Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/fortsatt-befolkningsokning-hot-mot-klimat-och-miljo/

DN Debatt

DN Debatt. ”Fortsatt befolkningsökning hot mot klimat och miljö”

I Sahel-området finns nu cirka 140 miljoner människor som beräknas växa till 300 miljoner år 2050, skriver artikelförfattarna. Bilden från Tchads växande huvudstad N’Djamena. Foto: Kate Holt/TT

DN DEBATT 19/6. Jordens befolkning fortsätter öka. Det påverkar klimat, biologisk mångfald och livsmiljö. I Sahel-länderna, söder om Sahara, är befolkningsökningen som störst. Svaga regeringar, ofta med stor korruption förmår inte att hantera de problem som uppstår. Regeringen bör ta upp befolkningsfrågan vid nästa möte mellan EU och Afrikanska unionen, skriver sju debattörer.

Enligt IPCC:s rapport från 2014 (5th Assessment) är ekonomisk tillväxt och männi­skans befolkningsökning de viktigaste orsakerna till växande koldioxid utsläpp. Medan befolkningsökningen har varit relativt konstant under de senaste tre, fyra decennierna så har den ekonomiska tillväxten i världen vuxit starkt. Dessa båda faktorer motverkar insatserna för att med ny teknik reducera koldioxid utsläpp.

Växande ansträngningar görs för att begränsa koldioxidutsläppen genom olika avtal, till exempel Parisavtalet 2015 (COP21) men hittills ingenting för att ens uppmärksamma befolkningsökningens betydelse. 

På samma sätt uppmärksammar Intergovernmental science-policy platform on biodiversity and ecosystem services (IPBES) nu som en ödesfråga den stora och accelererande minskningen av den biologiska mångfalden i världen. Omkring en miljon arter är hotade. Avskogning, jordbruk, fiske, klimatförändringar och miljöförstöring anges som orsaker. Återigen är det människans, som kollektiv, ökande konsumtion och ökande behov av odlingsbar mark och råvaror som är orsaken. Och, det mänskliga kollektivet ökar hela tiden. FN beräknar att jordens befolkning ökar med cirka 83 miljoner varje år eller 228.000 människor om dagen.

Redan 1985 skrev FN:s Kommission för miljö och utveckling i en rapport: ”Befolkningsutvecklingen kan inte fortsätta i nuvarande takt. Den begränsar redan många regeringars förmåga att ge utbildning, hälsovård och livsmedel och inte minst deras förmåga att höja levnadsstandarden.” Jordens befolkning var då cirka 4,8 miljarder. Den har nu, på 30 år, vuxit till 7,7 miljarder och förväntas öka till mer än 9 miljarder 2050. Är det alls sannolikt att detta kan ske utan att fortsatt allvarligt skada klimatet, vår livsuppehållande miljö och utan att överexploatera de naturresurser som vi behöver, med svält, krig och umbäranden som följd i utsatta länder?

Vi har lärt oss förknippa namn som Afghanistan, Irak, Syrien, Jemen och Rwanda med krigshärdar, död, svält och umbäranden och där olika terrorfalanger strider mot varandra. Samtliga dessa länder är länder med mycket stark befolkningsökning.

Prognoser tyder på att jordens befolkning planar ut vid cirka 11 miljarder människor vid nästa sekelskifte (2100). Men nog skulle det vara bra om antalet planade ut redan innan vi blivit så många. Vågar någon tro att naturresurserna ska räcka till ytterligare tre till fyra miljarder människor (i EU är vi 513 miljoner), att vi kan sluta att avverka jordens skogar, att vi kan begränsa utfiskningen av haven, att den odlingsbara marken räcker till, att pollinatörer finns för grödorna, att vatten finns att dricka och så vidare. Vågar vi tro att vi kan klara klimatmålen med en sådan befolkningsökning?

Bedömningen att befolknings­ökningen planar ut grundar sig mycket på att Kinas och Europas befolkningar förväntas minska (med 400 respektive 100 miljoner) till nästa sekelskifte. Afrikas befolkning beräknas i stället fortsätta öka med 3 miljarder från dagens 1,3 till 4,3 miljarder människor och fortsatt utsätta världsdelens svaga och fattiga länder för stora ansträngningar.

Nyligen uppmärksammade den tyska tidningen Der Spiegel dessa problem med tre fokus: Bangladesh, Indien och Sahel-länderna söder om Sahara. Just i Sahel (länderna i den halvtorra gränszonen i Afrika söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut) är befolkningsökningen som allra störst. Nu finns där cirka 140 miljoner människor som beräknas växa till 300 miljoner år 2050 (Nigeria oräknat). 

Svaga regeringar, ofta med stor korruption förmår inte att hantera de problem som uppstår. Uppodling av ny mark med bevattning har gjort att viktiga vattenreservoarer (till exempel Tchadsjön) torkar ut och att de grödor som odlas inte räcker till. Olika extremistgrupper etablerar sig nu starkare i Sahelområdet.

I ett stort reportage och på ledarplats i The Economist 4 maj 2019 beskrivs hur över 5.000 människor har dödats av jihadistgrupper i Sahelområdet bara de senaste månaderna. Och förödelsen sprider sig och underblåser redan existerande konflikter. Mycket pekar på att ett nytt jihadistiskt kalifat håller på att bildas i området. Mark Lowcock, som är ansvarig för FN:s katastrofhjälp, säger att Sahel är deras stora bekymmer.

Peter Maurer, ordförande i Röda Korsets internationella kommitté, säger att konflikter och klimatförändringar tvingar stora grupper av migranter bort från Sahel. Den 4 februari hade Erik Ohlsson ett djupare reportage i denna tidning om orsakerna till varför unga människor söker sig till terrorsekter och extrema religiösa rörelser. Han intervjuade Malin Herwig (UNDP) som berättade att de känner sig maktlösa, marginaliserade och utan framtidshopp. Många upplever inte att man kan lita på polisen eller att rättsväsendet är korrupt och utövar brutalt och urskillningslöst våld.

Nyligen har Egyptens största statistikbyrå, Centrala myndigheten för offentlig mobilisering och statistik (Capmas), uttalat att befolkningsboomen utgör ett hot mot den nationella säkerheten och till och med är allvarligare än inhemsk terrorism!

Men görs då ingenting? Vilka erfarenheter finns? Bangladesh och Pakistan hade nästan samma befolkningsstorlek år 1980 (cirka 80 miljoner).

Sedan dess har Bangladesh genomfört ett av världens mest effektiva frivilliga familjeplaneringsprogram. Bangladeshs familjeplaneringsprogram har gjort anmärkningsvärda framsteg under de senaste trettio åren på grund av det starka politiska engagemanget, det innovativa programmet, samarbetet mellan offentliga och frivilliga organisationer och engagemanget av tjänstemän på fältnivå.

Motsvarande program i Pakistan har varit betydligt svagare och saknat framför allt regeringens engagemang. Detta gör att befolkningen i Pakistan växer mycket mer (nu 189 miljoner) än i Bangladesh (nu 161 miljoner) och år 2100 beräknas Pakistans befolkning vara dubbelt så stor som den i Bangladesh. Såvitt bekant för oss finns inga liknande statsstödda program i Afrika för att stödja familjeplanering, med mera.

Vi har lärt oss förknippa namn som Afghanistan, Irak, Syrien, Jemen och Rwanda med krigshärdar, död, svält och umbäranden och där olika terrorfalanger strider mot varandra. Samtliga dessa länder är länder med mycket stark befolkningsökning. Sannolikheten är stor att nu nya namn kommer att fogas till listan: Mali, Niger, Burkina Faso, Nigeria, Centralafrikanska republiken, Tchad, Sudan och Sydsudan. Möjligheten att hindra att tragedierna upprepas i dessa länder är av stor betydelse både för säkerheten i området och i Europa.

Vi föreslår att regeringen förbereder sig noga och för upp befolkningsfrågan som en av huvudfrågorna vid nästa möte mellan EU och Afrikanska unionen.

Ämnen i den här artikeln:

Klimatet
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt