Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”EU är en stor förlustaffär för Sverige”

Medlemskapet i EU har sedan inträdet kostat mer än 400 miljarder kronor, EU håller på att slå ut den svenska åkerinäringen, det svenska jordbruket och EU-federalisterna har mer att säga till om än de svenska folkvalda. Samtidigt går länderna utanför EU bättre. Det leder till en skeptisk inställning till EU, skriver Johnny Skalin (SD).

Stefan Fölster och Fredrik Erixon skrev på DN Debatt den 27 april att både låginkomsttagare och välfärden tjänat på det svenska EU-medlemskapet. Som grund för påståendet menade de att räntekostnaderna sjunkit, att de offentliga utgifterna för välfärdstjänster som andel av BNP ökat, att de sociala transfereringarna minskat och att EU-migrationen inte lett till negativa sysselsättningseffekter.

Problemet är för det första att förtroendekapitalet i denna fråga är för dem väldigt lågt. Fölster har i många år jobbat för Svenskt näringsliv – med specifikt intresse för storkapitalet – som även finansierar stiftelsen Fritt näringsliv som i sin tur både finansierar det reforminstitut han nu representerar och Timbro, som Erixon tidigare företrätt. I dag arbetar Erixon i Bryssel.

För det andra blandar duon även vilt ihop äpplen med päron när de försökte visa upp alla fördelar EU påstås ha haft. Före det svenska EU-inträdet upplevde Sverige nämligen en av modern historias största ekonomiska kriser. Exporten som andel av BNP minskade 8 år i rad, statsskulden upplevde en ojämförbart stor och okontrollerad ökningstakt och på bara fyra år gick en halv miljon människor ut i arbetslöshet.

Men som vid alla andra ekonomiska nedgångar följdes även denna kris av ekonomisk återhämtning, en återhämtning som för exporten påbörjades redan tre år innan EU-medlemskapet, men som direkt bröts under EU-medlemskapets första år. Att räntekostnaderna minskade berodde delvis på införandet av låginflationsmålet. Tidigare var dessutom den svenska växelkursen fast, vilket tillsammans med spekulation ledde till att Riksbanken tvingades höja räntan till 500 procent. Alla förstår att en sådan räntenivå är högst tillfällig och att det därefter kommer en sänkning.

Likaså förstår alla att en ekonomisk kris slaktar välfärden, varför minsta återhämtning leder till ett ökat utrymme för ”satsningar” på välfärden. Ställt i relation till det tidigare svenska välståndet (före EU-inträdet) har Sverige dock aldrig återhämtat sig. Sverige hör numera inte bara till bottenligan i skolresultat, utan Sverige har även sämst integration och lägst antal vårdplatser i hela OECD. Därutöver har till exempel pensionärer, sjuka och arbetslösa fått markant sämre förutsättningar samtidigt som arbetslösheten permanentats. Före EU-medlemskapet var 2 procents arbetslöshet normalt i Sverige.

Sedan det svenska EU-inträdet har Sverige betalat över 400 miljarder kronor i avgift till EU. En stor del av den avgiften har gått till att stärka utländska näringar. Till exempel försörjer numera det svenska jordbruket bara halva befolkningen mot 80 procent före EU-inträdet, vilket gör landet mer utsatt vid en kris. Samtidigt upplever åkerinäringen just nu en allvarlig kris på grund av lönedumpning orsakad av en försvagad svensk arbetsmarknadspolitik, med utländska chaufförer som kör för så lite som 10.000 kronor i månaden.

Till detta kommer inte minst det demokratiska priset av det svenska EU-medlemskapet. De svenska politiker som väljs i höstens val kommer dessutom att få mindre att säga till om än EU-federalisterna i Bryssel. Samtidigt går de länder utanför EU som valde att stanna kvar i Efta/EES bättre än samtliga ingående EU-länder. Eftaländernas sysselsättningsgrad ligger mellan 75 och 80 procent, att jämföra med EU:s snitt på 64 procent, arbetslösheten är lägre och till och med medellivslängden högre.

När de som går i storkapitalets intressen hävdar att det är den lilla människan som tjänat på EU och att näringslivet därmed har förlorat, så finns det med andra ord många skäl att vara extra skeptisk.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.