Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 03:04 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/forfarande-manga-hoppar-av-utbildningen-till-civilingenjor/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Förfärande många hoppar av utbildningen till civilingenjör”

Formulera ett nationellt mål både kring hur många som varje år skall inleda studier på civil- och högskoleingenjörsprogrammen och hur många som ska utexamineras, skriver Jonas Gustavsson.
Formulera ett nationellt mål både kring hur många som varje år skall inleda studier på civil- och högskoleingenjörsprogrammen och hur många som ska utexamineras, skriver Jonas Gustavsson. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN DEBATT 22/10. En rapport från SCB förra året visar att av nybörjarna på civilingenjörsprogrammen läsåret 2008/2009 var det endast 51 procent som hade tagit ut sin examen sju år senare. Samhället måste ställa upp mer för att Sverige ska få fram de civilingenjörer som behövs. Jag listar här sju punkter för att minska avhoppen, skriver Jonas Gustavsson, vd ÅF.

Tänk om ungefär 50 procent av insatsvarorna i en industriell produktion inte kunde användas, utan kasserades under produktionsprocessen. Vilket slöseri. Vilka kostnader. Så onödigt och så angeläget att snabbt åtgärda. Om dessutom drygt hälften av de varor som ändå producerades var försenade, tilltar problematiken.

Inget av Sveriges världsledande företag inom tillverkningsindustrin, fordonsindustrin, skog- och massaindustrin, gruvnäringen, telekom, läkemedel eller någon av våra andra branscher skulle då kunna vara så framgångsrika som man faktiskt är i dag.

Om man i ett industriellt företag, trots allt skulle råka ut för detta problem under en period, så skulle alla krafter snabbt mobiliseras för att förstå var felet låg, hitta lösningar och snabbt åtgärda problemet.

Lärosätena borde inte få ersättning bara utifrån ”producerade poäng” och antalet inskrivna studenter, utan också utifrån hur många som tar examen.

Men ändå är det precis så här det ser ut inom våra ingenjörsutbildningar – avhoppen är förfärande höga, år efter år. En rapport som publicerades av SCB förra året visar exempelvis att av nybörjarna på civilingenjörsprogrammen läsåret 2008/2009 var det endast 51 procent som hade tagit ut sin examen till och med läsåret 2015/2016. Av de som faktiskt tog en examen hade enbart 44 procent examinerats inom normalstudietiden. Problemet är alltså tudelat – inte bara är avhoppen betydande, men det är även så att färre än hälften av studenterna lyckas ta sin examen i tid.

Nu är naturligtvis inte högre utbildning en industriell process och studenter är inga insatsvaror. Men om utmaningen beskrivs i industriella termer, blir den uppenbar och tydlig.

Det krävs ett helt ekosystem för att Sverige skall få fler ingenjörer: Skolan måste tidigt stimulera. Företagen måste bli bättre på att beskriva möjligheterna, spänningen och utmaningen med att arbeta med teknik – och hur världen förändras till det bättre genom att tekniken utnyttjas bättre för att lösa mänsklighetens utmaningar: transporter, utbildning, livsmedelsförsörjning, sjuk- och hälsovård.

I dag är det runt 13 000 förstahandssökande till civilingenjörsutbildningar, en siffra som ökat från cirka 8 000 år 2008. Andelen kvinnliga sökande ökar.

Det finns ett antal exempel på initiativ som har tagits som ökat kvaliteten på tekniska utbildningar. Tekniskt basår innebär att studenterna som inte gått ett gymnasieprogram som ger behörighet till ingenjörsutbildningarna får ett förberedande år för att särskilt förstärka matematikkunskaperna.

Arbetsmarknadens parter, inom ramen för Industrirådet, erbjuder teknikcollege – ett koncept där kommuner, skolor och industriföretag samarbetar för att öka kvaliteten på tekniska utbildningar för industrins behov.

Tekniksprånget som drivs av IVA – Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien – med anslag från staten, erbjuder en betald praktikplats under fyra månader med hög kvalitet på handledning utifrån en central plattform för ansökan, för de som gått ut gymnasieskolans N- och T-program.

Tekniksprånget har efter drygt fem års verksamhet visat närmast sensationellt goda resultat: Av de 8 500 som deltagit i programmet sedan start 2012, söker 80 procent vidare till teknikstudier på universitet och högskola, och 75 procent säger att deras studieval påverkats av praktiken. Glädjande är också att hälften av deltagarna är kvinnor.

Det finns ”beprövad teknik” för att åtgärda en del av de problem som finns kring att få fram fler ingenjörer. Om nu problemet med de höga avhoppstalen och långa studietiderna skall adresseras, gäller det att utnyttja de tekniker som visat sig fungera – men att använda dem i ett delvis annorlunda sammanhang.

Jag skulle vilja presentera ett möjligt 7-punktsprogram för att minska avhoppen och öka genomströmningshastigheten på civil- och högskoleingenjörsprogrammen:

1

Formulera ett nationellt mål både kring hur många som varje år skall inleda studier på civil- och högskoleingenjörsprogrammen och hur många som ska utexamineras. Förslagsvis bör vi ha minst 10 000 sökande per år till civilingenjörsprogrammen och 5 000 till högskoleingenjörsprogrammen åtminstone fram till 2030. Utöver detta bör målet vara att 90 procent av de studenter som examineras år 2030 ska ta sin examen inom normalstudietiden. I dag examineras exempelvis hela 88 procent av tandläkarstudenterna i tid.

2

Börja mäta och fråga! Inom industrin och arbetslivet är vi besatta av att mäta, fråga och ta reda på. I dag vet vi för lite om vilka förväntningar studenterna har när de börjar, varför de överväger att hoppa av och vilka indikatorerna är på att de är på väg att göra det. Det minsta man kan begära är att en av våra kanske nationellt viktigaste tillgångar – unga begåvade människor med teknikintresse – får samma uppmärksamhet som vi ägnar våra medarbetare i medarbetarundersökningar.

3

Universitet och högskolor reagerar på ekonomiska incitament. Nu pågår en stor utredning om framtida resurstilldelning till universitet och högskolor. Åtminstone vad gäller ingenjörsprogrammen borde lärosätena inte få ersättning bara utifrån ”producerade poäng” och antalet inskrivna studenter, utan också utifrån hur många som tar examen. En examenspremie motsvarande 20–25 procent av totalersättningen skulle skapa starka incitament för lärosätena att lotsa studenterna mot examen. För att inte riskera att en examenspremie urholkar utbildningarnas kvalitet måste lärosätena också ha ekonomiska incitament så att kraven för examina inte sänks.

4

Utbildningarna kan förbättrats genom tidigare kontakt med framstående forskare som lärare och tidigare kontakt med näringslivet under studierna.

5

Om ett nationellt mål formuleras, skulle detta också kunna innebära möjlighet till tydlig positiv särbehandling: En sådan särbehandling skulle kunna innebära att den som examineras som civil- eller högskoleingenjör inom utsatt studietid under den aktuella perioden skulle få delar av sitt studielån avskrivet.

6

Den tidigare obligatoriska praktiken inom ingenjörsutbildningar är i dag inte möjlig på grund av en juridisk tolkning: Det som inte kan garanteras av lärosätena kan inte kan vara obligatoriskt. Samtidigt pekar allt på att praktik ökar motivationen att snabbare slutföra sina studier. Genom att utnyttja Tekniksprångets aktiva matchningsmetod som en nationell resurs och ett engagemang från både privat och offentligt arbetsliv skulle lärosätena kunna garantera alla en praktikplats och därmed ta bort dagens begränsning.

7

Arbetslivet – det vill säga både näringslivet och de offentliga arbetsgivarna – måste bli bättre på att engagera sig i våra framtida ingenjörer och deras utbildning.

Vi kan inte betrakta ”färdiga civilingenjörer” som en ”insatsvara” som ”samhället tillhandahåller”, utan vi måste vara beredda att ställa upp med studiebesök, praktikplatser, ämnen för uppsatser, erbjuda sommarjobb och arbete nära lärosätena för att ge impulser och återkoppling kring vad vi tror att dagens och morgondagens arbetsliv kommer att kräva.

DN Debatt.22 oktober 2018

Debattartikel

Jonas Gustavsson, vd för ingenjörs- och konsultföretaget ÅF:
”Förfärande många hoppar av utbildningen till civilingenjör”

Repliker

Andreas Gustavsson, ordförande för Uppsala teknolog- och naturvetarkår:
”Fel med ekonomiska incitament för ingenjörsstudenter”

Gunnar Karlsson, professor i teletrafiksystem vid KTH:
”Den låga examinationsgraden beror på sättet att bedriva utbildning”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.