Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Femton familjer kontrollerar sjuttio procent av börsvärdet”

Foto: Stina Stjernkvist/TT

DN DEBATT 14/4. Sverige har på relativt kort tid och i tysthet förändrats på ett genomgripande sätt när inhemska och globala kapitalägares kontroll över svenska företag och förmögenheter kraftigt förstärkts. Denna närmast revolutionära systemförändring bör göras till politisk huvudfråga i höstens val, skriver författarna till en ny rapport från tankesmedjan Katalys.

I en rapport som i dag släpps av idéinstitutet Katalys visar vi hur makt och ägande förändrats i Sverige från 1980 till i dag:

1

Sverige ägs allt mer från utlandet. Ungefär hälften av den samlade svenska ekonomin ägs i dag från utlandet. Det utländska ägandet på Stockholmsbörsen har tiodubblats från 4 procent år 1979 till 41 procent i slutet av 2017. Den utländska ägarandelen låg 1991 fortfarande på 8,3 procent och ökningen skedde under 1990-talet efter avregleringarna av kapitalmarknaden.

2

Staten äger allt mindre, riskkapitalet allt mer. Det offentliga bolagsägandet har minskat och antalet anställda i statliga företag har halverats från 310 000 år 1980 till 158 000 år 2015. Privatiseringar av statliga bolag har genomförts till ett värde av 400 miljarder kronor, eller 6 procent av BNP. Den offentliga sektorns andel av samhällsekonomin har minskat från cirka 60 till 50 procent. Samtidigt har det institutionella ägandet av näringslivet ökat och utgör sedan mitten av 1990-talet cirka 20 procent av ägandet i de börsnoterade bolagen. Det så kallade riskkapitalet har vuxit kraftfullt och störst i sektorn är Wallenbergkontrollerade EQT.

3

Maktkoncentrationen i näringslivet har ökat. I de stora börsnoterade bolagen på Stockholmsbörsen utgjorde den störste ägarens andel av aktiekapitalet 19,9 procent år 1978 och andelen av röstetalet 26,8 procent. År 2017 var den störste ägarens röstandel i genomsnitt 31,2 procent av bolagsstämmans röster.

4

Femton finansfamiljer kontrollerar 70 procent av börsvärdet. De 15 största finansfamiljerna styrde år 2017 bolag värda 4 935 miljarder kronor. Som jämförelse var Sveriges totala BNP samma år 4 604 miljarder kronor. Familjen Wallenberg kontrollerar företag värderade till närmare 2000 miljarder kronor.

5

Den rikaste procenten har dubblerat sin förmögenhetsandel på 40 år. Vi kan i dag se hur samhällets översta procent kraftfullt drar ifrån den övriga befolkningen. Vad gäller de samlade förmögenheterna har den allra rikaste procentens andel fördubblats från 20,5 procent 1978 till 39,6 procent 2006 och har sannolikt fortsatt öka sedan dess. Antalet svenska miljardärer har ökat från 83 personer år 2001 till 178 stycken år 2016.

Trots denna omvandling av Sverige var det länge sedan frågan om ägandeförhållandena stod i fokus för samhällsvetenskaplig forskning och offentlig debatt. Under 1970- och 1980-talet fördes inom den svenska arbetarrörelsen en aktiv diskussion kring den starka makt- och förmögenhetskoncentrationen i näringslivet och hur en ökad jämlikhet och ökad ekonomisk demokrati skulle utvecklas.

Ägande- och maktkoncentrationen inom den svenska samhällsekonomin har ytterligare förstärkts sedan denna debatt. De största ägarnas röstkontroll inom de stora börsbolagen har stärkts. Ett litet antal finansfamiljer kontrollerar merparten av aktiekapitalet och den rikaste eliten drar ifrån.

När stora samhällsomvandlingar genomförs utan omfattande ­debatt skapar det känslor av främlingskap och ­misstro.

Denna samhällsomvandling bör göras till politisk huvudfråga i höstens val. Enskildheter i skatte- och pensionssystem, migrationspolitik, skola och omsorg bör självklart diskuteras, men fullt meningsfulla blir sådana diskussioner först när vi ser dem i relation till de långsiktiga systemförändringar som skett. Turbulensen i den svenska parlamentariska demokratin kan bara förstås i ljuset av kraften i den snabba omvandlingen av Sverige till ett väldigt mycket mer ojämlikt samhälle än det var 1980. Många människor som lever nu och var med då har säkerligen en känsla av att Sverige genomgått något av en revolution.

Vår rapport visar på en mängd djuplodande samhällsförändringar. Sverige har i likhet med många andra länder genomgått en marknadsliberal revolution sedan 1980-talets början. Staten och det offentliga har tryckts tillbaka. Privatkapitalismen har gjort en framryckning på dess bekostnad. Ojämlikheten i inkomster, förmögenheter, ägande och makt, har ökat kraftigt. En central och bortglömd komponent är att motståndskraften hos de historiskt progressiva krafterna i samhället, arbetarrörelsen och socialliberala aktörer, på detta område varit förvånansvärt svag.

Om man tänker sig att framför allt arbetarrörelsen har som historisk uppgift att reglera, kontrollera och begränsa privatkapitalets makt är det uppenbart att oförmågan att utföra detta grunduppdrag är en avgörande orsak till den politiska vänsterns försvagning i vår tid. Den socialdemokratiska arbetarrörelsens lyckades under efterkrigstiden inom ramen för en ”fordistisk” tillväxtmodell utforma regleringar som begränsade kapitalets maktfunktioner. Utvecklandet av en omfattande offentlig välfärdssektor och ett organiserat arbetsliv utgjorde en bas för demokratisk kontroll och inflytande som motvikt till de privatkapitalistiska marknadskrafterna. Om samhällsutvecklingen ska kunna vändas i riktning mot ökad jämlikhet, står socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i dag inför den svåra men nödvändiga uppgiften att utveckla nya sätt att reglera kapitalismen och återskapa en produktiv ekonomi. Aktörer som genomdrivit den långtgående marknadsliberaliseringen och tjänar på utvecklingen kommer inte att göra det.

Ett steg i en sådan riktning skulle kunna vara att bryta den privatkapitalistiska logiken vad gäller det betydande kapital som de svenska medborgarna i dag äger gemensamt. Den finansdominerade tillväxtmodellen har inneburit en oerhörd kapitalkoncentration i pensionsfonder som bland annat investeras i stora börsbolag. Syftet har huvudsakligen varit vinstmaximering och äganderollen har varit passiv. Men i olika former av aktiverat gemensamt ägande ligger en potential för att utveckla demokratisk kontroll och inflytande i näringslivet.

Ett annat steg vore att initiera en diskussion om strategier för att förändra ägande- och förmögenhetsfördelningen i riktning mot en större ekonomisk demokrati. I en globaliserad kapitalism är det en nödvändighet att sådana strategier utformas i internationellt samarbete.

Sverige har på relativt kort tid förändrats i grunden. Om detta har det i stort sett varit tyst från de etablerade partierna. När stora samhällsomvandlingar genomförs utan omfattande debatt skapar det känslor av främlingskap och misstro.

Vi eftersöker en ärlig politisk diskussion om hur de senaste fyra decennierna präglats av att makt och förmögenheter stuvats om från de många till de få. En sådan debatt förändrar drastiskt bilden av vad som är kärnproblemet i dagens Sverige, och vilka lösningar som är önskvärda för att förbättra vårt land.

Bakgrund.Rapporten

”Ägande- och förmögenhetsstrukturen och dess förändring sedan 1980”, släpps i dag och finns att läsa på www.katalys.org

DN Debatt.14 april 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.