En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-03-22 20:22
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/friskolor-borde-vara-en-mojlighet-inte-ett-tvang/
DN DEBATT 2/3.
Att tvingas till en gymnasiefriskola är en märklig följd av en skolreform som skulle innebära fritt val. Friskola skulle vara en möjlighet, inte något man helst undviker. I stället blev reformen en rätt för friskolorna att bedriva verksamhet och inte en rätt för eleverna att välja skola, skriver Martin Nordin, docent i nationalekonomi.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Följ dina intressen Nyhetsbrev Har du redan ett konto? Logga in Skapa konto gratisI samband med min sons gymnasieval började jag fundera kring skolreformen. Gymnasievalet är hans men jag hoppas att han väljer en kommunal skola. Min föreställning är att en kommunal skola med större mångfald speglar samhället bättre än en friskola som försöker sticka ut och erbjuda något unikt.
Men gymnasievalet handlar inte endast om värderingar och önskemål. Om min sons eller hans vänners grundskolebetyg är låga kommer deras möjlighet att komma in på en populär skola vara lägre. Väl så – förutom en sak: Enklast tycks vara att komma in på en friskola. I så fall bestämmer gymnasiebetyget inte bara vilken skola man kommer in på utan även skolformen.
Men är kommunala skolor verkligen mer populära? På gymnasiemarknaden bestäms antagningsbetyget (och därmed populariteten) av efterfrågan och utbud av studieplatser. Om antagningsbetyg för friskolor är lägre än för kommunala skolor betyder det att efterfrågan på friskoleutbildning är lägre än för kommunal utbildning (eller att utbudet av friskola är för stort).
Betyget som krävs för att komma in på en kommunal skola är högre än betyget som krävs att komma in på en friskola.
För att studera populariteten har jag samlat in antagningsstatistik från storstädernas antagningskansli för 2021 och 2022. Statistiken visar antagningsbetyget för varje program på varje skola, eller om samtliga sökande antas. Jag finner att betyget som krävs för att komma in på en kommunal skola är högre än betyget som krävs att komma in på en friskola. Betyget behöver i genomsnitt vara 10 procent (eller cirka 20 meritpoäng) högre om man ska komma in på ett högskoleförberedande program på en kommunal skola i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Lund. Det finns även fler friskolor som erbjuder plats till samtliga sökande. Skillnaden är minst i Göteborg, och störst i Lund.
Borde inte en kommunal skola vara en rättighet och en fristående skola en möjlighet? Vad säger skollagen? Enligt skollagen är kommunen skyldig att erbjuda alla behöriga ungdomar i kommunen utbildning och antalet platser på de olika programmen ska ta hänsyn till efterfrågan på studieplatser. Utifrån en snäv tolkning av skollagen är en kommunal skola därför ingen rättighet. Tillsammans ska friskolor och kommunala skolor erbjuda tillräckligt med studieplatser.
Men är detta tillräckligt för att tillgodose elevernas önskemål och rättigheter? Bör elevernas efterfrågan på kommunal utbildning beaktas?
Hade fristående och kommunala skolor varit likvärdiga är det inget allvarligt problem att det är svårare att komma in på kommunal utbildning. Men forskning visar att kommunala och fristående gymnasieskolor skiljer sig åt. Fristående gymnasieskolor har lägre lärartäthet och färre behöriga lärare. Friskolelever har lägre skolresultat och presterar sämre på högskolan än elever med motsvarande betyg från kommunala skolor.
Å andra sidan är fristående gymnasieskolor mer generösa i betygsättningen än kommunala skolor. Enligt Stefan Lund, professor i pedagogik, noterar eleverna skillnaderna. Hans forskning visar att elever hade ett svalt intresse för friskolor och att ”den reella valfriheten gäller framför allt de elever som har högre betyg”.
Framför allt borde det vara en rättighet att kunna välja bort ett sämre utbildningsalternativ.
Alltså, utifrån en vidare tolkning av elevernas önskemål är det tveksamt om elevernas rättigheter tillgodoses. Framför allt borde det vara en rättighet att kunna välja bort ett sämre utbildningsalternativ.
Varför etableras det inte fler kommunala skolor? Historiska skäl förklarar fördelningen av friskoleplatser och kommunala platser. När antalet gymnasieelever ökade i början av 2000-talet kunde friskolorna expandera. När antalet gymnasielever ökade med 80 000 mellan 2000–2010, ökade antalet elever i gymnasiefriskolan också med 80 000, till cirka 90 000. Därefter har friskoleexpansionen varit tämligen begränsad.
Att bygga skolor är dyrt och när finansieringen följer med eleven är riskerna stora.
För kommunerna var det smidigt att låta friskolorna hantera elevtillväxten. Men att därefter hämta tillbaka eleverna har inte varit i kommunernas intresse. Att bygga skolor är dyrt och när finansieringen följer med eleven är riskerna stora.
För att min son och hans vänner ska kunna välja bort lågpresterande friskolor bör de kommunala huvudmännens uppdrag utvidgas. När efterfrågan på kommunal utbildning är större än efterfrågan på fristående utbildning bör kommunerna aktivt arbeta för att expandera verksamheten.
Dessutom finns ett marknadsargument för diversifierad ersättning. På en marknad innebär en större efterfrågan ett högre pris.
Hur kan man bistå kommunerna i detta? Åstrandutredningen föreslog att kommunernas merkostnader motiverar en högre ersättning för kommunala grundskolor än för friskolor. Denna artikel visar att det dessutom finns ett marknadsargument för diversifierad ersättning. På en marknad innebär en större efterfrågan ett högre pris. Därför är det märkligt att marknadsorienterade friskoleförspråkare ifrågasätter att ersättningen för kommunala gymnasieskolor bör vara högre än för friskolor.