Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-29 12:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/fler-nationella-prov-ingen-garanti-for-mer-kunskap/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Fler nationella prov ingen garanti för mer kunskap”

Goda provresultat är inte nödvändigtvis huvudsakligen skolans förtjänst, skriver artikelförfattaren.
Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 16/9.

Åsa Melander, doktorand i utbildningssystem: Prov har sin plats i skolan, men dogmatisk övertro är riskabel. I England är det tydligt hur proven i hög grad dikterar innehållet i undervisningen. Men lärandet är en komplex process och en del förmågor bedöms bäst på annat sätt. Det avgörande är att ge kompetenta lärare tid och utrymme att undervisa.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Allt oftare lyfts tanken att nationella examensprov skulle skapa mer likvärdighet och rättvisa i skolan. Fler prov föreslås även och att examensresultatet skulle vara betyget. Centralrättning av prov har fördelar vad gäller likvärdighet (även om organisationen kring prov som inte rättas automatiskt är oklar). Det skulle dock inte innebära att diskussionen om likvärdighet skulle ha nått sin slutpunkt.

Prov kan vara ett utmärkt mätinstrument för kunskap, och en del kunskap bedöms bäst med hjälp av prov. Men prov är inte alltid den bästa eller mest rättvisa bedömningsmetoden. I sin nyutkomna bok ”Rebuilding public confidence in assessment” (UCL Press, 2022) diskuterar Mary Richardson, professor i Educational assessment vid UCL, prov för bedömning och jämförelse. Hon menar att vår vilja att förlita oss på prov bygger på tron att prov är mest rättvisa och ger en sanningsenlig bild av en elevs förmågor, men att det saknas klar evidens för det.

Inte heller är det enbart kunskap och faktorer som går förhållandevis enkelt att mäta med hjälp av prov som är relevanta. Trots att lärande är en komplex process är det svårt att förändra uppfattningen att prov är bäst på att mäta kunskap, skriver Richardson.

Om opinionen för fler prov, eller för att lägga större vikt vid prov, växer i Sverige så ökar i England opinionen för att ändra landets starka fokus på examensskrivningar. Chefen för Ofsted (motsvarande Skolinspektionen), Amanda Spielman, har uttalat att skolans fokus på tester gör det svårt för lärare att undervisa brett och varierat.

Nyligen meddelades att de ”SAT”, motsvarande nationella prov, som har gjorts vid sju års ålder kommer att försvinna. Barns progression kommer att baseras på en enklare lärarbedömning vid skolstart.

Det finns inga perfekta prov, och skolor kommer aldrig att kunna erbjuda exakt samma utbildning, eftersom det handlar om människor.

I Singapore har antalet prov minskats. Utbildningsministern uttalade att lärare stressar mellan att täcka läroplanen till att bedöma och för­bereda elever för prov som bestämmer deras framtid: ”Det är dags att ta en paus.” Han sa även att en minskning av antalet prov skulle kunna förbättra balansen mellan ”glädjen i att lära och striktheten i utbildning” (Local News Singapore).

Stress inför ibland avgörande prov är ett ökande problem och kan ge starka negativa hälsoeffekter. En rapport från Folkhälsomyndigheten 2018 indikerade att hälften av 15-åringarna lider av utbredd stress, och ett fokus på ”resultat snarare än utveckling” i skolan kommenterades som ett problem.

I England styrs undervisningen både i motsvarande åttan och nian och i gymnasiet i hög grad av det exakta innehåll som respektive ämne examineras på. Allt annat blir irrelevant. En övertro på examinationer leder närmast med nödvändighet till en undervisningssituation där provet dikterar innehållet. Betyget blir det viktiga – inte inlärningen.

Richardson för fram att det eleven primärt visar är att han eller hon har en god förmåga att klara provet, inte själva kunskapen eller förmågan. Lärares utrymme för individualitet minskar och deras undervisning kan bli föremål för försök till mätningar: har alla moment genomgåtts? De som vill kan förstås fråga sig i vilken grad lärare kan beskyllas för att eleverna inte har lärt sig allt de borde.

Utöver att prov kan ge en illusion av att absolut rättvisa skipas kan de medföra att epiteten ”dåliga” och ”bra” skolor får för stort utrymme. Absoluta provresultat används för att visa om en skolas undervisning är bra eller inte, trots att det är väl känt att sådana även är avhängiga elevers förkunskaper och stöd hemifrån. Goda provresultat är inte nödvändigtvis huvudsakligen skolans förtjänst. Omvänt är det upprörande att skolor skrivs ner som ”dåliga” baserat på provresultat om exempelvis många av skolans elever bara har gått i svensk skola under ett fåtal år. Det är orimligt.

Dagens fokus på provresultat leder hit mer eller mindre automatiskt. Det är en lättförståelig faktor, men det betyder inte att den räcker eller är representativ. Mer komplicerade är faktorer som lärartäthet, lärarbehörighet och erfarenhet, andel nytillkomna elever, antal elever per klass, skolgårdsyta eller tillgång till skolbibliotekarie, elevhälsoteam och speciallärare.

Låt oss gärna prata om kunskap, mätmetoder och examinationer, men låt oss slippa en dogmatisk tro på att en enda typ av bedömning räcker. Det finns kunskap och förmågor som bedöms bäst genom prov, annat bedöms bäst av professionella lärare.

Det är emellertid avgörande att lärare ges kontinuerlig möjlighet att utveckla sin förståelse av hur man bäst bedömer. Här finns möjligen ett problem: tilliten till att lärare kan rättvist bedöma brister, liksom tilliten till att lärarutbildningar ger tillräcklig kompetens att undervisa och bedöma. Ofta sägs det att ”lärarutbildningen” (i singular) är dålig, trots att hundratals olika lärarutbildningar ges vid olika universitet och högskolor och kan ha mycket olika innehåll.

För att se till att skolan primärt handlar om undervisning och inte till stor del av ”kunskapsmätning” måste vi kunna lita på lärares och skolledares professionella uppdrag. Läraryrkets status har sjunkit och övertron på att mätbara prov skulle vara lösningen kan höra ihop med vår bristande tillit.

Detta löser vi inte över en natt, men inte heller nationella prov – ens om vi ordnade nationella prov i alla ämnen, som jag har sett föreslås – skulle vara en garant för kunskaps­inhämtning. Redan i dag används många undervisningstimmar till prov och rättning. Det leder inte automatiskt till mer kunskap.

Kanske relaterar oenigheten kring likvärdigheten i skolan till olika prioriteringar: Är skolan primärt ett medel för att få den arbetskraft som behövs i samhället? Eller är målet främst att utveckla människor och ge dem en bas för sina liv, eventuellt kombinerat med att se till att alla får likartad möjlighet till utveckling? Rimligen tycker de flesta att båda målen är viktiga, men hur man rankar dem kan ha betydelse för hur man tänker om skola och bedömning.

Prov har absolut sin plats i skolan. Men det finns inga perfekta prov, och skolor kommer aldrig att kunna erbjuda exakt samma utbildning, eftersom det handlar om människor. Vi bör göra allt vi kan för att erbjuda en så likvärdig utbildning som möjligt, där kunskapskontroller bygger på både relevanta prov och bedömningar av kompetenta lärare, som ges tid och utrymme att undervisa, inte att ”förbereda elever för prov”. För att nå dit måste vi både ha tillförlitliga prov och professionella lärare som undervisar och bedömer.

Ämnen i artikeln

Skolan
Utbildning

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt