Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Förmögna skattefuskare har gräddfil i rättssystemet”

Dagens regler ger skattefuskaren full frihet att bedöma om det lönar sig mest att skattefuska eller deklarera, skriver artikelförfattarna.
Dagens regler ger skattefuskaren full frihet att bedöma om det lönar sig mest att skattefuska eller deklarera, skriver artikelförfattarna. Foto: Anders Wiklund/TT

I dag onsdag går remisstiden ut för regeringens förslag om ändring av reglerna för självrättelse av deklarationen. Men ändringen lär knappast skrämma skattefuskare. Regeringen bör i spåren av Paradisläckan i stället snabbutreda hur de svenska självrättelserna genom lagstiftning och föreskrifter kan moderniseras, skriver två skatteexperter.

Den här ändringen lär knappast skrämma slag på skattefuskare. Utöver antagna EU-direktiv är detta dessutom den enda lagstiftningsåtgärden regeringen presenterat som svar på Panamadokumenten och paradisläckan. Men om nu regeringen ändå agerar i frågan varför då inte ta tillfället i akt och modernisera reglerna?

Självrättelsereglerna hamnade i fokus i mars 2016 i samband med Uppdrag gransknings (UG:s) avsnitt Springnotan. Det som framkom gav vid handen att förmögna svenskar som brutit mot skattelagar getts en gräddfil i det svenska rättssystemet. Programmet väckte berättigade frågor om regering och myndigheter verkligen säkerställer att medborgarna behandlas lika inför lagen och rättvist i skattesystemet. Det här är inte frågor av bagatellartad karaktär. Börjar medborgarna misstänka att förmögna gynnas är risken stor att skattemoralen undermineras hos andra grupper i samhället.

Politiker framhåller ofta att vi har en lång tradition av att ge skattefuskare en andra chans att göra rätt för sig. Det är sant att de svenska självrättelsereglerna funnits i en eller annan form sedan 1923. Detta kan dock lika gärna tas till intäkt för att reglerna är starkt föråldrade. Dagens självrättare består inte längre av personer som på grund av moraliska förebråelser drivs av en önskan att vilja göra rätt för sig. De som nu gör en rättelse på eget initiativ har antingen fått panik tack vare en väl fungerande skattekontroll på Skatteverket och att Sverige ingått informationsutbytesavtal med skatteparadis. Andra drivs av ren opportunism och ser möjligheten att deklarera gömda tillgångar till minimal skattekostnad eller av det mörka syftet att försöka tvätta pengar.

I stort sett samtliga självrättare i dag består av förmögna personer med kapital gömt utomlands som skrämts till själv­rättelse.

OECD publicerade 2010 en rapport (uppdaterades 2015), ”Offshore Voluntary Disclosure, Comparative Analysis, Guidance and Policy Advice”, som redogör för OECD-länders självrättelseregler och ger råd hur dessa bör utformas så att förtroendet för skattesystemet inte rubbas. Rapporten noterar att lagstiftaren ställs inför en delikat balansakt att skapa incitament för skattefuskaren att vilja göra en självrättelse utan att samtidigt belöna eller uppmuntra skattefusk. Låt oss därför undersöka i vilken omfattning de svenska reglerna är förenliga med OECD:s riktlinjer i frågan.

Det ska inte löna sig att skattefuska. OECD betonar att reglerna bör utformas så att självrättaren betalar mer än om kapitalet hade deklarerats i den ordinarie taxeringsprocessen, men mindre än om denne hade åkt fast. Dagens regler ger emellertid skattefuskaren full frihet att bedöma om det lönar sig mest att skattefuska eller deklarera. Finns risk för avslöjande kan skattefuskaren rätta utan att det kostar en krona mer än om tillgångarna hade deklarerats vid den ordinarie taxeringen. UG:s avsnitt visade att vissa självrättare till och med fick ”skatteåterbäring”! Möjligheten som lagstiftaren gett Skatteverket att efterbeskatta 10 år tillbaka verkar paradoxalt nog heller inte ha använts. Självrättaren slipper inte bara en anmälan om grovt skattebrott utan även skatta för de 5 äldsta åren. Det kan i vissa fall röra sig om åtskilliga miljoner.

Sanktioner bör utgå om självrättelsen inte är fullständig. OECD framhåller att det måste framgå av lagen att rättelsen skall omfatta samtliga undanhållna tillgångar och inkomster och att beslutet om självrättelse rivs upp om det senare visar sig att självrättaren har annat kapital gömt utomlands eller om denne har fortsatt skattefusket efter rättelsen. Samtliga påföljder som rättaren undvikit bör då utgå. Sverige saknar helt sådana regler.

Reglerna bör väcka en känsla av brådska. Rätt till självrättelse skall inte vara villkorslös. Reglerna snarare uppmuntrar till skattefusk om rättelsemöjlighet finns utan inslag av hot och begränsningar. Systemet bör innehålla tidsgränser av ett eller annat slag som pressar skattefuskaren att inkomma med självrättelse. Regeringens förslag går i denna riktning genom att tidsbegränsa rätten till självrättelse i vissa fall.

Reglerna får inte förvandlas till ett statligt penningtvätteri. OECD kan inte nog betona vikten av att självrättelsereglerna är underställda nationell penningtvättslagstiftning. Reglerna bör kompletteras med föreskrifter om hur Skatteverket ska gå tillväga för att fastställa självrättade tillgångars och inkomsters ursprung. Påståenden att kapitalet är ”ett arv från moster Berta” måste styrkas. Redovisade tillgångar kan i själva verket i sin tur utgöra beskattningsbar inkomst eller än värre härröra från brott, i vilket fall Skatteverket är skyldigt att göra en penningtvättsanmälan. Både UG-avsnittet och tillgänglig info på skatterådgivares hemsidor ger närmast vid handen att Skatteverket tillämpar en ”no questions asked-politik”. Det väcker både frågor om gräddfilsbehandling och rättssäkerhet som endast kan skingras genom att regeringen reglerar frågan i särskilda föreskrifter.

Reglerna bör möjliggöra maximal insamling av kunskap. ”No questions-politiken” gör också att Skatteverket går miste om en unik möjlighet att skaffa sig inblick i skattefuskets ljusskygga värld. OECD noterar att kunskap om vilka förmedlarna är och hur uppläggen fungerar möjliggör för skattemyndigheten att förfina nya kontrollaktioner.

Politiskt exponerade personer (PEP:s) bör ej tillåtas inlämna självrättelse. OECD:s arbete mot mutor, penningtvätt och skattebrott lägger särskild tyngdpunkt på Politically Exposed Persons. Budskapet är att denna kategori skall behandlas särskilt strikt eftersom de innehar ­offentliga ämbeten. Om likabehandlingsprincipen hindrar tillämpningen av en sådan begränsningsregel, bör PEP:s i stället tvingas avgå från alla offentliga ämbeten om rättelse inlämnas. Föga förvånande anses det oförenligt med ett offentligt ämbete att ta emot mutor, tvätta pengar eller fuska med skatten.

Självrättelsereglernas generositet är ytterst en politisk fråga. Notera dock att de svenska reglerna är bland de mest generösa i världen, vilket också förklarar varför våra regler även proportionerligt sett inbringat så lite skatteintäkter jämfört med andra länder. Frågan politikerna måste ställa sig är hur generöst vi bör behandla internationella skattefuskare utan att förtroendet för det svenska skattesystemet undergrävs. För låt oss inte hyckla – i stort sett samtliga självrättare i dag består av förmögna personer med kapital gömt utomlands som skrämts till självrättelse.

Regeringen bör snabbutreda hur de svenska självrättelserna genom lagstiftning och föreskrifter kan moderniseras. En sådan utredning bör föregås av en Riksrevisionsgranskning av hur reglerna har tillämpats till dags dato.

Bakgrund.Självrättelse

Lämnar du en oriktig uppgift i din inkomstdeklaration kan du få betala skattetillägg. Om den skatt som undanhållits överstiger ett visst belopp riskerar du även att bli brottsanmäld, åtalad och dömd för skattebrott. För att slippa det kan du göra en självrättelse.

Att göra en självrättelse innebär att du som företagare eller privatperson själv kommer in med riktiga uppgifter till Skatteverket och därmed rättar tidigare fel.

Källa: Skatteverket

DN Debatt. 6 december 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.