Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 15:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/fallet-lilla-hjartat-visar-att-lagen-star-pa-foraldrarnas-sida/

DN Debatt

DN Debatt. ”Fallet Lilla hjärtat visar att lagen står på föräldrarnas sida”

Redan för fem år sedan föreslogs en rad förbättringar, men till dags dato har inga tydliga förändringar gjorts, skriver Nina Rung.
Redan för fem år sedan föreslogs en rad förbättringar, men till dags dato har inga tydliga förändringar gjorts, skriver Nina Rung. Foto: Paul Hansen

DN DEBATT 13/3.

Kriminologen och barnrättsexperten Nina Rung: Fallet med den treåriga flickan som rycktes upp från sitt familjehem och senare dog visar tydligt på lagens brister – myndighetsutövningen i sig kan utgöra ett våld mot barn.

Det är för sent för Lilla hjärtat. För att rädda andra barn krävs kraftfulla åtgärder.

Sverige har en lång historia av att ta tydliga och offensiva beslut och anta lagar som sett till barnens bästa. Vi har antiagalagstiftningen, vi har särskilda jurister som ska föra barnens talan och Barnkonventionen är numera svensk lag. Men något har gått fel. När en liten flicka ska skyddas från sina föräldrar, en flicka som redan vid födseln uppvisar abstinens, går allt så småningom så oerhört fel. Flickan, kallad Lilla hjärtat, skyddas och placeras enligt lagen om vård av unga (LVU) i ett familjehem. När flickan fyllt dryga två år vill de ­biologiska föräldrarna ha henne tillbaka. Trots motstånd från socialnämnden vinner föräldrarna bifall i kammarrätten. Tio månader senare är flickan död.

Kammarrätten hänvisar till ett prejudikat där det framgår att domstolen inte ska ta hänsyn till de allvarliga konsekvenser det får att rycka upp ett barn från allt det känner till. Från trygghet, kärlek och omvårdnad. Det som betyder något är föräldrars rätt. Den som är så oerhört stark och som går före barns rättigheter. För så ser det ut i vårt land. Här väger föräldrarnas ord tyngre än barnens. Här är domstolarna anpassade till vuxna. Vuxna som kan förklara hur, var, när och varför något skedde. Vilket oerhört få barn kan. Framför allt inte små barn. Därför leder knappt var tionde ärende mot barn till åtal och ännu färre till dom.

Vi behöver inga fler utredningar nu. Inget mer behöver skickas på remiss. Vi har nämligen gjort allt det redan. För fem år sedan föreslogs en rad förbättringar i och med Utredningen om tvångsvård för barn och unga (SOU 2012:07) men det utan att några tydliga förändringar för att stärka barnens skydd gjorts. Kanske är det för att det inte fanns ett tydligt politiskt tryck. Barn är ingen resursstark grupp. Barn hjälper ingen att vinna val. Deras föräldrar har däremot både resurser och röst. Nu äntligen börjar politiker agera och kräva förändringar. Både opposition och regering uttrycker nu att skyndsamma åtgärder bör verkställas. Och det är bra. Men var fanns det intresset innan den lilla flickan blev en nationell angelägenhet och sorg? Nu är det för sent. Det är alldeles för sent. Den lilla flickan finns inte mer. Och vi har inte klarat av att beskydda henne.

Jag har mött de här barnen. Barnen som inte har lika stora rättigheter som sina föräldrar. Föräldrar som inte sätter barnen först, utan låter alkoholen, narkotikan eller vuxenrelationen gå före relationen till barnen. Jag har utrett våldet, övergreppen och försummelsen. Och frustrerats så många gånger över vårt bristande skydd kring barn. Hur barnen om och om igen har blivit svikna av myndigheter satta att skydda dem. Barn som till sist bara har att vänta ut sin 18-årsdag för att de då äntligen blir fria att välja. Slippa träffa en våldsam förälder, slippa städa upp efter missbruk och slippa ta ett vuxenansvar som aldrig har varit deras att ta.

Om vi ska våga se föräldrars brist på omsorg eller våldsanvändning så måste vi också se att lagen faktiskt ger utrymme för att det våldet sanktioneras

Om vi ska våga se föräldrars brist på omsorg eller våldsanvändning så måste vi också se att lagen faktiskt ger utrymme för att det våldet sanktioneras. Det blir tydligt i vårdnadstvister där det inte tas hänsyn till en förälders våldsanvändning eller det faktum att fler än var tredje pappa får behålla vårdnaden om sina barn – trots att papporna mördat barnens mammor. Det innebär att papporna kan hindra sina barn att ordna pass, få stöd av psykolog och byta skola. Det blev tydligt i fallet med Lilla hjärtat, där ingen hänsyn togs till skadan det innebär att för ett litet barn bli uppryckt från sin trygghet och sin familj. Det är inget barnperspektiv. Det är ett föräldraperspektiv.

För att garantera att barnens skydd går före föräldrarnas rätt till sina barn krävs nu kraftfulla åtgärder.

1 En översyn av hur föräldrarätten tar sig uttryck i våra lagar och bestämmelser, bland annat i LVU (Lagen om vård av unga) och i SoL (Socialtjänstlagen) och i varje del ska barnens rätt skrivas först. Det är barnens perspektiv, barnens trygghet och barnens rättigheter som ska gå före föräldrarnas rätt till sina barn.

2En obligatorisk utbildning för rättsväsendet. Där samtliga jurister, polisanställda samt socialtjänst ska genomgå en utbildning om våld mot närstående, sexuella övergrepp och försummelse samt konsekvenser av dessa.

3n lex Lilla hjärtat. En tydlig påminnelse om att vi, i varje tvångsbeslut som rör barn, ska hålla barnperspektivet först. Att socialnämnden vid ett tvångsomhändertagande av barn ska ta barnets perspektiv först. Om det blir aktuellt med en återplacering av barn ska barnets rätt till trygghet och kontinuitet samt konsekvenserna av att rycka upp ett barn från en fungerande familj vägas högre än föräldrarnas rätt till sina barn.

4Socialtjänsten ska, efter ett missat besök av de biologiska föräldrarna eller ovilja att lämna till exempel urinprov, direkt rapportera detta till domstol som då har möjlighet att fatta ett interimistiskt beslut om att barnet ska återgå till det hem barnet har sin uppväxt och trygghet hos.

5 De ombud som ska företräda barn ska vara särskilt lämpade och uppfylla både kunskaps- och lämplighetskrav. I dag går domstolarna efter en lista. Det innebär ett lotteri för barn då lämplighet inte tas hänsyn till.

6 Sakkunniga, såsom barnpsykologer, barnmedicinsk personal eller andra experter ska alltid höras i rätten vid mål där det framkommer våld, försummelse eller andra brister i barns omsorg eller där tvångsvård eventuellt ska upphöra med syftet att lyfta konsekvenser för barn.

7 Inför ny tvingande lagstiftning enligt LVV (lagen om vård av vårdnadshavare). Behandling och stöd till föräldrar ska inte vara frivillig i ärenden som rör barns trygghet, hälsa och välbefinnande. Med LVV kan socialtjänst använda tvingande lagstiftning gentemot föräldrar innan ett LVU. Det ska inte vara upp till föräldrar att välja att avstå hjälp och stöd vid oro för att barn far illa.

Det kan låta hårt, men dagens system innebär att lagen och tillämpningen av den, faktiskt kan innebära att myndighetsutövningen i sig är våld mot barn. Det måste ändras, så att inga fler barn riskerar att dö eller fara illa på grund av lagen eller tillämpningen av lagen.