Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-16 22:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/domstol-underkanner-ideella-naturvardens-trovardighet/

DN Debatt

DN Debatt. ”Domstol underkänner ideella naturvårdens trovärdighet”

Domarna från mark- och miljödomstolen i Östersund gäller avverkningsförbud på grund av förekomst av fågeln lavskrika. I domskälen skriver man att ”Uppgifter som lämnats av privatpersoner kan knappast läggas till grund för ett beslut om att förbjuda en avverkning…”, skriver artikelförfattarna. Foto: Bengt Ekman/N/TT

DN DEBATT 14/9. I en offentlig utredning framhölls nyligen att medborgardeltagandet inom miljöövervakningen är viktigt och behöver stärkas. Då är det anmärkningsvärt att en domstol avvisar ”uppgifter som lämnats av privatpersoner” – en lokal fågelklubb. Ologiskt nog sätter domstolen full tilltro till markägarens information, insamlad av det lokala jaktlaget, skriver företrädare för SLU Artdatabanken.

Engagerade medborgare förser samhället med viktig information, bland annat till stöd för naturvården. I en offentlig utredning framhölls nyligen vikten av stöd från ideella föreningar och enskilda personer då de genom sina observationer tidigt kan slå larm om förändringar i miljön.

Att en domstol nu i ett naturvårds­ärende avvisar information från privatpersoner – en lokal fågelklubb – som underlag i ett ärende är anmärkningsvärt.

Mark- och miljödomstolen i Östersund avkunnade den 27 augusti dom i fyra fall rörande avverkningsförbud på grund av förekomst av den skogslevande fågeln lavskrika. I domskälen skriver man att ”Uppgifter som lämnats av privatpersoner kan knappast läggas till grund för ett beslut om att förbjuda en avverkning…” (mål nr M 1132–18, sidan 14).

Domarna kan diskuteras utifrån flera olika aspekter, men i det här sammanhanget vill vi särskilt belysa den av domstolen redovisade synen på ideell naturvård och den omfattande kunskap som amatörbiologer runt om i landet besitter.

Domstolens underkännande riskerar att leda till att människor ger upp, att engagemang och vilja att bidra försvinner och att informationsflödet rörande den mest hotade delen av den biologiska mångfalden avstannar.

Till att börja med kan vi slå fast att kunskapen om Sveriges biologiska mångfald skulle vara enormt mycket fattigare utan landets alla hängivna amatörbiologer. Statligt finansierade inventeringar – till exempel nyckel­biotopsinventeringen och den reguljära miljöövervakningen – är naturligtvis viktiga men omfattningen är kraftigt begränsad och arbetet är ofta starkt rationaliserat med fokus på signalarter och med syfte att identifiera värde­kärnor eller mäta storskaliga förändringar i naturmiljön.

När det gäller kunskap och information om de mest sällsynta och hotade arterna är bidraget från den ideella naturvården helt ovärderligt. Detta har bland annat lyfts fram i miljöövervakningsutredningen (SOU 2019:22 Sveriges miljöövervakning – dess uppgift och organisation för en god miljöförvaltning) som nämner att ”de ideella insatserna via intresseföreningar eller enskilda personers kunskap och engagemang inom några områden är helt avgörande, till exempel inom svensk fågeltaxering och fjärilsövervakning”.

Ideella bidrag är nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla internationella åtaganden som rapporteringskrav enligt EU:s naturvårdsdirektiv (art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet). På nationell nivå bidrar amatörbiologer (det vill säga privatpersoner) till såväl det allmänna kunskapsläget som den nationella miljöövervakningen. Utan dessa bidrag skulle vår kunskap om tillståndet i naturen skulle vara mycket sämre.

En stor del av allmänhetens observationer rapporteras och samlas i Artportalen – det av SLU ArtDatabanken utvecklade och administrerade systemet för rapportering av artuppgifter. Denna information har sedan många år använts rutinmässigt av myndigheter (Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen), kommuner och konsultföretag vid handläggning av naturvårdsärenden och i miljökonsekvensbeskrivningar.

Många amatörbiologer rapporterar sina fynd av arter när de varit ute i skog och mark. Detta ger observationer från både skyddade områden (till exempel naturreservat) och områden som står utan skydd. Förutom enstaka besök på platser återbesöker många amatörbiologer samma plats år efter år. Att oförtröttligt följa utvecklingen av artförekomster i enskilda områden under decennier ger ovärderligt underlag för att förstå hur markanvändning och klimatförändringar påverkar vår natur. Artintresserade privatpersoner besitter en unik kunskap som det är samhällsekonomiskt oförsvarligt att inte utnyttja.

SLU ArtDatabanken har vart femte år sedan år 2000 publicerat en nationell rödlista utifrån av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) fastställda kriterier. Arbetet med 2020 års rödlista är inne i slutfasen inför publiceringen i april nästa år. Till vår hjälp har vi 16 expertkommittéer med sammanlagt cirka 120 ledamöter. Av dessa är en stor andel privatpersoner. Tillsammans har expertkommittéerna en oöverträffad kunskap om tillståndet i Sveriges natur, kunskap som i princip gratis kommer svensk naturvård till nytta.

Exemplen ovan visar vilken viktig resurs de ideella krafterna är i svensk naturvård. I ljuset av detta är mark- och miljödomstolen i Östersunds underkännande av privatpersoner som uppgiftslämnare anmärkningsvärd. Detta ligger inte i linje med samhällets ambition att involvera medborgare och att ta tillvara människors engagemang i miljöarbetet. I tidigare nämnda utredning (SOU 2019:22) kan till exempel läsas: ”Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och SLU anser att medborgardeltagandet (Crowd sourcing, Citizen science) inom miljö­övervakningen behöver stärkas och att en strategi bör utvecklas. Myndigheterna anser att medborgardeltagandet har en stor betydelse och potential att väsentligt bidra till miljöövervakningen.”

Domstolens underkännande av information från privatpersoner står i direkt motsättning till dessa ambitioner. I stället riskerar det att leda till att människor ger upp, att engagemang och vilja att bidra försvinner och att informationsflödet rörande den mest hotade delen av den biologiska mångfalden avstannar. Något som vore mycket olyckligt för svensk naturvård, och något som definitivt skulle försvåra arbetet för att uppnå nationellt och internationellt fastställda mål för miljön.

Slutligen har vi svårt att se logiken i resonemanget när domstolen samtidigt som den underkänner uppgifter från den ideella naturvården sätter full tilltro till markägarnas uppgifter (insamlade av just privatpersoner, det vill säga det lokala jaktlaget) och använder dessa som stöd för sitt domslut. Detta är ett demokratiskt problem och vi kan inte låta bli att reflektera över vad likhet inför lagen innebär i det här fallet.

Utifrån parollen ”det domstolen har att säga står i domen” förväntar vi oss ingen respons från mark- och miljödomstolens sida. Däremot är det vår förhoppning att det goda samarbetet mellan ideell naturvård och berörda naturvårdsmyndigheter när det gäller hanteringen av information rörande arter och biologisk mångfald inte påverkas negativt av domstolens uppenbara tankelapsus.

Domen kan överklagas till den 17 september.