Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-03 02:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/ekonomin-skadas-om-vi-inte-anpassar-coronastrategin/

DN Debatt

DN Debatt. ”Ekonomin skadas om vi inte anpassar coronastrategin”

Om stora delar av omvärlden har munskydd i kollektivtrafiken trots att evidensen är svag bör vi tillsvidare göra likadant för att visa att även vi tar smittbekämpning på allvar. Vi måste ändå snart hantera trängsel i kollektivtrafiken på något sätt, skriver Oskar Nordström Skans.
Om stora delar av omvärlden har munskydd i kollektivtrafiken trots att evidensen är svag bör vi tillsvidare göra likadant för att visa att även vi tar smittbekämpning på allvar. Vi måste ändå snart hantera trängsel i kollektivtrafiken på något sätt, skriver Oskar Nordström Skans. Foto: FrankHoermann/TT

DN DEBATT 21/5.

Nationalekonomen Oskar Nordström Skans: Vi bör vara pragmatiska och harmonisera vårt smittskydd med omvärldens för att inte isoleras. 

Sverige uppfattas i nuläget ofta som ett land där virusbekämpningen inte tas på allvar. Bilden kan vara felaktig, men den riskerar att få ekonomiska konsekvenser om den inte ändras. 

Om Sveriges smittskyddsväg hittills har varit rätt eller fel är ointressant nu – frågan är vad vi gör framåt när ekonomiska överväganden blir allt viktigare. Alla yrken är samhällsviktiga när ekonomin ska återstartas och alla anställda bör därför testas om det krävs för arbetet. Smittskyddsarbetet bör harmoniseras med omvärlden så att internationella kontakter kan återupptas.

Sverige har valt andra vägar än omvärlden i bekämpandet av covid-19. Att skillnader uppstått är inte konstigt då politiken fått utformas hastigt under stor osäkerhet. Vår strategi har bevarat barns rätt till utbildning. Återhållsamma restriktioner har minimerat effekterna på vårt fysiska och mentala väl­befinnande. Men smittspridningen har varit större än i grannländerna. Och vi har hamnat i en besvärlig situation relativt omvärlden. Många frågar sig om vi gjort rätt eller inte. Den frågan är dock i nuläget helt ointressant.

Frågan är vad vi ska göra framåt. Och där står vi nu i ett helt nytt läge. Den första smittovågen klingar gradvis av och vår omvärld öppnar upp. Det gör att ekonomiska överväganden kan få större vikt utan att folkhälsan äventyras. Och ekonomin är viktig. Den är grunden för vår förmåga att långsiktigt upprätthålla sjukvård, utbildning och försörjning.

De som betalat dyrt för sina extrema vägval kommer inte att ändra sin världsbild för vår skull. Risken är därför att det är vi, och inte Nya Zeeland, som tvingas leva i isolation.

Enbart aktiva krisåtgärder belastar statsbudgeten med 240 miljarder, det vill säga en miljard kronor per dag sen krisens start. Eller 2.000 kronor per svensk och månad under 2020. Om alla åtgärder förlängs året ut så dubblas summan. Det ger en bild av produktionstappets massiva omfattning. Rent ekonomiskt är det orimligt att betrakta nuvarande läge som en varaktig strategi.

Jag har av Omstartskommissionen ombetts att ge förslag på hur arbets­marknaden kan förbättras efter pandemin. Det är tidigt i det arbetet. Men jag bedömer att det först krävs att smittskyttsarbetet skapar möjligheter för ekonomin att fungera.

1 För det första måste personal kunna återgå i arbete. Rådet att ”stanna hemma från arbetet om du är det minsta sjuk” måste bli ”testa dig om du är det minsta sjuk”. Jag har förståelse för att det har varit omöjligt tidigare. Men minskad spridning och tillgång till testmaterial gör det nu möjligt. Vi testar redan fler än som behövs av medicinska skäl och internationella erfarenheter visar att hundratusen tester per vecka är helt rimligt. Att fortsatt se testning som enbart en del av vården är ett misstag.

De ekonomiska argumenten är starka: Svenska arbetstagare producerar till ett värde av 10.000 kronor per vecka att döma av lönekostnaden. Om testning kan få 100.000 av dessa i arbete så kan produktionen öka med 1 miljard per vecka. Räkneexemplet är förenklat men poängen är viktig. Alla yrken är samhällsviktiga när ekonomin ska startas om – arbetsmarknaden fungerar inte med frånvaro för lätta symtom. De som annars inte kan gå till arbetet bör hänvisas till testning, oavsett medicinska behov. Det är en enormt kostnadseffektiv arbetsmarknadspolitik. För att få fart på testandet bör regionernas ersättning tydligt överstiga kostnaderna.

Framöver behövs även en omfattande immunitetstestning för att lindra distanseringsbehovet och få i gång ekonomin. Den infrastrukturen bör byggas nu, trots att relationen mellan antikroppsresultat och immunitet ännu är osäker. Att i förväg skapa en infrastruktur som kan stå redo för masstestning samma dag som antikroppstester ger en rimlig immunitetsbedömning betalar sig även om den kostar miljarder. Varje vunnen vecka är viktig. Bara genom att agera tidigt kan man säkerställa att immunitets­testerna inte fördröjs på samma sätt som sjukdomstesterna.

2 För det andra måste Sverige åter bli en fullvärdig del av den internationella gemenskapen. Sverige uppfattas i nuläget ofta som ett land där virus­bekämpningen inte tas på allvar. Bilden kan vara felaktig, men den riskerar likväl att få ekonomiska konsekvenser om den inte ändras. Hittills har den internationella skepticismen saknat konsekvenser eftersom (andras) restriktioner ändå omöjliggjort internationellt utbyte. Men allt förändras när världen nu öppnar upp. De tidiga gränsöppningarna gäller inte alla – de är selektiva och lär så förbli.

För att vi ska få vara med krävs både att vi får ned smittalen snabbt och att omvärlden börjar lita på oss. Vi riskerar att väljas bort, både när länder skapar formella ”resebubblor” och när enskilda väljer vart de är beredda att resa om inte bilden av Sverige förändras. Och det uppnås inte genom resonerande – att vi kanske har haft rätt hittills är ointressant. De som betalat så dyrt för sina extrema vägval kommer inte att ändra sin världsbild för vår skull. Risken är därför att det är vi, och inte Nya Zeeland, som tvingas leva i isolation.

För ekonomins skull bör vi vara pragmatiska och harmonisera vårt smittskydd med omvärldens. Det är görbart nu när andra länders restriktioner mildrats. Vi anpassar oss efter internationella normer på en mängd områden därför att anpassning är nödvändigt om man är liten. En rimlig grundprincip framöver är att göra och säga likadant som omvärlden, om vi inte har bevis för att det är skadligt. Det ekonomiska värdet av att via test och spårning tvinga ner smittan till grannländernas nivå är nu enormt, även om den nivån inte är långsiktigt hållbar.

Om stora delar av omvärlden har munskydd i kollektivtrafiken trots att evidensen är svag bör vi tills vidare göra likadant för att visa att även vi tar smittbekämpning på allvar. Vi måste ändå snart hantera trängsel i kollektivtrafiken på något sätt. Anpassning bör vara regeln om bevisläget är svagt eftersom vår ekonomi kräver omvärldens förtroende – vi behöver fungerande internationella flöden av personer för besöksnäringen, resebranschen, industrin, byggbranschen, lantbruket … För att utbytet ska återuppstå måste vi bli ett land som alla andra.

I värsta fall är den ”normalitet” som nu närmar sig kortvarig, men då är det än viktigare att vi tar vara på möjligheten innan den passerat så att ekonomin får andas. Om – eller när – pandemin förvärras igen kan vi åter låta besluten helt styras av folkhälsohänsyn. Men under perioder med lägre spridning likt de vi nu närmar oss bör ekonomiska överväganden ges en betydande vikt och de talar för att vi ska ”testa för testandets (och ekonomins) skull” – och att det tydligt måste framgå för omvärlden att vi tar virusbekämpningen allvar. ”Det nya normala” får inte vara en värld där vår ekonomi faller isär för att inte genomför ekonomiskt motiverad testning eller för att omvärlden inte förstår vad vi gör. 

Regeringen bör således använda kraftfulla ekonomiska styrmedel för att snabba på test­utbyggnaden och – för ekonomins skull – uppdra åt berörda myndigheter att:

• Testa alla som inte kan gå till arbetet på grund av lätta symptom.

• Harmonisera våra insatser och vår retorik med omvärldens i syfte att normalisera bilden av Sverige.