Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Etniska minoriteter ska inte användas i rop på mer forskningsmedel”

De tre experterna på ekologi och hälsas artikel faller väl in i en serie av rop på mer forskningsmedel som använder fattiga i utvecklingsländer och marginaliserade etniska minoriteter som argument med motiveringen att ”de får betala för våra utsläpp”. Forskningens kvalitet och allmänhetens förtroende för vetenskapen skulle må bra av om inte klimatförändringarna utpekas som en avgörande faktor när så inte är fallet, skriver konstnären och författaren Lars Jonsson i en replik.

I en artikel på DN Debatt 26/11 av Birgitta Evengård, Tony McMichael och Christer Nilsson utpekas klimatförändringarna som en viktig orsak till hälsoproblem hos arktiska ursprungsfolk, där bland annat samerna anses drabbade. Uttalanden som att ”medeltemperaturen vid markytan stiger snabbt” är felaktig mot bakgrund av att alla mätningar pekar på att den stått stilla det senaste decenniet.

Författarna inleder trots detta med att måla upp en bild av skenande klimatförändringarna med en rutinmässig hänvisning till ”internationella forskare” och ”senare forskning” utan direkta hänvisningar. De hävdar att ”det råder inget tvivel om att både vardagslivet och hälsan för många ursprungsfolk förändras, delvis på grund av klimatförändringar. Resultatet blir mer psykisk ohälsa och en mer västerländsk kost som orsakar övervikt, typ 2-diabetes och en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar”.

Att knyta samman den globala uppvärmningen med ökad västerländsk kost och dess följdsjukdomar på till exempel Grönland eller i Alaska är inte bara uppenbart felaktigt men så långsökt att påståendet måste analyseras.

Jag har svårt att se någon annan förklaring för att nå denna slutsats än politisk opportunism. Många forskare känner sig tvungna att i sina ansökningar om anslag formulera klimatförändringarnas stora påverkan på just deras forskningsområde, prefixet klimat- har blivit ett ”sesam öppna dig”. De tre författarna följer i detta avseende ett förutbestämt manus trots att jag har svårt att tro att de på allvar ser klimatförändringar som det centrala i deras problemställning.

Olika små ursprungsfolk med en begränsad regional hemvist har genom historien antingen utrotats, decimerats eller assimilerats i kolonialismens fotspår, inte enbart den europeiska även om den varit särskilt tydlig i Amerika. I Ryssland, som har de flesta arktiska ursprungsfolken, cirka 280 000, bröt kommunismen medvetet ner de många olika kulturerna och de eventuellt positiva delarna i form av infrastruktur, skolor och sjukvård kollapsade med dess fall 1990. I många fall har själva landet tagits ifrån dem eller exploaterats och generellt har deras kulturella stolthet vittrat sönder i mötet med det moderna västerländska samhället. Psykisk ohälsa som ett resultat av denna marginalisering och en medföljande identitetskris och fysisk ohälsa till följd av förändrade kostvanor och levnadssätt är adekvata områden för forskning, de skulle inte behöva låna fjädrar från klimatdebatten.

För den som rest i Arktis, om än som tillfällig besökare, får knappast intrycket att en eller två graders temperaturökning kastat dessa människor in i större ohälsa. Alkohol, tobak och andra droger, som till exempel marijuana, är bevisligen ett stort problem i Nunavut, Alaska och stora delar av arktiska Ryssland. Om detta nämns inget i artikeln.

Som också alldeles riktigt påpekas är naturfolk vana vid att vädret växlar och klimatet förändras, inte ens samerna i en av Birgitta Evengårds egna djupintervjuundersökningar ser det som ett stort problem. En snabb titt på SMHI:s hemsida ger även besked att klimatet under 30-talet i Norrland var lika varmt som nu.

Rennäringen är i dag en modern verksamhet, om än med många traditionella inslag, där priset för drivmedel för djurtransporter medelst långtradare, snöskotrar, terrängfordon och helikoptrar är mer angelägna än klimatförändringarna. Frågor om tillgång till betesmark och konkurrensen med andra näringar skapar säkerligen stress men om man ställer en direkt fråga om hur klimatförändringarna drabbat samerna får man naturligtvis passande svar, speciellt då de flesta antagligen har 60- och 70-talens kalla vintrar som referens.

När författarna pratar om livsmedelssäkerhet och nämner som exempel ”underjordiska iskällare för att lagra kött som inte fungerar när tundran tinar ” får man bilden av att samerna gräver ner renköttet i iskällare. Rennäringen underställs samma slakterihanteringsstandard med godkända kylrum som vilken livsmedelshantering som helst. Vattenregleringarna tvingade samerna att köra renarna på lastbil till vinterbete flera decennier tillbaka och har inget med klimatförändringar att göra.

Exempellistan inkluderar även kopplingen mellan vattenbrist och olika luftvägs- och hudinfektioner hos barn i Alaska. Lösryckta ur sitt sammanhang ges intrycket att problemet härrör ur klimatförändringarna. I själva verket handlar det om att vissa samhällen har brist på vatten inomhus, och därmed sämre sanitetsförhållanden, ett resultat av alltför höga energipriser. Här kan man förvisso se en koppling eftersom energipriserna delvis styrs av den pågående klimatdebatten.

Fästingar anses av många som ett av de mest ekologiskt onödiga och otrevliga djuren, och brukar alltid poppa upp som exempel på vad klimatförändringarna kan komma att innebära. Författarna hänvisar till en undersökning i nordvästra Ryssland där antalet fästingburna fall av TBE ökat 50-falt, i syfte att skrämma folk till aktion. Den aktuella taigafästingen har ett optimalt livsrum beträffande temperatur och fuktighet och när det blir varmare flyttar utbredningen norrut. Samma utredning nämner att det totala antalet TBE-fall minskar i Ryssland. För den ursprungsbefolkning, nentser, som lever på tundran i nordvästra Ryssland är TBE knappast ett hälsoproblem. Att jakthundar i Norrland har mer fästingar än förut är säkerligen sant men närmast ett pseudoproblem i sammanhanget.

Artikeln faller väl in i en serie av rop på mer forskningsmedel som använder fattiga i utvecklingsländer och marginaliserade etniska minoriteter som argument med motiveringen att ”de får betala för våra utsläpp”. Deras behov i en föränderlig värld kräver absolut vår uppmärksamhet och vårt stöd, men saker måste nämnas vid sitt rätta namn. Forskningens kvalitet och allmänhetens förtroende för vetenskapen skulle må bra av om inte klimatförändringarna utpekas som en avgörande faktor när så inte är fallet.

Lars Jonsson, konstnär, författare. Stockholmsinitiativet

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.