Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Fattigdom finns i Sverige men den har gjorts osynlig”

Årets Fattigdomsrapport från Sveriges Stadsmissioner visar att så mycket som två tredjedelar av 200 000 grundläggande insatser hos stadsmissionerna handlar om att mätta hunger, skriver Lotta Säfström.
Årets Fattigdomsrapport från Sveriges Stadsmissioner visar att så mycket som två tredjedelar av 200 000 grundläggande insatser hos stadsmissionerna handlar om att mätta hunger, skriver Lotta Säfström. Other: Fredrik Sandberg / TT

När regeringen i somras publicerade sin första Agenda 2030-rapport slog den fast att ”absolut fattigdom inte finns i Sverige i dag”. Det stämmer inte med verkligheten. Vi kräver därför att det tillsätts en kommission som kartlägger fattigdomen i Sverige bortanför socialtjänstens statistik, skriver Lotta Säfström, Sveriges Stadsmissioner.

Akut och reell fattigdom existerar i Sverige här och nu, även om den som befinner sig i fattigdom och utsatthet sällan kallar sig fattig. Årets Fattigdomsrapport från Sveriges Stadsmissioner visar att så mycket som två tredjedelar (62 procent) av 200.000 grundläggande insatser hos stadsmissionerna handlar om att mätta hunger. Tillsammans med materiellt stöd och ekonomiskt bistånd utgör det fyra av fem insatser som svarar mot människors mest grundläggande behov som mat och kläder. Trots detta visar regeringens Agenda 2030-rapport att det inte finns någon absolut fattigdom i Sverige i dag.

Sedan ett antal år driver Sveriges Stadsmissioner ett forskningsprojekt i samarbete med Magnus Karlsson, docent i socialt arbete vid Ersta Sköndal Högskola. I dag på Internationella fattigdomsdagen presenterar vi för tredje året i rad en kartläggning av fattigdomsutvecklingen i Sverige, baserad på den utsatthet som stadsmissionerna möter. Vi kan konstatera att akut och reell fattigdom existerar här och nu, även om den inte alltid är synlig för gemene man.

Kartläggningen visar att hela två tredjedelar (62 procent) av stadsmissionernas insatser handlar om just mat. Dagligen delar stadsmissionerna ut matkassar och matkuponger till barnfamiljer i ekonomisk utsatthet och serverar billiga eller gratis måltider till fattigpensionärer och människor i hemlöshet.

Steget från att vara en väletablerad medborgare till att helt tappa fotfästet är kort. Några tusenlappar kan vara skillnaden mellan att ha ett eget hem för sig och sina barn eller att tvingas flytta runt på soffor och vandrarhem.

Bland dem som far mest illa finns människor som lever på ekonomiskt bistånd och har gjort så under mycket lång tid. Enligt Socialstyrelsen är försörjningsstöd tänkt som en tillfällig hjälp men långt ifrån alla lyckas ta sig på fötter igen. Socialstyrelsens statistisk visar att ungefär en tredjedel av dem som får ekonomiskt bistånd får det under lång tid, och att andelen ökat de senaste åren. Stadsmissionen möter människor som levt på försörjningsstöd i 5, 10 eller 15 år.

Steget från att vara en väletablerad medborgare till att helt tappa fotfästet är kort. Några tusenlappar kan vara skillnaden mellan att ha ett eget hem för sig och sina barn eller att tvingas flytta runt på soffor och vandrarhem. En skilsmässa, konkurs eller förlusten av anställning kan leda både till hemlöshet och psykisk ohälsa.

En annan mycket utsatt grupp människor är de vi kallar ohjälpta medborgare. De som har rätt till stöd och hjälp, men som av olika anledningar inte får det. Det kan handla om att man hamnar mellan olika delar av det offentliga systemet (till exempel sjukpenning och a-kassa), att man till följd av psykisk ohälsa eller andra svårigheter inte förmår navigera i myndighetssverige eller att man helt enkelt tappat förtroende för socialtjänsten efter alltför många missförstånd. Denna grupp är dessutom ofta osynlig i den offentliga statistiken. Stadsmissionernas medarbetare möter dem och arbetar för att minska utsattheten genom att tillgodose såväl akuta behov av mat och kläder samt genom att agera ombud och stöd i försök att återupprätta kontakten med myndigheterna.

Sveriges Stadsmissioner ser att det finns ett problem när offentlig statistik och politisk debatt inte utgår från verkligheten så som den faktiskt är. Statistik som baseras på folkbokföringsadressen exkluderar människor i hemlöshet. Statistik baserad på ärenden hos bland annat socialtjänst riskerar att tappa bort den som aldrig hittat till rätt myndighet. Osynligheten i fattigdomen är ett hinder för att ta problemen på allvar och hitta lösningar!

Vi har under flera år lyft frågan kring den osynliga fattigdomen, och även mött förståelse hos socialminister Annika Strandhäll (S). Vi ser dock väldigt litet av konkreta åtgärder för att hantera fattigdomen i Sverige i dag. Medarbetare på stadsmissionerna ute i landet berättar om en utsatthet som inte funnits sedan före 1970-talet. De offentliga skyddsnäten har blivit alltmer grovmaskiga och tusentals människor söker sig till civilsamhällets organisationer för att få hjälp med det mest nödvändiga. Ändå visar regeringens Agenda 2030-rapport att absolut fattigdom inte existerar i Sverige i dag!

Möjligen bottnar oförmågan att angripa fattigdomsproblematiken i avsaknaden av vedertagen relevant fattigdomsdefinition för svenska förhållanden. Debatten, när den väl förs, utgår ofta från det internationella måttet ”absolut fattigdom”, för den som lever på mindre än 2 dollar om dagen – något som knappt räcker till en flaska vatten i Sverige. Eller så används begreppet ”relativ fattigdom”, det vill säga en inkomst som ligger under 60 procent av medianinkomsten. I Sverige förlöjligas ibland begreppet och man menar att det inte är ”riktig” fattigdom. Detta trots att EU:s statistiska organ Eurostats benämning på denna nivå är ”risk of poverty”. Enligt Eurostats senaste statistik lever i Sverige 16 procent av befolkningen i risk för fattigdom. Det är 1,5 miljoner människor!

Många av de människor som söker sig till landets stadsmissioner ligger mycket långt under detta EU-mått och även under normen för ekonomiskt bistånd. Denna osynliggjorda grupp, som göms mellan etablerade definitioner, stämmer inte med den bild som svenska regeringen vill ge sken av utomlands. När regeringen i somras publicerade sin första Agenda 2030-rapport slog den fast att ”absolut fattigdom inte finns i Sverige i dag” och att ”för alla i Sverige skapar det allmänna socialförsäkringsskyddet trygghet och motverkar ekonomisk utsatthet”. Dessa påståenden är inte överensstämmande med den verklighet Sveriges Stadsmissioner möter.

Sluta blunda för fattigdomen i Sverige! Hälften av Sveriges befolkning anser att fattigdomen är ett ganska eller mycket stort samhällsproblem, enligt en Sifo-mätning. Annika Strandhäll, nu är det dags att definiera fattigdomen på ett för Sverige relevant och mätbart sätt, och tillsammans med civilsamhället utarbeta en nationell strategi för fattigdomsbekämpning i Sverige!

Sveriges Stadsmissioner kräver:

  • Att det tillsätts en kommission med uppdraget att i samarbete med civilsamhället kartlägga fattigdomen i Sverige bortanför socialtjänstens statistik samt ge förslag på en relevant definition av fattigdom i Sverige hur den mäts och därmed bör diskuteras och hanteras.
  • Att riksdagen utifrån kommissionens arbete beslutar om en nationell fattigdomsstrategi.
  • Att regeringen utreder de allvarliga brister i de offentliga välfärdssystemen som stadsmissionerna vid upprepade tillfällen pekat på samt tar fram strategier för att motverka dessa.

DN Debatt.17 oktober 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.