Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Efter valet är det dags för de allra viktigaste frågorna”

Rökmolnen över delar av vårt land blir till en symbol för en oviss framtid och en påminnelse om att katastrofer kan inträffa, skriver Stefan Einhorn.
Rökmolnen över delar av vårt land blir till en symbol för en oviss framtid och en påminnelse om att katastrofer kan inträffa, skriver Stefan Einhorn. Foto: Maja Suslin/TT

DN DEBATT 10/9. Det finns två frågor vi alla bör ställa oss. De är de allra viktigaste och de lyder: Vilken värld vill vi lämna vidare till våra barn? Vilket är mitt ­ansvar för utvecklingen? Vid sidan av dem bleknar alla andra frågor, de tynar bort och blir till intet, för om inte tillräckligt många människor ­ställer sig dessa frågor har vi ingen framtid, skriver Stefan Einhorn.

VAL 2018

Sveriges befolkning har under söndagen utsett sina valda representanter och även om det parlamentariska läget ännu är oklart finns det en övergripande fråga som politiker och övriga medborgare måste prioritera. Det handlar om de existentiella risker som vi behöver hantera om mänskligheten ska ha en framtid.

Människan är en unik varelse genom förmågan att spela upp alternativa scenarier som kan följa på de beslut som fattas. Det innebär att vi inte nödvändigtvis måste göra alla misstag för att det till slut ska bli rätt. Vi har även förmågan att arbeta för långsiktiga mål, vilket ger oss uthållighet att välja alternativ som ger positiva effekter först efter en tid. Trots dessa goda förutsättningar har vi skapat en tillvaro där mänsklighetens fortsatta existens står på spel. Och upplevelsen är att många människor, politiker inget undantag, tänker kortsiktigt.

Vi har som art existerat i cirka 250.000 år, men först under de senaste decennierna har vi utvecklat verktygen som kan skapa välstånd och välmående för hela jordens befolkning, men också kan förgöra oss själva. Som president John F Kennedy formulerade det: ”Världen har förändrats. För mänskligheten bär i dag i sin hand kraften att utrota alla former av mänsklig fattigdom och alla former av mänskligt liv.”

Men är denna beskrivning en realistisk bedömning av vår situation eller en överdrift, en domedagsprofetia? En expertgrupp kom 2008 fram till att den totala risken att mänskligheten ska utplånas före år 2100 är 19 procent, en siffra vi naturligtvis ska ta med en nypa salt, liksom vi måste vara försiktiga att dra slutsatser från den oro som finns på gräsrotsnivå.

Om vi botar all cancer, förstår hur medvetandet fungerar och kartlägger alla våra cellers funktioner så innebär det ingenting den dag mänskligheten går under.

I en attitydundersökning genomförd i fyra länder (USA, Storbritannien, Kanada och Australien) ansåg nämligen så många som en fjärdedel av de svarande att det var minst femtio procents risk att mänskligheten skulle utplånas under de närmaste hundra åren.

Ett annat exempel är den så kallade domedagsklockan. År 1947 bestämde sig en grupp forskare för att skapa ett mått på hur långt mänskligheten befann sig från en global katastrof. De valde att beskriva förhållandet grafiskt som en klocka vilken närmade sig tolvslaget. Längst ifrån katastrofen befann man sig 1991 då klockan stod på sjutton minuter i tolv. Nära en katastrof var man 1953, under kalla kriget, då avståndet från tolv bara var två minuter. År 2018 har klockan åter flyttats fram till två minuter i tolv.

Vilka är i så fall de faktiska riskerna? Av de mänskligheten själv utsätter sig för ingår bland annat miljöförstöring, krig med massförstörelsevapen, epidemier, artificiell intelligens samt bioteknologi. Det är också möjligt att hotet kan komma från ett håll vi inte kan föreställa oss i dag. Det är sant att vi måste lära av historien, men samtidigt måste vi vara medvetna om att den aldrig upprepar sig och vi måste därför ha beredskap för det oväntade. Hur ser då utvecklingen ut?

Här är exempel på positiva trender:

Andelen svältande människor har sjunkit med en tredjedel på 25 år.

Andelen extremt fattiga har halverats de senaste 25 åren.

• Under de senaste 20 åren har barnadödligheten (under fem år) i världen minskat från 8,6 till 4,1 procent.

Här är exempel på negativa trender:

• Mellan 1990 och 2015 ökade de globala koldioxidutsläppen med cirka 50 procent.

Inkomstklyftorna har ökat i många länder (data talar för att det leder till försämrad hälsa hos befolkningen i sin helhet).

• Efter en positiv utveckling under många år har friheten i världen successivt minskat under de senaste tolv åren (enligt bedömningar utförda av Freedom House).

Mycket händer i vår värld och det går snabbt. Framgångarna för populistiska politiker har skakat om många människors känsla av tillit. Lägg till detta att majoriteten av röstande britter valde att stödja förslaget att lämna EU. Konsekvenser i form av försämrad ekonomi, risk för militära konfrontationer och miljö är svåra att bedöma, men de processer som ledde fram till dagens situation pekar på en splittring i samhället mellan grupper med skilda ideologier. Och en samsyn i avseende på vissa grundläggande frågor är en förutsättning för en gynnsam samhällsutveckling.

Och den senaste tiden har vår längtan efter en solig sommar förbytts i oro över att klimatet håller på att förändras som en konsekvens av människans ingrepp i naturen. Rökmolnen över delar av vårt land blir till en symbol för en oviss framtid och en påminnelse om att katastrofer kan inträffa.

Att antalet forskare som ägnar sig konkret åt frågan om de existentiella riskerna är få ter sig mot denna bakgrund paradoxal eftersom all annan forskning blir oviktig om katastrofen inträffar. Om vi botar all cancer, förstår hur medvetandet fungerar och kartlägger alla våra cellers funktioner så innebär det ingenting den dag mänskligheten går under.

I den tidigare omnämnda studien utförd i fyra länder ansåg 78 procent att ”Vi måste förändra vår världsbild och vårt sätt att leva om vi ska skapa en bättre framtid för vår värld”. Uppenbarligen är det många som anser att vi alla bör ta ansvar för att skapa ett hållbart samhälle. En positiv aspekt är att länder samarbetar allt mer för att främja en positiv utveckling. FN antog 2015 de så kallade globala målen, som 193 medlemsländer ställde sig bakom. De är 17 till antalet, med 169 delmål, och ska vara uppnådda till år 2030. Visionen är att skapa ett hållbart samhälle och att bland annat fattigdom och svält ska utplånas.

Om några århundraden kommer vi förhoppningsvis att ha nått en mognad som kraftigt minskar risken att fatta de självdestruktiva beslut som kan leda till slutet på mänskligheten. Det är nu det gäller och det handlar om vårt ansvar, inte bara gentemot oss själva och våra barn, utan för samtliga generationer som kan följa på oss.

Upplevelsen av maktlöshet är den stora faran. Framtiden är inte något som bara händer – det är vi som tillsammans avgör hur den ska bli. Politiker kan lagstifta och verka för att de globala målen integreras i lokal, regional och nationell politik och samhällsplanering, näringslivet kan sätta fokus på dessa frågor, civilsamhället kan organisera sig för att möta hoten och i skolan kan stora insatser göras så att nya generationer växer upp i medvetenhet om vårt kollektiva ansvar. Och som individer kan vi alla bidra till en bättre värld, i det lilla och i det stora.

För det finns två frågor vi alla bör ställa oss. De är de allra viktigaste och de lyder: Vilken värld vill vi lämna vidare till våra barn? Vilket är mitt ansvar för utvecklingen? Vid sidan av dem bleknar alla andra frågor, de tynar bort och blir till intet, för om inte tillräckligt många människor ställer sig dessa frågor har vi ingen framtid.

DN Debatt.10 september 2018

Debattartikel

Stefan Einhorn, professor och ordförande i Centrum för social hållbarhet, Karolinska Institutet:

”Efter valet är det dags för de allra viktigaste frågorna”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.