Håkan Pihls artikel på DN Debatt den 25/9 väcker hopp om en mer konstruktiv debatt om klimatet. Pihl fångar problematiken skickligt: brådskan att minska koldioxidutsläppen, det riskfyllda i att lita till ett globalt avtal och frågan hur man kan få andra länder att ändå samarbeta, skriver Lars Almström.
Pihls slutsatser ligger nära det förslag som den amerikanska organisationen Citizens' Climate Lobby (CCL) har drivit sedan några år, med snabbt växande gehör bland ekonomer och politiker i USA. Det behövs ett stigande pris på koldioxidutsläpp från fossila bränslen, och denna prisstegring måste genomföras utan att skattetrycket ökar ifall allmänheten ska kunna acceptera den.
En marknadsbaserad lösning har många fördelar. CCL:s förslag är en stadigt stigande koldioxidskatt, där statens hela skatteintäkt varje månad återförs till allmänheten i lika stor delar till varje vuxen medborgare. En sådan stigande skatt skulle kunna få starta relativt lågt om den sedan höjs år för år på ett sätt som på förhand tydligt redovisats av regeringen.
Som Håkan Pihl framhåller bör man införa tull på varor från länder utan koldioxidskatt, så att konkurrens på oförändrade villkor kan bibehållas. Men CCL:s förslag innehåller också en kompensation till exportvaror från det egna landet av samma skäl.
En stigande koldioxidskatt är lätt att införa, lätt att övervaka, lätt att förklara och borde vara acceptabel för alla politiska partier som verkligen vill ta tag i klimatfrågan. Den ger allmänhet och näringsliv tid att ställa om och anpassa sig till en fossilfri tillvaro.
Men en stigande koldioxidskatt med full utdelning är också fördelaktig rent ekonomiskt och mänskligt. En nyligen publicerad modellering beställd av Citizens' Climate Lobby och utförd av REMI, ett välrenommerat prognosföretag i USA, visar att en sådan skatt skulle öka BNP, öka de disponibla lönerna, minska arbetslösheten och rädda 227.000 amerikaners liv före år 2035. Samtidigt skulle USA:s koldioxidutsläpp minska med mer än 50 procent på dessa 20 år.
Ett avtal mellan USA och Kina om en skatt av den här typen skulle, precis som Håkan Pihl påpekar, stimulera andra länder att ansluta sig, och ett avtal mellan två stormakter är naturligtvis lättare att uppnå än ett globalt avtal. EU:s roll skulle då kunna bli att som tredje stor makt ansluta sig och visa vägen för andra stora ekonomier. Och Sveriges roll skulle i sin tur kunna vara att verka aktivt för en sådan utveckling, inom Norden och EU.