I stället för att föreslå att Rumänien ska stå för notan för de rumänska tiggarnas sociala kostnader i Sverige borde Lotta Edholm och Erik Scheller ha ställt frågan varför landet är så fattigt. En viktig förklaring är EU:s åtstramningspolitik. Vi saknar den tid då Folkpartiet dominerades av en socialliberal ideologi, skriver vänsterpartisterna Ann-Margret Livh och Mikael Gustafsson.
Rumäniens socialpolitik har fullständigt havererat. Därför ska vi skicka räkningarna för fattiga rumäners socialtjänstkostnader i Sverige till Rumänien. Det är kontentan av Folkpartiet Stockholms debattartikel i DN den 21/1.
När vi läser artikeln saknar vi plötsligt den tid då Folkpartiet dominerades av en socialliberal ideologi. Då hade Folkpartiet beröringspunkter med arbetarrörelsens strävan att bygga ett välfärdssamhälle. Nu är det en annan tid.
Det är kallhamrad marknadsliberalism som leder till förslaget att fattiga länder ska straffas för att deras nödlidande medborgare försöker finna en utkomst i andra länder.
Edholm/Scheller kunde ha ställt frågan: Varför är Rumänien så fattigt? Men det gör de inte. Kanske därför att en viktig del av svaret är: Europeiska unionen och dess åtstramningspolitik tvingar Rumänien till enorma nedskärningar.
Vi minns Folkpartiets lyriska löften inför folkomröstningen om EU 1994. Då sa man att EU skulle garantera välfärd och arbete. Av det blev intet. I dag råder massarbetslöshet i EU och fattigdomen breder ut sig. Internationella Röda korset talar om en humanitär krissituation i södra Europa. Läget har inte varit så allvarligt sedan slutet av andra världskriget.
Men för Folkpartiet är Europeiska unionen helig. Den får inte kritiseras. Problemet med ett sådant okritiskt och dogmatiskt synsätt är att det leder fel, eftersom ingen hänsyn tas till hur verkligheten ser ut.
EU-kommissionen grundar sin politik på samma kallhamrade marknadsliberalism som Folkpartiet. Därför går bankernas intressen före människornas. Därför ska så mycket som möjligt privatiseras. Därför sker extrema nedskärningar i de offentliga utgifterna.
Men den politiken löser inte krisen. Tvärtom, krisen fördjupas. Åtstramningspolitiken är en av huvudorsakerna till att fattiga rumäner lämnar landet för att söka jobb, och i sämsta fall tvingas tigga, i EU-länder i nord.
I den ekonomiska krisens desperata miljöer gror dessutom högerextrema främlingsfientliga krafter. När samhällets trygghetssystem trasas sönder finns alltid risken att man hittar syndabockar bland samhällets svagaste grupper. I Rumänien och flera andra länder riktar dessa mörkermän sina aggressioner mot romerna. Romer är enkla att peka ut då de redan innan krisen var utsatta, både socialt och ekonomiskt. Nu ansätts de från två håll; av en ökande fattigdom som slår hårdast mot de redan fattiga, och av reaktionära grupper som söker syndabockar för situationen. Anti-romska pogromer tvingar många människor att söka sig till andra länder.
Om Rumänien ska ha en chans att bygga ett socialt skyddsnät för sina egna medborgare måste EU-kommissionens krav på hårda åtstramningar upphöra. Det krävs en ny politik som sätter fart på ekonomin genom gröna offentliga investeringar och välfärd. Det krävs kraftfulla åtgärder som begränsar kapitalets härjningar på finansmarknaderna. Det krävs en grundsyn som sätter människornas intressen före bankernas.