Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Förstelärarreformen har stärkt lärarprofessionen”

Föreställningen om att lärare bara kan och ska göra en sak – klassrumsundervisning och därtill hörande aktiviteter – ligger som en hämsko över läraryrket och förhindrar snarare än förbättrar möjligheterna till en utvecklad professionalism, skriver artikelförfattarna.
Föreställningen om att lärare bara kan och ska göra en sak – klassrumsundervisning och därtill hörande aktiviteter – ligger som en hämsko över läraryrket och förhindrar snarare än förbättrar möjligheterna till en utvecklad professionalism, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

Den starka kritiken av förstelärarreformen förbiser på ett antal punkter centrala och goda idéer i reformen. I vår omfattande kvalitativa studie ser vi att lärarkåren med ­reformen stärkts som profession. Men det finns också områden som måste utvecklas, skriver forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg.

Förstelärarreformen, också kallad karriärstegsreformen, har allt sedan införandet för några år sedan mött stark kritik i artiklar och på debatt­sidor. Reformen framstår oftast som ett mer eller mindre omfattande misslyckande. Efter att under tre års tid ha studerat reformen ger våra slutsatser emellertid ett annat intryck. Eftersom reformen kan betraktas som en del av en mer övergripande reaktion mot de allestädes utskällda NPM-reformerna är det av vikt att föra en välgrundad och nyanserad diskussion kring för- och nackdelar.

Kritikerna, menar vi, förbiser på ett antal punkter centrala och goda idéer i reformen. Våra slutsatser grundar sig på en omfattande kvalitativ studie (bland annat drygt 100 djupintervjuer) finansierad av Vetenskapsrådet och Forte. Vad vi ser är i korthet att lärarkåren stärks som profession.

En del av den kritik som riktats mot reformen har handlat om att den varit kostsam, vilket i sig inte kan förvåna någon eftersom målet var att ge mer resurser till lärarna.

Huvudkritiken har emellertid riktats mot två aspekter av reformen:

  • Den första handlar om att lärarkåren blivit splittrad genom att vissa lärare premierats vilket lett till att vissa anser sig vara ett B-lag eller andrelärare (i vår studie är det enbart ”andre­lärare” som ser på sig på det viset). Att förstelärarreformen kommit att kritiseras på denna punkt förklaras delvis av att den i stor utsträckning strider mot den kultur av jämlikhet som präglar svensk lärarkår.
  • Det andra huvudföremålet för kritiken har varit att urvalet av förstelärare skett godtyckligt. De kriterier som tillämpats har av yrkes­utövarna ansetts vara alltför otydliga och luddiga.
Försteläraren är alltså inte en person som gör samma sak som alla andra fast lite bättre, utan en person som sysslar med delvis andra saker.

Vi håller med om båda iakttagelserna, men inte kritiken. Visst har det skett en introduktion av ett extra karriärsteg och tillsättandet har ibland skett på vaga grunder. Men även om vi ställer upp på beskrivningen gör vi inte samma värdering.

Medan de som är mest kritiska lutar sig mot en upplevd orättvisa hänvisar vi i stället till professionsteori, närmare bestämt att det som kännetecknar en starkt ansvarstagande profession inte enkom är kompetenta hängivna enskilda yrkesutövare, utan framför allt professionens förmåga att ta ett systemansvar. För detta krävs det, i synnerhet när professionen är utmanad, att vissa axlar ett mer övergripande ansvar för kollegiala spörsmål. Så frågan blir då om förstelärarreformen har haft effekten att den stärkt lärarna på en mer övergripande kollegial nivå. Vi vill lyfta fram några iakttagelser från våra studier som pekar på att detta faktiskt skett:

1

En tydlig effekt av reformen är att de som utsetts till förstelärare kommit att ta på sig ­arbetsuppgifter som tidigare hanterats av ­andra i skolan. Till detta ska läggas uppgifter som helt enkelt inte hanns med. Den roll som framträder är mer koordinerande och kommunikativt orienterad. Förstelärarna hanterar, utöver sitt arbete med undervisningen, bland annat projekt kring kvalitetsarbete, de koordinerar kollegialt lärande, de arbetar med riktlinjer för betygssättning och tar plats i kollegiala nätverk på regional och nationell nivå.

I viss mån handlar det om arbetsuppgifter som tidigare fördelats inom lärarkollegiet som nu koncentreras till färre individer. Till viss del handlar det om arbetsuppgifter som tidigare ålagts rektorer och biträdande rektorer. I korthet har förstelärarna i stor utsträckning kommit att ta på sig en stor del av ansvaret för den pedagogiska utvecklingen i skolorna. Detta är heller inte så underligt: Genom att utforma rollen på detta sätt kan förstelärarna arbeta utan att göra alltför stora ingrepp i den enskilda lärarens autonomi.

Detta har haft två effekter. För det första har förstelärare i stor utsträckning avlastat rektorer och biträdande rektorer i det som ibland går ­under den vaga beteckningen ”pedagogiskt ledarskap”. Sett med professionsglasögon betyder det att lärarprofessionen i ökad utsträckning tagit kontroll över sina egna förutsättningar för utveckling och förkovran. Förstelärarna har också fått ökat tillträde till formella och informella beslutsprocesser – en rektor beskriver förstelärarna som känselspröt ut i organisationen – och på det sättet ökar faktiskt det professionella inflytandet.

2

För det andra har lärare – förstelärare och andra – nu fått mer differentierade arbetsuppgifter. Försteläraren är alltså inte en person som gör samma sak som alla andra fast lite bättre, utan en person som sysslar med delvis andra saker. En jämförelse med andra professioner kan här vara på sin plats. Inte förväntar vi oss att en överläkare ska göra samma saker som en nyutexaminerad läkarstudent, eller att professorer och nydisputerade ska göra exakt samma saker? Föreställningen om att lärare bara kan och ska göra en sak – klassrumsundervisning och därtill hörande aktiviteter – ligger som en hämsko över läraryrket och förhindrar snarare än förbättrar möjligheterna till en utvecklad professionalism. Seniora professionella som arbetar med innehållet i verksamheten på ett mer övergripande plan, som försvarar det professionella arbetet mot hot utifrån och som hjälper till att slussa in nykomlingar i yrket, stärker snarare än försvagar professionen.

Förstelärarreformen har inte tagits emot väl. Vi gör en annan bedömning av dess konsekvenser, men likväl finns områden som måste utvecklas:

  • Ett sådant är det andra område för kritik som vi pekade ut: Hur tillsättningen går till och på vilka grunder. Här kan särskilt det faktum att det är personer som delvis lämnat professionen, rektorer, som befordrar förstelärarna uppmärksammas.
  • Ett annat område är att förstelärare tydligare bör knytas till idén om utvecklat kollegialt ansvar, eftersom särskilt duktiga lärare redan premierats i och med lärarlönelyftet.
  • Ett tredje är att förstelärarna ges bättre förutsättningar att verka (vissa har inget tids­utrymme för detta alls i tjänst) och, naturligtvis, att det handlar om permanenta karriärsteg och inte förminskas till tidsbundna projekt.

För att en profession ska kunna åtnjuta ett större förtroende krävs att den kan ta ett större ansvar. För det krävs en förmåga att organisera sig. Vår bedömning är att förstelärarreformen bidragit till detta.

DN Debatt. 5 november 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.