Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-27 07:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/girjasdomen-ger-klen-vagledning-om-jakten-och-fisket-i-fjallen/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Girjasdomen ger klen vägledning om jakten och fisket i fjällen”

Nybyggare har levt sida vid sida med samer, oavsett om de varit renskötande eller inte, i de flesta fjälldalar, skriver artikelförfattaren.
Nybyggare har levt sida vid sida med samer, oavsett om de varit renskötande eller inte, i de flesta fjälldalar, skriver artikelförfattaren. Foto: Anders Good/TT

DN DEBATT 14/5.

Tobias Indén, docent i rättsvetenskap: Att en utredare på kort tid kan dra slutsatsen att samebyar skulle förväntas vinna ”Girjasprocesser” överallt är anmärkningsvärt. Det är inte alls säkert att HD:s dom 2020 om rätten att upplåta småviltsjakt och fiske har något större prejudikatvärde. Förhållandena inom Girjas samebys område är mycket speciella.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Det pyr i leden bland svenska jägare, fiskare och många andra friluftsentusiaster, inte minst i Norrland. Anledningen är den utredning som efter Högsta domstolens avgörande i det så kallade Girjasmålet (NJA 2020 s. 3) fått i uppgift att bedöma inom vilka delar av statligt ägd mark i fjällvärlden som samebyar har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske.

Dessutom har utredningen i uppgift att ta ställning till om ensamrätten till upplåtelser av jakt enbart gäller småviltsjakt eller om den gäller allt vilt. Utredningen ska också analysera om en rätt till jakt och fiske även tillkommer de samer som inte är medlemmar i samebyar, det vill säga de ekonomiska föreningar inom vilka rennäringen lokalt organiseras.

Utredningens ordförande, Eric M Runesson, skrev i ett debattinlägg i tidningen Svensk Jakt att den bedömning som gjorts i utredningen är att samebyarna i Lappland har goda förutsättningar att vinna framgång vid en ”Girjasprocess”. Runessons preliminära slutsats är därför att de samebyar i Lappland som ensamt vill avgöra vem som ska få jaga och fiska på statens mark i fjällen med stor framgång borde kunna luta sig mot avgörandet i Girjas­målet om samebyarna driver egna domstolsprocesser mot staten.

Även om Girjasdomen rörde vem som hade rätt att upplåta småviltsjakt och fiske inom den aktuella samebyns område kan synen på domen få stora konsekvenser inte endast för hängivna jägare och fiskare. Konsekvenserna kan bli kännbara för vanliga stugägare som vill pimpla efter lite röding på vårisen, och för de turister som vill ta en stunds vila från skidåkningen och i stället se om det nappar. Och inte minst för alla de turistföretag som vädrat morgonluft nu när vi lärt oss ha semester på hemma­plan.

Omständigheterna i södra Lappland, såsom i Dorotea, Vilhelmina, Storuman och Sorsele, är helt olika de omständigheter som gör sig gällande i just Girjas.

I sammanhanget finns det därför anledning att belysa något som sällan diskuteras annat än i snäva juridiska kretsar, nämligen det så kallade prejudikatvärdet av Girjasdomen.

För att en dom ska få ett högt prejudikatvärde, i den meningen att andra domstolar tar stor hänsyn till domen då de ska avgöra liknande ärenden, krävs att domen i fråga innehåller klargöranden om hur lagar och regler ska förstås. Sådana klargöranden måste också vara generaliserbara på så sätt att de är relevanta när andra likande ärenden ska avgöras. Om en dom inte innehåller resonemang eller slutsatser som kan göra sig gällande om en annan domstol skulle pröva en liknande fråga i ett annat sammanhang har domen på den grunden ett lågt prejudikatvärde.

Girjasdomen rör just Girjas samebys rätt att upplåta jakt och fiske inom samebyns område. Att den fråga som prövats i en långdragen domstols­process rört just Girjas sameby är ingen tillfällighet. De faktiska och historiska förhållandena inom Girjas samebys område är mycket speciella, och det var något som Svenska samernas riksförbund och den juridiska expertis som anlitades långt innan processen inleddes i Gällivare tingsrätt tog fasta på.

Exempelvis har inslaget av icke-samiska nybyggare inom det aktuella geografiska området varit litet och det har också påverkat utgången i domstolsprocessen. I och med att just de omständigheterna inte gör sig gällande inom de flesta andra samebyar är det, trots Eric M Runessons uttalande, långt ifrån säkert att utfallet skulle bli detsamma vid en process rörande exempelvis rätten att upplåta jakt och fiske på statens mark i fjällen inom Vilhelmina kommun.

Prejudikatvärdet av en dom minskar dessutom om domen innehåller tveksamheter eller om parterna inte fört fram alla de relevanta argument som kan förväntas av dem. En sådan tveksamhet är hur Högsta domstolen hanterar frågan om varför just Girjas sameby och dess medlemmar ska få en ensamrätt att upplåta jakt och fiske – och varför den rätten i stället inte ska ges till alla samer i området oavsett om de är medlemmar i samebyn eller inte.

I det avseendet anger Högsta domstolen att 1886 års renbeteslag (som lade grunden till hur rennäringen i dag är organiserad) måste förstås på så sätt att rätten att jaga och fiska övergick från samer i allmänhet till medlemmarna i samebyar, trots att lagen inte uttryckligen föreskrev det.

Högsta domstolen angav i Girjas­domen att en rättighet, såsom att upplåta jakt och fiske, kan upphöra att gälla bland annat genom att rättigheten utsläcks genom tydlig och definitiv lagstiftning. På vilket sätt 1886 års renbeteslag var tydlig när det gällde att utsläcka rätten för samer som inte var medlemmar i en sameby att jaga och fiska förklaras inte av Högsta domstolen.

Domstolen förklarar inte heller varför 1993 års rennäringslag (vari det framgår att samebyarna inte får upplåta rätten till jakt och fiske på statens mark i fjällvärlden) inte är så tydlig och definitiv att samebyarnas möjlighet att upplåta de aktuella rättigheterna utsläcks.

Möjligtvis kan förklaringen till Högs­ta domstolens avsaknad av ställningstagande i den frågan förklaras med hur statens ombud förde sin talan i processen. Domstolen kan nämligen endast döma utifrån det parterna anfört.

Att utredningen efter endast några månaders arbete drar slutsatsen att samebyar skulle förväntas vinna framgång med ”Girjasprocesser” i hela Lappland är därför anmärkningsvärt. Omständigheterna i södra Lappland, såsom i Dorotea, Vilhelmina, Storuman och Sorsele, är helt olika de omständigheter som gör sig gällande i just Girjas.

Till exempel har det under lång tid funnits nybyggare som levt sida vid sida med samer, oavsett om de varit renskötande eller inte, i de flesta fjälldalar. Dessutom finns goda skäl att ifrågasätta om Girjasdomen verkligen utgör det tydliga prejudikat som utredningens ordförande verkar hävda.

Oavsett synen på Girjasdomen som prejudikat finns det en än viktigare principiell fråga som någon måste våga lyfta. Ska vissa grupper av svenska medborgare, baserat på etnicitet, verkligen ges speciella rättigheter som deras grannar och andra medborgare inte åtnjuter? Medlemmar av en typ av ekonomisk förening, i form av en same­by, har nämligen en särställning.

Ämnen i artikeln

Sápmi

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt