Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Företagens missnöje med Arbetsförmedlingen ökar”

Foto: Bertil Ericson/TT

DN DEBATT 24/4. Andelen företag som anser att Arbetsförmedlingen fungerar bra eller ganska bra har minskat med 17 procentenheter på bara två år. Sverige kan inte fortsätta att spendera nästan dubbla försvarsbudgeten på en verksamhet som inte fungerar. Vi föreslår att förmedlingen nu kraftigt reformeras, skriver Peter Jeppsson och Edward Hamilton, Svenskt Näringsliv.

Nyligen presenterade alliansen ett förslag på hur Arbetsförmedlingen (AF) bör ”läggas ned i nuvarande form”. Ur ett näringslivsperspektiv är förslaget välkommet och en fråga som Svenskt Näringsliv har drivit en längre tid. I dag presenterar vi en konkret färdplan.

En omfattande reform på detta område är nödvändig av två skäl:

Dels av kostnadsskäl: totalt avsätter staten cirka 80 miljarder kronor i AF-systemet, nästan dubbelt så mycket som på försvaret. Enbart förvaltningsanslaget uppgår nästan till 10 miljarder kronor per år.

Dels för arbetsmarknadens skull: Trots de stora summorna misslyckas myndigheten med sitt uppdrag.

I dag publicerar vi trendvärden från Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät med cirka 6.000 svarande medlemsföretag. Samtliga rekryteringsvägar som exempelvis rekryteringsföretag och annonsering har gått upp jämfört med 2016.

Detta gäller dock inte användningen av AF som ligger kvar på samma nivå som för två år sedan. Sett femton år tillbaka har användandet av AF vid rekryteringsförfaranden minskat stadigvarande från drygt 60 procent till 45 procent i dag.

Av de som använt AF i dag anser drygt 60 procent att det fungerat dåligt eller mycket dåligt. Jämfört med 2015 har andelen företag som anser att AF som rekryteringsväg fungerat bra/ganska bra minskat med hela 17 procentenheter. Sociala medier som rekryteringsväg ökar markant.

Även AF:s egna siffror är svaga. Till exempel har endast cirka 5 procent av inskrivna arbetslösa som får ett jobb fått informationen via en arbetsförmedlare. Och SCB redovisar att drygt 10 procent av externrekryteringarna sker med hjälp av AF.

Under hösten har Riksrevisionen dessutom konstaterat att centrala insatser som förberedande utbildning och arbetsmarknadsutbildning ger svaga och ibland till och med negativa resultat.

Samtidigt visar inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) att AF brister i myndighetsutövningen vad gäller bedömning av ”lämpligt arbete”. Det riskerar att underminera legitimiteten i arbetslöshetsförsäkringen.

Sammantaget har de dystra resultaten lett till en förtroendekris för myndigheten där endast cirka 1 procent av befolkningen har förtroende för myndigheten, enligt TNS Kantar.

Detta har naturligtvis inte med de anställda i myndigheten att göra. Grundproblemet är i stället att myndigheten har getts ett alldeles för brett uppdrag. Nuvarande målsättning är att AF ska bli en ”matchningsspecialist” år 2020. Det är varken önskvärt eller realistiskt. Det har medfört felaktiga förväntningar och att myndighetens kärnuppdrag åsidosatts.

Andra aktörer växer fram som tar över mycket av AF:s uppgifter. Naturligtvis handlar det om sociala medier men även om rekryterings- och bemanningsföretag. Fack och arbetsgivare tar också eget stort ansvar via till exempel omställningsorganisationerna TSL och TRR. Kommunernas arbetsmarknadsinsatser har samtidigt utvecklats till ett närmast parallellt system med dåliga sammantagna synergieffekter.

Allt detta är förstås starka skäl för att kraftigt reformera AF. I den rapport som Svenskt Näringsliv nu presenterar sammanfattas ett mångårigt arbete i konkreta reformförslag:

1

För det första begränsas myndighetens uppdrag. Detta innebär att vi helt bryter regeringens föreslagna väg att AF skall bli en ”matchningsspecialist”. I stället innebär vårt förslag att göra tvärtom. Matchningsuppdraget stryks ur myndighetsinstruktionen. ”Förnyelseresan” avbryts. Platsbanken öppnas gradvis upp för andra plattformar.

2

För det andra ska AF fokusera på kontrollfunktion och myndighetsutövning. Det innebär bland annat att kartläggning av en individs behov av stöd ska ske genom ett objektivt statistiskt bedömningsstöd så att rätt insats träffar rätt person. Samtidigt kommer ett förtydligat uppdrag att innebära utrymme för myndigheten att faktiskt koncentrera arbetet på just kontroller.

3

För det tredje ska myndigheten bli väsentligt bättre på mätning, utvärdering och uppföljning. Det resultatsystem som i dag finns inom insatsen Stöd och Matchning för långtidsarbetslösa växlas upp, förstärks och åskådliggörs. Leverantörer som genererar goda resultat belönas samtidigt som de med sämst resultat gallras ut. Samtidigt införs en digital jämförelsekarta för samtliga AF-kontor med utgångspunkt i varje kontors beräknade förbättringspotential genom ett trafikljussystem.

4

Slutligen ska de insatser som inte levererar läggas ned. Floran av insatser och stödprogram bantas och renodlas. Nuvarande regering har påbörjat en sådan färdriktning, men det går för långsamt. En 1:2-princip bör nu införas vilket betyder att varje ny åtgärd som lanseras innebär att två andra åtgärder ska avvecklas.

Kostnadsmässigt innebär reformen att staten har möjlighet att genomföra en utgiftsjustering i storleksordningen 15–20 miljarder kronor under nästa mandatperiod och att kostnaderna för AF-systemet närmar sig tysk nivå räknat som andel av BNP.

Tyskland halverade anslaget under två mandatperioder med en liknande omläggning under 2000-talet som tillsammans med jobbskapande marknadsreformer resulterade i lägst arbetslöshet i EU.

Tyskland halverade anslaget under två mandatperioder med en liknande omläggning under 2000-talet som tillsammans med jobbskapande marknadsreformer resulterade i lägst arbetslöshet i EU. Danmark har tydliga och transparenta jämförelsesystem som mäter resultat i åtgärder. I Australien återfinns väl beprövade metoder för att mäta resultat och belöna aktörer som presterar. Storbritannien å sin sida har jobbat aktivt med resultatstyrning i flera decennier. Samtliga exempel är relevanta att studera.

Utvecklingen har nu sprungit ifrån AF. Sverige kan inte fortsätta att spendera en nästan dubbel försvarsbudget på en verksamhet som inte fungerar. Nu krävs en kostnadseffektiv verksamhet som inte jobbar med allt och inget.

En statlig arbetsförmedling, eller en privat arbetsförmedling heller för den delen, kan aldrig komma tillrätta med alla problem som en stel arbetsmarknad skapar. För det krävs också andra reformer.

Men myndigheten kan bli respekterad med ett mer realistiskt uppdrag och med ett rimligare omfång av det statliga åtagandet, samtidigt som resultatuppföljningen förbättras. Det är essensen i vårt förslag.

DN Debatt.24 april 2018

Debattartikel

Peter Jeppsson, vice vd och Edward Hamilton, arbetsmarknadsexpert, Svenskt Näringsliv:
”Företagens missnöje med Arbetsförmedlingen ökar”

Repliker

Annika Sundén, analysdirektör Arbetsförmedlingen:
”Fel om kostnaden för Arbetsförmedlingen”

Slutreplik från Svenskt Näringsliv:
”Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken kan sänkas”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.