Var tredje landsbygsbo saknar kollektivtrafik, enligt statistik från Trafikanalys, och är helt beroende av bil för att arbetspendla. Men i stället för att underlätta för att man ska kunna bo och verka i hela landet har reseavdraget framför allt blivit ett avdrag för högavlönade män i storstadsregionernas utkanter som reser med bil. Nästan hälften av kostnaderna (sex miljarder kronor) för avdraget går till de tre storstadslänen. Räknar man in Uppsala och Södermanlands län står storstadsregionerna för omkring 60 procent av kostnaderna, medan bara 18 procent går till skogslänen.

Dagens reseavdrag favoriserar arbetspendling med bil framför kollektivtrafik. Effekten har blivit att nio av tio som gör avdraget reser till arbetet med bil. Avdraget gör också att människor bosätter sig längre bort från sina jobb, vilket ökar utsläppen ännu mer.

Avdragets storlek växer med stigande lön och görs framför allt av höginkomsttagare. Oavsett om man ser till andelen avdrag, genomsnittlig storlek eller kostnader gör män reseavdrag i högre utsträckning än kvinnor.

Det finns inga skäl att subventionera normallånga arbetsresor. Det ökar bara utsläppen. Avdrag bör bara få göras för arbetsresor som är längre än genomsnittet på 22 km.

Reseavdraget är dessutom mer värt för höginkomsttagare. Tjänar du under 36 600 kronor i månaden (2017) minskas skatten med 30 procent av det avdragna beloppet, medan skatten sänks med 55 procent om du tjänar över 53 200 kronor. Eftersom män i snitt tjänar mer än kvinnor och lönenivåerna är högre i storstadsregionerna försämrar reseavdraget jämställdheten mellan könen och förstärker de regionala skillnaderna.

Knappast något annan skatt eller avdrag är utsatt för så mycket fusk som reseavdraget. Ett fusk som kostar 1,7 miljarder kronor per år i uteblivna skatteintäkter.

Redan 2003 visade Skatteverkets granskning att 48 procent av reseavdragen var felaktiga. Av de felaktiga reseavdragen var 96 procent fel till den skattepliktiges fördel och 4 procent till dennes nackdel. Om felen gjorts av okunskap eller slarv borde felen till fördel och nackdel varit ungefär lika många. Skatteverkets slutsats var att det i de flesta fall handlade om fusk.

Att fusket är så omfattande beror i första hand på att tidsvinstregeln – att man ska spara minst två timmar på att arbetspendla med bil i stället för kollektivtrafik – är svår att kontrollera, inte minst med tanke på att tidsvinsten ska beräknas med hänsyn till trafiksituation och den tid det tar att leta parkeringsplats och gå till och från parkeringen. Om fusket ska kunna kontrolleras bort måste Skatteverket kontrollera 50–80 procent av alla avdrag. En omöjlighet med tanke på att nästan en miljon avdrag görs varje år.

Genom fusket med tidsvinstregeln subventioneras bilister som inte har rätt att göra avdrag, med ökade klimatutsläpp som följd.

Reseavdraget har blivit geografiskt, ekologiskt, socialt och ekonomiskt ohållbart. Vi har därför tagit fram ett förslag som uppfyller de krav som regeringen ställde i direktiven till Reseavdragsutredningen: gynna resor med låga utsläpp, underlätta för att man ska kunna bo och verka i hela landet, bidra till regionförstoring, minska skattefelet och gör det enklare att tillämpa, administrera och kontrollera än dagens avdrag.

Tidsvinstregeln måste tas bort och avdraget göras avståndsberoende. Genom att behandla arbetspendling med buss, tåg och bil lika kommer klimatutsläppen att minska samtidigt som arbetsmarknadsregionerna vidgas.

Det finns inga skäl att subventionera normallånga arbetsresor. Det ökar bara utsläppen. Avdrag bör bara få göras för arbetsresor som är längre än genomsnittet på 22 kilometer. Den nedre avståndsgränsen bör därför höjas till 25 kilometer. För att minska klimatutsläppen bör det införas en övre avståndsgräns på 70 kilometer.

För att öka jämställdheten och minska de regionala skillnaderna, liksom skillnaderna mellan låg- och höginkomsttagare, bör sänkningen av skatten begränsas till 30 procent av det avdragna beloppet. Reseavdraget bör därför ersättas av en skattereduktion på sex kronor per mil. En skattereduktion ger, till skillnad från ett avdrag, samma skattelättnad oberoende av inkomst. För dem som tjänar upp till 36 600 kronor per månad blir reduktionen lika mycket värd som i dag, 18,50 kronor per mil.

Vi anser att de som saknar eller har så pass få bussturer att kollektivtrafiken inte går att använda vid arbetspendling bör få generösare regler. En rimlig gräns kan vara sex turer i varje riktning från hållplatser som ligger upp till 1,5 kilometer från hemmet och arbetsplatsen.

Personer med bristande kollektivtrafik bör få en högre skattereduktion, sju kronor per mil. Det motsvarar 21,50 kronor per mil med dagens reseavdrag. Dessutom bör den nedre avståndsgränsen vara lägre.

Avstånden är ofta längre i landsbygden men enligt Trafikanalys är arbetsresorna i många fall kortare i landsbygden än i övriga landet. I glesbefolkade regioner är en genomsnittlig arbetsresa 17 kilometer, därför bör den nedre avståndsgränsen vara 20 kilometer för personer med bristande kollektivtrafik.

För att göra det enkelt för Skatteverket att kontrollera skattereduktionen måste tidsvinstregeln tas bort. Om regeln behålls kommer fusket fortsätta. Fusket kommer inte minska om tidsvinstregeln skärps till 2,5 eller 3 timmar eftersom höjningen inte förenklar Skatteverkets kontroller.

Tidsvinstregeln har även dålig träffsäkerhet för att stärka landsbygden, dels eftersom den gör att inte bara personer med bristande kollektivtrafik kommer att kompenseras och dels för att den utestänger många landsbygdsbor från de generösare reglerna.

I mindre kommuner i Norrbotten och Västerbotten måste man arbetspendla 85 kilometer enkel resa för att uppfylla dagens tidsvinstkrav och 105 kilometer om kravet ökas till 2,5 timmar. Samtidigt som en genomsnittlig arbetsresa i glesbefolkade regioner är 17 kilometer.

Personer som pendlar med elbil eller laddhybrid kommer att få större skattereduktion än vad resorna kostar med vårt förslag. Även de som arbetar hemifrån då och då liksom personer som pendlar i regioner med lågt månadskortspris kan bli överkompenserade. Men att några blir överkompenserade måste vägas mot minskade klimatutsläpp, växande arbetsmarknadsregioner, minskat fusk och en mer generös skattereduktion i landsbygden.

Om en månad lägger Reseavdragskommittén sitt betänkande. Då är det upp till riksdagens partier och regeringen att fatta beslut om reseavdraget ska bidra till tillväxtkraft i landsbygden, reducera klimatutsläppen, stimulera regionförstoringen och minska skattefusket, eller om reseavdraget ska fortsätta vara geografiskt, ekologiskt, ekonomiskt och socialt ohållbart.