DN Debatt. ”Ge Sveriges städer rätt att själva övervaka trafiken”

När jag träffar mina kollegor runt om i landet, som liksom jag har det yttersta (politiska) ansvaret för trafiken i kommunerna, möts vi i en känsla av frustration.

Vi har fått förtroendet att ansvara över ett politikområde som påverkar oss alla – trafiken. Men det ansvaret kan vi inte till fullo ta.

Som lagstiftningen ser ut i dag är det i själva verket polisen och Trafikverket som bestämmer hur stockholmarnas trafiksituation ska se ut. Absurt och många gånger mycket irriterande.

För att få ordning på den kaotiska och ofta laglösa trafiken i våra städer och ge kraft åt de nödvändiga beslut som vi fattar lokalt behöver kommunerna själva få rätten att styra och kontrollera trafiken. I dag blir nödvändiga insatser bortprioriterade av de nationella myndigheterna Trafikverket och polisen. Jag föreslår fyra nya kraftfulla verktyg som kommunerna i dag saknar makt över, men som skulle få pli på trafiken och därmed öka framkomligheten, kraftigt öka trafiksäkerheten, samt inte minst förbättra miljön i våra städer:

1. Ge städerna rätt att inrätta en ”kommunal trafikpolis”. I dag är det polisen som sköter trafikövervakningen. Kommunala parkeringsvakter får endast övervaka och bötfälla parkering. P-vakterna får vare sig övervaka hastighet, bilkörning i kollektivtrafikfält, dubbdäcksförbud eller andra brott mot angelägna trafikföreskrifter. Kommunerna har rätt att fatta beslut om reglerna, men har alltså ingen möjlighet att säkerställa att besluten följs. Låt oss därför själva styra och kontrollera vår egen trafik.

Vi har alla tagit del av de senaste årens bekymmer med polisens bristande effektivitet. Låt oss i kommunerna hjälpa poliserna att frigöra resurser till de mer allvarliga brotten. Låt oss själva få styra och kontrollera vår egen trafik. Polisen har inte ekonomi för detta och staden kan så klart varken påverka polisens arbete eller deras budget. Stockholm behöver en bättre övervakning. Det är lite av en laglös zon nu. Reglerna finns, men ingen säkerställer dess efterlevnad. Ge oss ”kommunala trafikpoliser”, vi kan kalla dem kommunala trafikövervakare.

Inom några år har vi troligen även miljözoner för lätta fordon, vars syfte är att stänga ute de bilar som släpper ut för mycket kvävedioxid och därmed förstör den luft vi ska andas. För detta behöver vi egen övervakning, annars är reglerna tandlösa. I samband med Stockholms stads remissvar till näringsdepartementet om miljözoner tog alla partier upp frågan om kommunal trafikövervakning som en viktig åtgärd. Ge oss möjligheten, frigör polisen!

2. Ge kommunerna rätt till fartkameror i städerna. Hastigheten är den faktor som har störst betydelse för hur allvarliga följder en trafikolycka får. I dag är det bara Trafikverket som får bestämma var fartkameror ska sättas upp. Detta hämmar kommunernas möjligheter att själva styra trafiken och hur kommunens pengar bäst används. Trafikverket prioriterar konsekvent kameror på de statliga vägarna och åsidosätter städernas behov. Våra gator är systematiskt uteslutna.

Forskning visar att fartkameror är det billigaste sättet att öka trafiksäkerheten. Ställt kostnaden mot nyttan är det enligt Trafikverket svårt att hitta en lika effektiv trafiksäkerhetsåtgärd, en åtgärd som alltså inte kommunerna kan ta del av. Vi tvingas i stället lägga enorma resurser på att bygga om gator och vägar för att bilisterna inte håller hastigheten. Under de närmaste åren måste vi lägga över 750 miljoner kronor på dessa investeringar i Stockholm, mycket är i onödan.

Just nu arbetar Trafikverket tillsammans med Sveriges kommuner och landsting med att se över riktlinjerna för fartkameror på kommunala vägar. De signaler vi får är att det är högst oklart om staten kommer att släppa på sin äganderätt över denna smarta trafikövervakning. Logiken i agerandet är högst diffus.

3. Lägg bötesansvaret på bilägaren i stället för på föraren. Sverige är rätt ensamma i EU om att bötesansvaret vid fortkörning ligger hos föraren och inte hos ägaren av fordonet. Konsekvensen av detta blir en omständlig och dyr ansiktsidentifiering som i onödan drar resurser från polisen och försvårar placeringen av kamerorna.

Jag vill att man flyttar just bötesansvaret från föraren till bilägaren, alltså precis det som gäller vid parkeringsböter. Därmed frigörs resurser från den tidsödande bildgranskningen och systemet kan bli mer effektivt och anpassat för städernas behov. Fortkörning som leder till indraget körkort ska självklart gå på föraren. 

4. Tillåt trafikövervakning med kamera från buss. Framkomligheten för bussarna i staden har tyvärr inte förbättrats tillräckligt mycket, trots införande av fler busskörfält och en rad andra åtgärder. Felparkerade fordon i busskörfält och vid hållplatser är ett stort problem. Det är svårt att komma åt dessa fordon då förare snabbt åker när parkeringsvakter kommer till platsen. Det är också svårt att komma åt rörlig obehörig trafik i busskörfält.

Kameraövervakning från bussar och övervakning från vissa särskilt utsatta platser bör prövas. Genom bussen fotograferas bilar som är i vägen och böter kan utfärdas. Konsekvensen: ingen bilförare kommer längre vilja ställa sig i eller obehörigt köra i busskörfält!

Detta skulle bidra till en mer effektiv kollektivtrafik och ökad framkomlighet. Det ger kortare och pålitligare restider. En attraktiv och effektiv kollektivtrafik leder till att fler väljer kollektivtrafiken och bidrar även till minskad trängsel och bättre miljö.

Vi har från Stockholms stad har lämnat in en begäran till regeringen om övervakning med kameror från bussarna – än så länge utan resultat.

Dessa fyra åtgärder, tillsammans med de stora satsningar som genomförs i Stockholms stad på ökad framkomlighet och en stor satsning på trafiksäkerhet, kommer att innebära avsevärt bättre förutsättningar för de kapacitetsstarka trafikslagen, alltså gång, cykel och kollektivtrafik. Alla blir vinnare: polisen, staden och invånarna. Det innebär att vi får ett modernare, mänskligare och miljövänligare Stockholm.