Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Etta på vår önskelista: Stopp för torsktrålning i Östersjön”

Gamla torskar (8 år) väger i dag 60-70 procent mindre än för 10 år sedan. Trenden är densamma för alla ålderskategorier. För fiskaren betyder det att ansträngningen för att få upp sin kvot ökar dramatiskt, skriver artikelförfattarna.
Gamla torskar (8 år) väger i dag 60-70 procent mindre än för 10 år sedan. Trenden är densamma för alla ålderskategorier. För fiskaren betyder det att ansträngningen för att få upp sin kvot ökar dramatiskt, skriver artikelförfattarna. Foto: Tommy Svensson

Radikala åtgärder krävs. Situationen är så allvarlig att vi måste föreslå ett totalt trålfiskestopp på torsk i Östersjön. Vill vi ha ett bestånd i framtiden, måste något göras nu. Vi skulle kunna stoppa allt trålfiske under tre år, se hur det påverkar bestånden och sedan bedöma om det behöver förlängas, skriver representanter för Baltic Sea 2020.

Tänk att vi har ett stort och välmående bestånd av älgar i Värmland. Tänk sedan att alla jägare som bor på västkusten och på ostkusten bestämmer sig för att åka dit för att skjuta så många älgar som möjligt, och sedan lämna 40 procent kvar döda i skogen. Tänk att året efter, när det inte finns några älgar kvar i Värmland, så åker samma skara jägare till Dalarna för att skjuta alla älgar där, och efter det lämna kvar 40 procent döda i skogen. Tänk slutligen att detta upprepas år efter år på olika platser i Sverige.

Nej, det var ju inte sant, det var inte sant, det gällde ju torsken i Östersjön – och torskarna blev ju inte skjutna – de dog i trålarna.

Den här historien började i mitten av 1980-talet. Torskfisket i Bornholms- och Gotlandsdjupet stod på sin kulmen och fisket på torsk nådde fångster av aldrig skådat slag. Trålare från när och fjärran tog sina beskärda delar av fångsten som årligen uppgick till flera hundratusen ton. Fisket fortgick på högtryck under några år och sedan kollapsade det. Efter det har torsken i Östersjön aldrig återhämtat sig.

I dag har vi ett stationärt, dvärgartat torskbestånd som är i för dålig kondition för att följa efter födan. Lägg sedan till effekterna av övergödning (utbredd bottendöd och syrebrist) och klimatförändringar (utsötning av vattnet som försvårar lek och överlevnad) så inser alla att situationen för vår kommersiellt viktigaste fiskart är mycket allvarlig.

Hur kunde det bli så? Svaret på frågan har sysselsatt fiskeadministratörer och forskare i åratal och lösningarna för att få tillbaka torsken har varit många. Ingen har lyckats. Svaret kanske är för enkelt, medan åtgärden är för svår. Det är fiskemetoden och fisketrycket som är problemet – trålning är inte en metod som är ekologiskt hållbar. När man släpar trålkassen genom vattnet samlas fisken i struten och pressas ihop. Eftersom fisket pågår under flera timmar tills kassen är full, så dör all fisk av trycket. Trålen tas upp och fisken sorteras – den fisk som inte kan säljas eller de arter som man inte har tillstånd att ta upp, slängs tillbaka döda – så kallat utkast. Effektivt? Ja, i allra högsta grad, effektivare fiskemetod finns inte. Ekologiskt hållbar? Tveklöst nej, en sämre fiskemetod finns inte.

I Öresund får man inte tråla. Detta beror inte på en framsynt fiskevård utan på att trålningen är en säkerhetsrisk för sjöfarten. Här finns ett normalt torskbestånd med stor torsk som annars saknas i Östersjön. Stor torsk utgör kapitalet hos ett bestånd, där stora honor producerar miljoner romkorn av hög kvalitet som säkrar återväxten. Vi fiskar således bort de värdefullaste avelsdjuren – tänk om vi gick ut i skogen och sköt alla stora älgar vi såg och fortsatte med det år efter år? Vad händer då? Att svara på den frågan är enkelt. Tillbaka till Öresund igen – här finns beviset för att ett trålförbud ger hållbara och normala bestånd av torsk. Är detta en lösning på torskproblemet?

Skål och hurra på ministermöte. År 2007 skålades det i Polen mellan Östersjöländernas ministrar för reformer som skulle hjälpa innanhavet att komma på fötter. Detta samtidigt som bestånden av torsk i Östersjön var i fritt fall, forskare larmade och ansvariga myndigheter satt med veckade pannor. Några år senare, 2010, rapporterades plötsligt att torskbestånden återhämtat sig. Storleken på bestånden liknandes med de från 1980-talet och Sveriges dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson sa att det åter var okej att äta torsk från Östersjön. 2016 har verkligheten kommit ifatt oss och den är betydligt bistrare än vad någon kunnat ana. Östersjöns torskbestånd är i kris.

De vetenskapliga råden. International Council for the Exploration of the Sea (ICES) är det vetenskapliga organ som skall förse EU och medlemsländerna med tillförlitliga fiskedata och analyser. Det är kunskap som ska ligga till grund för hur fiskekvoter sätts inom EU:s vatten. Östersjön brukar i dessa sammanhang beskrivas som ett enkelt hav – vi har få kommersiella arter och de arter vi fiskar på lever relativt åtskilda. Det finns samtidigt en samarbetskultur bland forskare, politiker och tjänstemän. Med andra ord, Östersjön är den perfekta kandidaten för välgrundad vetenskaplig rådgivning samt stabil politiskt styrning. Så är dock inte fallet!

Fram till 2014 litade de flesta på de vetenskapliga råden. Men så kom tecken på att något inte stod rätt till. Torskarna blev mindre och mindre och det blev allt svårare att åldersbestämma individerna – vuxna torskar såg ut som tonåringar och ungtorskar som sillar. Om alla torskar är lika stora, eller snarare små, så äter de samma byten. Resultatet blir svält och tusenbrödrasamhällen.

2015 fortsatte situationen att förvärras. Till exempel hade ett stort internationellt projekt (TABACOD) planerat att fiska upp och märka 1000 torskar över 50 cm. Efter flera månaders provfiske fick forskarna ge upp, de hade inte hittat en enda tillräckligt stor torsk. I dag har vi ett stationärt, dvärgartat torskbestånd som är i för dålig kondition för att följa efter födan. Lägg sedan till effekterna av övergödning (utbredd bottendöd och syrebrist) och klimatförändringar (utsötning av vattnet som försvårar lek och överlevnad) så inser alla att situationen för vår kommersiellt viktigaste fiskart är mycket allvarlig.

Hur mår egentligen torskfisket? Att arbeta som fiskare är slitsamt, och det blir bara värre. Gamla torskar (8 år) väger i dag 60-70 procent mindre än för 10 år sedan. Trenden är densamma för alla ålderskategorier. För fiskaren betyder det att ansträngningen för att få upp sin kvot ökar dramatiskt. Förenklat kan man säga att fiskaren måste lägga dubbelt så mycket tid på att fånga samma mängd fisk i dag som han gjorde för 10 år sedan. Faktum är att det svenska torskfisket inte klarat att fiska upp sin tilldelade kvot sedan 2009, 2014 och 2015 fick man inte ens upp halva kvoten!

Parallellt har utkastet inte upphört, trots att ett förbud infördes 2015. Som högst har det svenska fisket haft ett utkast runt 40 procent. Källor inom fiskeförvaltningen säger att utkastet visserligen minskat men att det fortfarande ligger på oacceptabelt höga nivåer. Det är svårt att bryta gamla vanor.

Vad har politikerna gjort åt situationen? Länge var Europas gemensamma fiskerilag (CFP) en tandlös tiger. Därför var förväntningarna stora, framför allt inför revisionen 2013. Efter omfattande arbete av alla berörda parter var den allmänna uppfattningen att vi skulle få en progressiv lag som för första gången såg fisken som en integrerad del av ett ekosystem och inte bara en siffra i en loggbok.

Hur gick det då? Tja, det blev pannkaka denna gång också. Politiker har fortsatt att sätta kvoter efter eget huvud och ingenting görs åt utkastet – trots att ansvariga politiker mottagit konkreta förslag på åtgärder från sina myndigheter.

Radikala åtgärder måste till för att rädda våra torskbestånd. Vad gäller fisket så är beståndssituationen så allvarlig att vi inte kan annat än att föreslå ett totalt trålfiskestopp på torsk i Östersjön.

Vill vi ha ett torskbestånd i framtiden, måste något göras nu. Sverige skulle kunna visa vägen. Vi skulle kunna stoppa allt trålfiske under 3 år för att se hur det påverkar bestånden och sedan bedöma om förbudet behöver förlängas. Här måste vi göra något när ingen orkar ta ansvar och diskussionen sopas under mattan. Skjuter vi alla älgar i Sverige så är det slut, de kommer inte återuppstå av sig själva.

Kanske jultomten kan hjälpa torsken om vi alla skriver en önskelista?

DN Debatt. 24 december 2016

Debattartikeln
Representanter för Baltic Sea 2020:
”Etta på vår önskelista: Stopp för torsktrålning i Östersjön” 

Repliker
Fiskaren Joakim Öhman:
”Sluta skyll på yrkesfiskarna” 

Slutreplik från Baltic Sea 2020:
”Vi vill inte ha fiskeförbud i Östersjön” 


Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.