Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-14 14:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/ett-barn-bor-ha-ratt-till-fler-an-tva-foraldrar/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Ett barn bör ha rätt till fler än två juridiska föräldrar”

Ett barn bör kunna ha fler än två föräldrar, menar artikelförfattaren Caroline Sörgjerd: ”Sverige är ett öppet och progressivt land, som historiskt sett vågat sticka ut hakan med nydanande regler inom hbtqi-området”.
Ett barn bör kunna ha fler än två föräldrar, menar artikelförfattaren Caroline Sörgjerd: ”Sverige är ett öppet och progressivt land, som historiskt sett vågat sticka ut hakan med nydanande regler inom hbtqi-området”. Foto: Janerik Henriksson/TT

DN DEBATT 6/8

Juristen Caroline Sörgjerd:

Vissa delstater i USA erkänner i dag fler än två föräldrar. I Ontario, Kanada, är det möjligt att registrera upp till fyra föräldrar. Det är dags att lägga en till pusselbit i vår samhällsberättelse. En ordentlig utredning behövs för att undersöka hur man på bästa sätt genomför en lagändring även i Sverige.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Familjekonstellationer förändras ständigt, likaså samhällets syn på vem som räknas som förälder. Samtidigt har det inte ens gått tio år sedan det första samkönade paret utan koppling till landet i fråga blev godkänt för internationell adoption och först i år blev föräldraskapspresumtionen könsneutral.

Tanken att ett barn har rätt till sina föräldrar är bra och sund, men den juridiska definitionen av föräldrar behöver uppdateras.

En familj kan se ut på många olika sätt. Statistik från SCB visar att det i Sverige i dag finns 1,2 miljoner familjer med barn under 18 år. Sju av tio familjer är ”kärnfamiljer”, i bemärkelsen att alla barn är föräldrarnas gemensamma. Två av tio är familjer med en ensamstående förälder och en av tio är en så kallad ombildad familj/bonusfamilj, där minst en av föräldrarna har barn från en tidigare relation.

Dessa kategorier täcker dock inte in hela spektrat av familjer, eftersom de utgår från att en familj består av högst två föräldrar. I själva verket kan verkligheten se annorlunda ut.

Många barn växer i dag upp med fler föräldrar än två. Så är fallet i bonusfamiljer där föräldrar separerat och träffat nya partners som också axlar föräldrarollen och i de regnbågsfamiljer där det är fler än två personer som har valt att starta familj tillsammans. Men lagen utgår från den huvudregel som statistiken ovan visar, den erkänner bara två föräldrar, oavsett hur det ser ut i praktiken.

Det är tydligt att vi behöver uppdatera och ompröva vår syn på vad en familj och en förälder är, för att ge fler barn rätt till sina föräldrar.

Enligt såväl föräldrabalken som barnkonventionen, som ju är svensk lag, ska man alltid utgå från barnets bästa. Det kan låta som en självklarhet, men vi har inte alltid lyckats applicera detta i praktiken. Föräldrabalken antogs på slutet av 40-talet och har därefter förändrats i olika omgångar för att bättre anpassas till dagens samhälle och normer. Detta är särskilt tydligt när det gäller samkönade pars möjlighet att bilda familj. År 2003 blev adoption möjligt för två kvinnor och 2005 även assisterad befruktning.

Den senaste viktiga lagändringen kom den 1 januari i år. Då blev föräldraskapspresumtionen könsneutral, vilket innebär att föräldraskap registreras automatiskt för barn till gifta par, oavsett föräldrarnas kön och utan någon myndighetskontroll. Genom denna reform stärktes även transpersoners rättigheter, genom nya regler om att en man som föder ett barn numera registreras direkt som far till barnet. Tidigare registrerades den födande parten alltid som barnets mor vilket var direkt stötande för transmännen som fött barn.

Vi välkomnar dessa lagändringar men mer arbete kvarstår innan vi på riktigt kan säga att barnets bästa tillgodoses. Föräldrabalken exkluderar fortfarande familjekonstellationer där barnet i praktiken har fler än två föräldrar.

Detta kan leda till såväl små som stora problem. Icke-juridiska föräldrar i regnbågsfamiljer (eller i bonusfamiljer) har inte tillgång till information om till exempel barnets skolgång eller vård, utan måste gå via barnets juridiska vårdnadshavare. Detta låter kanske inte så allvarligt – det är väl bara att låta vårdnadshavaren sköta detta – men det skapar praktiska problem och sänder signaler om att alla barnets föräldrar inte är ”riktiga” föräldrar. Det finns ett viktigt symbolvärde i att alla barnets föräldrar också rättsligt erkänns.

Begränsningen till två vårdnadshavare kan få allvarliga konsekvenser, nämligen i händelse av en separation eller skilsmässa. Då kan en icke juridisk förälder som funnits med och älskat barnet sedan start, plötsligt stå helt maktlös, utan möjlighet att via en domstol verka för att få till ett umgänge. När föräldrarna inte längre är överens om att vara föräldrar tillsammans så kan barnet alltså riskera att förlora kontakten med en förälder.

Om vårdnadshavarna avlider så är det inte en självklarhet att barnet får tas om hand av den som varit förälder. Det borde vara givet att juridiken ska skydda barnets rätt till alla sina föräldrar och inte bara till föräldrarna ”på pappret”.

I Ontario, Kanada, har det sedan 2017 varit möjligt att registrera upp till fyra föräldrar vid ett barns födsel, under förutsättning att föräldrarna är överens om detta innan födseln.

Diskussioner om hur juridiken på bästa sätt ska spegla dagens moderna samhälle pågår på flera håll i världen. Vissa delstater i USA erkänner faktiskt i dag fler än två föräldrar. Om en vuxen har tagit ett föräldraansvar för ett barn under en längre tid så kan den personen få adoptera barnet, som då får tre rättsliga föräldrar. I Ontario, Kanada, har det sedan 2017 varit möjligt att registrera upp till fyra föräldrar vid ett barns födsel, under förutsättning att föräldrarna är överens om detta innan födseln.

En ordentlig utredning behövs för att undersöka för- och nackdelar och hur man på bästa sätt genomför en sådan lagändring.

Sverige är ett öppet och progressivt land, som historiskt sett vågat sticka ut hakan med nydanande regler inom hbtqi-området. Vi har varit bra på att följa med i samhällsutvecklingen genom att införa regler som speglar hur människor faktiskt lever sina liv. För att tillgodose barnets rätt till sin familj måste regleringen nu uppdateras igen, så att ”barnets bästa” inte bara blir tomma ord utan något som värnas i praktiken.

Det är dags att lägga en till pusselbit i vår samhällsberättelse, för barnens skull, och inkludera alla deras mammor och pappor i det juridiska föräldrabegreppet.

Ämnen i artikeln

HBTQ

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt