DN Debatt. ”FN behöver miljarder för att stoppa hungerpandemin”

Världen befinner sig i en akut hungerkris. Efter årtionden av framsteg för att minska hungern går utvecklingen nu i fel riktning. Till följd av väpnade konflikter, klimatförändringar och förlorad biologisk mångfald har hungern i världen ökat de senaste fem åren och covid-19 har ytterligare förvärrat situationen för miljontals människor. Om inget görs riskerar de socioekonomiska effekterna av pandemin att leda till nära på en fördubbling av antalet människor som vid årets slut lider av akut hunger.

Den rådande hungerkrisen är synlig inte minst i centrala Sahel i Afrika, den halvtorra zonen mellan Sahara och de mer bördiga områdena söderut. Ett område som är hårt drabbat av såväl väpnade konflikter som klimatförändringar och kraftig ekonomisk nedgång. Länderna i regionen befinner sig nu i ett avgörande skede. Antingen ökar det internationella samfundet stödet för att hejda utvecklingen genom att stärka säkerheten, skydda åkermarker och skogar och säkerställa tillgången till livsmedel, eller så riskerar vi åratal eller till och med årtionden av krig och konflikter.

I början av oktober besökte vi tillsammans Burkina Faso i Sahelregionen. Landet ligger i Västafrika och har trots hög fattigdom länge varit skonat från otrygg livsmedelsförsörjning. Vi möttes av människor som på kort tid förlorat sin odlingsmark, sina hem och sin försörjning på grund av extremistgrupper, konflikter och extrema väderförhållanden orsakade av klimatförändringarna. Under det senaste året har så många som en miljon människor av landets befolkning på cirka 20 miljoner tvingats på flykt inom landet. Detta är ett av flera drabbade länder i världen där humanitära insatser snabbt har fått växlas upp för att möta ökande behov. Och mycket mer kommer att behövas.

Kopplingarna mellan konflikter, klimatförändringar, försämrad biologisk mångfald och livsmedelsbrist är uppenbara. De är inte isolerade frågor som kan hanteras enskilt.

Enligt FN:s World food programme (WFP) kan antalet människor i världen som lider av hunger stiga till 270 miljoner före årsskiftet, till följd av förlorade inkomstmöjligheter orsakade av covid-19-pandemin. Det är en kris av bibliska proportioner. WFP har som mål att nå hela 138 miljoner med livsmedelsbistånd i år och behöver 5,1 miljarder amerikanska dollar för att täcka behoven till mars 2021.

För att bekämpa den växande hungern i världen och förhindra att covid-19-pandemin förvandlas till en ”hungerpandemi” genomför WFP i år sin största humanitära insats någonsin. Sverige, som är WFP:s största kärnstödsgivare, har redan ökat stödet och står redo att göra mer. Men ska ekvationen gå ihop krävs det att fler länder tar ett större ansvar. Den rådande hunger­krisen är en börda som hela världen måste bära tillsammans.

Vi ser därför med oro på den växande klyftan mellan humanitära behov och finansieringen av FN och humanitära organisationer. Allt fler länder minskar sitt humanitära stöd i en tid då det behövs mer än någonsin. I dag lever endast ett fåtal länder upp till OECD:s mål om att avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till internationellt bistånd och endast en handfull länder, likt Sverige som ger 1 procent, överskrider målet.

Det är dock inte endast en fråga om kvantitet utan även om kvalitet. Utvecklingen i världen går mot att länder allt oftare öronmärker stöd för särskilda insatser, vilket gör stödet mindre flexibelt. Det skapar en situation där viktiga FN-organ som WFP inte kan utöka insatser i takt med ökande behov, eller agera snabbt när nya katastrofer eller kriser uppstår.

Vi behöver inse att kortsiktiga humanitära insatser inte kan vara den enda lösningen. Den växande hungern i världen kan inte endast hanteras med hjälp av eviga livsmedelsleveranser. Samtidigt som vi understödjer vid nödsituationer behöver vi ta itu med de underliggande orsakerna till den växande hungern. I Burkina Faso besökte vi flera projekt som var inriktade på att ta itu med både dagens och morgondagens brist på mat. På landsbygden stödjer vi projekt som återupplivar jordbruksmark som varit obrukbar på grund av klimatförändringar och utvecklar jordbruket så att varje hektar genererar mer mat, även när regnen blir mindre pålitliga.

Kopplingarna mellan konflikter, klimatförändringar, försämrad biologisk mångfald och livsmedelsbrist är uppenbara. Det är inte isolerade frågor som kan hanteras enskilt. Om vi ska utrota hungern i världen måste vi skapa säkerhet, ta itu med klimatförändringarna och skapa nytt liv där den biologiska mångfalden har gått förlorad. Först då kommer fisken och grönskan som producerar mat återvända. Först då kommer vi att kunna tillgodose världens livsmedelsbehov.

En värld utan hunger är möjlig. Vi kan utrota hungern i världen om vi arbetar tillsammans. För att göra detta kommer följande krävas:

1 Fler givare måste axla sitt ansvar. I dag är finansieringen av FN-systemet helt enkelt för låg. Fler länder måste leva upp till OECD:s mål om att avsätta 0,7 procent av sin bruttonational­inkomst till internationellt bistånd.

2 Den flexibla finansieringen måste öka. FN-organ behöver kunna justera sina insatser snabbt och effektivt liksom verka förebyggande innan kriser uppstår. Detta kommer inte att vara möjligt så länge som givare ger finansiering först efter att en kris har inträffat.

3 Vi måste ta itu med kopplingarna mellan hunger och säkerhet, klimatförändringar och biologisk mångfald samtidigt. Dessa problem är tätt sammanlänkade och måste lösas tillsammans.