Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Dyslektiker i grundskolan måste få stöd utanför ordinarie schema”

Stödundervisning för dyslektiker måste läggas så att de inte krockar med lektioner enligt läroplanen. Den borde vara till för att eleven ska få möjlighet att hänga med i den ordinarie undervisningen. En elev med dyslexi ska ju också uppnå visa mål för att få ett visst betyg, skriver Ewa Hidesten, förälder till en dyslektiker, i en replik.

Med anledning av artiklarna på DN Debatt (8/1) och DN.se/debatt (11/1) om dyslexi saknar jag belysning av det uppenbara problemet att grundskolan i dag erbjuder stödundervisning under ordinarie skoltid. Vilket innebär att eleven till exempel måste avstå från den ordinarie engelskalektionen på schemat för att få specialundervisning i engelska. Det är ju inte så att dyslektikern behöver färre engelskalektioner än andra elever.

Vi har en dotter som har dyslexi. Diagnosen fick hon tidigt, redan i lågstadiet. Att leva med dyslexi handlar om att lära sig läsa och skriva, läsförståelse, utveckla sitt ordförråd och lära känna språket på ett annat sätt än genom de traditionella vägarna. Det finns många olika sätt att göra detta på - genom tekniska hjälpmedel och olika pedagogiska metoder. Min erfarenhet är att metoden för inlärning måste individanpassas. Det finns olika grader av dyslexi – från lätt till grav. Skolan måste ta ansvar och ge extra stöd för att dyslektiker ska få träna och utveckla sitt språk.

Vår dotter valde i högstadiet att välja ”extra svenska” i stället för moderna språk (tyska, spanska, franska), där hon fick språkträning av en specialpedagog tre lektioner per vecka, vilket har hjälpt och utvecklat henne mycket.

När det gäller all annan inlärning i skolan så behövs särskilda hjälpmedel, som datorer, talsyntes, läromedel på ljudböcker andra tekniska hjälpmedel och att det ges längre tid på prov för dyslektikerna. Faktaämnen kan eller hinner oftast inte dyslektikern med att läsa sig till själv, där behövs ljudbok (finns ibland) eller föräldrar som läser högt.

Om eleven har problem med inlärning så ska skolan tillhandahålla extra resurser i form av specialundervisning. För en dyslektiker så är det då fråga om special/stödundervisning främst i ämnena svenska och engelska. Detta erbjuds då klassen har engelska eller svenska på schemat. Det innebär att eleven som behöver extra stöd missar den ordinarie undervisningen. Detta är en verklig brist som vi påtalade för högstadieskolan vår dotter gick i. Skolledningen hade två argument, dels att speciallärarna arbetar under vanlig schematid, ej efter normal skoltid, och dels att inte eleven som har behov av stödundervisning ska behöva gå längre i skolan än sina klasskamrater.

Då undrar jag vem man lurar? Det är ju dyslektikern som får färre lektionstimmar av den ordinarie undervisningen.

Stödundervisningen borde vara till för eleven, för att eleven ska få möjlighet att hänga med i den ordinarie undervisningen och dessutom få extrastöd. Eleven med dyslexi ska naturligtvis också uppnå vissa mål för att få ett visst betyg. Eleven måste kunna delta i grupparbeten och jobba med inlämningsuppgifter på ordinarie lektionstid. Detta fungerar inte om eleven går på specialundervisning i stället. Stödundervisningen borde schemaläggas så att den ligger utanför ordinarie schema, så att det inte krockar med lektioner enligt läroplanen.

Situationen för vår dotter var att hon hade specialundervisning från årskurs 1 till årskurs 5, gick ifrån klassen under vanliga lektioner, vilket fungerade under låg- och mellanstadiet. När hon började högstadiet fick vi ha flera möten med skolledningen för att få till stödundervisning över huvud taget. I årskurs 8 fick vi avsäga oss stödundervisningen då den innebar att vår dotter inte kunde fullfölja den ordinarie kursen i ämnet engelska. Helt paradoxalt.

Elever med dyslexi jobbar många timmar extra per dag med skolarbete och läxor efter skolan i hemmet jämfört med vanliga elever och det med hjälp från föräldrar och syskon som oftast inte är pedagogiskt utbildade. Jag tror att det vore till stor hjälp för dyslektikern att få professionell specialundervisning i skolan några timmar i veckan före/efter det ordinarie schemat, vilket säkert är mer effektivt än att arbeta motsvarande tid i hemmet.

Gymnasieskolan verkar ha förstått sambandet mellan ordinarie schema och stödundervisning för elever som behöver extra hjälp i något ämne. Där ligger stödundervisningen före eller efter ordinarie schema, så kallade matte-/engelska-/svenskastugor. Vår dotter går nu i årskurs 1 på gymnasiet.

Ewa Hidesten
förälder till en dyslektiker

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.