar och sannolikt också psykisk ohälsa och sjukdom. Motion gynnar också kondition, sömn och en hälsosam vikt – faktorer som i sin tur påverkar risken att bli sjuk. För att inte tala om fördelarna av att få andas frisk luft!

Att kunna röra sig ute i och nära naturen året om är naturligtvis också en fråga om livskvalitet – och frihet. Det är något som alla människor bör kunna ha tillgång till i så stor utsträckning som möjligt.

Skidspårsavgifterna i Mora har tidigare varit föremål för rättslig prövning i förvaltningsrätt och kammarrätt. Jag har vid varje steg hoppats på ett tydligt utslag till allemansrättens fördel men tvingas nu efter utslaget i högsta förvaltningsdomstolen – även om den inte var enig – konstatera att så inte blev fallet.

Inte bara allemansrätten har varit aktuell. Det aktuella skidspåret ligger i ett naturreservat, som en gång bildades med det uttalade syftet att ”hålla skidspåret tillgängligt för allmänheten”. I statliga naturreservat tar man, som jämförelse, i regel inte ut avgifter för olika typer av anläggningar. Högsta förvaltningsdomstolen väljer dock att inte ta upp detta för prövning.

Allemansrätten borde dock räcka långt. Naturvårdsverket menar att regeringsformens stadgande om allas tillgång till naturen gör att det inte borde gå att ta ut avgifter på mark där allemansrätten gäller. För att räknas som en anläggning i juridisk mening där man får ta ut avgifter krävs det större investeringar – inte sällan tränings- och tävlingsanläggningar som ofta är inhägnade.

Allemansrättens styrka konstateras också av domstolen själv; sedvanor kan gälla som eller stå över lagar. Skidspåren i fråga ”har en omfattande sträckning genom markområden inom vilka allmänheten fritt bör kunna färdas och vistas”. Men sedan väljer man ändå att inte se avgiften som någon inskränkning av allmän­hetens möjligheter till ett fritt friluftsliv.

Rättsläget tycks alltså ha klarnat – men det finns fortfarande inget som uttalat tillåter markägare att ta ut avgifter. Och två av fem justitie­råd är skiljaktiga och konstaterar att spåren ”förgrenar sig över ett stort område. Även om spåren underhålls väl och håller hög standard är de fortsatt ingenting annat än just skidspår.”

Så frågan är alltjämt: Var går gränsen för alle­mansrätten?

Risken om avgifter tillåts – och som högsta instans är högsta förvaltningsdomstolens utslag praxisbildande – är naturligtvis att vi får se många som följer i Moras spår. Redan har Åre kommun signalerat att det blir avgifter på skidspåren i Järpen i vinter.

Frågan är förstås också var gränsen ska dras när det gäller liknande ”anläggningar” i naturen. Vinterns skidspår är ju ofta inget annat än det snöfria årets elljusspår – kan de nu avgiftsbeläggas?

Hur höga kan avgifterna tillåtas vara? Något slags beräknad självkostnad, eller ska kommuner och markägare börja göra vinster på själva naturupplevelsen? Hur blir situationen för skolklasser eller föreningar? Kommer alla kommuner och markägare att bjuda dem på avgiften?

Man kan tycka att problemet kanske inte är så stort i Mora, Åre och andra kommuner med gott om natur och utrymme för sina invånare och besökare. Om avgifterna gör intåg i storstäderna blir läget ett helt annat. Här är det många människor som vill ha naturupplevelser och motion i det fria – och som inte har så många områden att använda i sin närhet.

Skidspårsavgifter innebär också att kommunen eller markägaren gör människors friluftsliv till en plånboksfråga i än högre grad än det är i dag. Vi kan vädja till kommuner och markägare att inte utnyttja möjligheten att ta ut avgifter – men det räcker inte.

Det färska domstolsutslaget gör att jag inte längre kan hoppas att nuvarande reglering och sedvanerätt räcker. Jag tror att allemansrätten mår allra bäst av att förbli sedvanerätt, men med sorg i hjärtat tvingas jag konstatera att hotet gör att allemansrätten måste få en tydligare reglering i lag.

Birgitta Rydberg (FP) Landstingsråd i Stockholm med ansvar för folkhälsa, partistyrelseledamot

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.