Det finns ett momentum i svensk politik nu. Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan, tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna, ta viktiga kliv framåt för att modernisera arbetsmarknaden. I arbetet med utredningen ”Hållbart arbetsliv över tid”, som presenteras i dag, har jag som utredare tillsammans med arbetsmarknadens parter diskuterat hur svensk arbetsmarknad kan utvecklas mot ett mer hållbart arbetsliv, med minskad risk för ohälsa och arbetslöshet.

Min ambition har varit att de förslag som läggs fram inte ska vara något partis, fackförbunds eller arbetsgivar­organisations ”drömlösning” – utan förslag som kan lösa problem i verkligheten och som har en reell möjlighet att bli genomförda, även i ett mer komplicerat parlamentariskt läge.

Det finns en chans just nu att skapa långsiktigt hållbara lösningar tack vare mittenöverenskommelsen som ligger till grund för den sittande regeringens arbete.

Många av de frågor vi har diskuterat kan konstateras hanteras bäst av arbetsmarknadens parter. Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär goda förutsättningar att hitta branschspecifika lösningar och utredningen innehåller kartläggningar och exempel för parterna att titta vidare på, bland annat om vikten av en god grund­bemanning.

Men det finns också områden där vi anser att politiker behöver kliva in och ta ansvar.

1 Ökade möjligheter till omställning genom utvecklingstid och reformering av Arbetsförmedlingen. I utredningens delbetänkande lanserades förslaget om utvecklingsledighet, att under ledighet från sitt jobb få ersättning för att ägna sig åt kompetens­utveckling. Detta för att kunna påbörja en omställning till ett nytt yrke och skapa rörlighet på arbetsmarknaden. I fyrpartiöverenskommelsen är man överens om att genomföra förslaget, under namnet utvecklingstid. Partierna är också överens om att reformera Arbetsförmedlingen i grunden.

Det är därför önskvärt att regeringen tar intryck av det som efterlystes i samma delbetänkande – att se över stödet till omställning och vidareutveckling för de som redan har en anställning. Även personer som jobbar kan nämligen vara i behov av stöd för att komma till rätta med matchningsproblematiken. De som kan bli matchningsbara mot andra yrken än sitt nuvarande jobb kan behöva röra på sig både för sin egen skull men också för att de som står längst från arbetsmarknaden ska få en chans. Om samhället hittar rätt personer så blir utvecklingstid en viktig investering i flera led.

2 Differentiera arbetsgivaravgifterna för att gynna arbetsgivare som erbjuder trygga anställningsformer. Utredningen visar att de undantag som finns från huvudregeln om tillsvidareanställning, som tillfälliga arbetstoppar, sjukfrånvaro och möjligheter för exempelvis studenter att jobba extra, används alltmer rutinmässigt. Det främsta skälet verkar vara att tillfälliga anställningar är billigare, snarare än att behovet är tillfälligt. För att ändra på det är ekonomiska styrmedel en intressant väg framåt.

Genom att göra det dyrare att anställa tillfälligt – och billigare att anställa tills vidare kan regeringen stärka normen om tillsvidareanställning, efter samma principer som man utgått från när man enats om en grön skatteväxling. En sådan differentiering finns i flera andra europeiska länder och bör vara en ingångarna i regeringens översyn av arbetsgivaravgifter som ska göras under mandatperioden. Det skulle innebära att den från fackligt håll kritiserade anställningsformen allmän visstid blir kvar, men att den blir dyrare för arbetsgivare att använda.

3 Ge människor med osäkra anställningar ökad trygghet. Regeringspartierna tillsammans med C och L är också överens om att man vill se en bättre balans i anställningsskydden för personal med olika anställningsvillkor.

I utredningen har vi undersökt hur lagen om anställningsskydd (las) påverkar en person som anställs tillfälligt på enskilda arbetspass jämfört med ett mer sammanhållet vikariat. Eftersom det längre vikariatet även räknar anställningstid mellan arbetspassen så kan två personer ha en lika lång arbets­relation med sin arbetsgivare, men den ena får vänta väldigt mycket längre innan omvandlingsreglerna träder in och personen får möjlighet till en tillsvidareanställning. Det är ett väldigt orättvist system.

Arbetsgivaren bör även fortsatt ha goda möjligheter att anställa tillfälligt, men när behovet kvarstår över tid behöver anställningstryggheten stärkas för de som arbetar länge på korta tidsbegränsade anställningar. Därför föreslår vi att även tid mellan korta anställningar i vissa fall ska räknas som anställningstid.

4 Förbjud inte omreglering av arbetstid, men ge arbetstagare som drabbas ett starkare skydd. Utredningen tar också fasta på parternas olika perspektiv i frågan om omreglering av arbetstid, alltså när en arbetsgivare i stället för att säga upp någon väljer att erbjuda en eller flera personer ett lägre arbetstidsmått. Om den anställde tackar nej till ett sådant erbjudande kan personen sägas upp, oavsett hur länge personen arbetat på arbetsplatsen.

Det är inte rimligt att en arbetstagare i det läget tappar det skydd som turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är tänkta att ge. Det skapar en situation där ingen kan känna sig trygg i sin anställning och medför risker för i praktiken godtyckliga uppsägningar.

Vissa fackliga organisationer och partier vill se ett rent förbud. Utredningens förslag innebär i stället att arbetsgivare även fortsättningsvis fritt får rikta omplaceringserbjudanden som enbart innebär ett lägre antal timmar – men arbetstagaren får möjlighet att avvisa erbjudandet och ändå behålla sin plats i turordningen. Detta kan innebära att arbetsgivaren inte kan skapa sin nya organisation utan att behöva säga upp personal, och då i enlighet med turordningsreglerna.

I fyrpartiöverenskommelsen står det att arbetsrätten ska anpassas efter dagens arbetsmarknad. Partierna är överens om att arbetsgivare ska ha flexibilitet och den enskilda arbetstagaren ska skyddas från godtyckliga uppsägningar. Förslaget från utredningen har potential att vårda den intentionen, en större förutsägbarhet på arbetsmarknaden och skydd mot godtycklighet, samtidigt som flexibiliteten för arbetsgivare bibehålls.

Alla parter på arbetsmarknaden och alla politiska partier är i grunden överens om att vi ska ha en arbetsmarknad där människor mår bra. Nu behövs konkreta åtgärder för ett mer hållbart arbetsliv, där människor i mindre utsträckning riskerar att drabbas av stress och psykisk ohälsa.

Det finns en chans just nu att skapa långsiktigt hållbara lösningar tack vare mittenöverenskommelsen som ligger till grund för den sittande regeringens arbete. Jag hoppas att de inblandade, såväl parter som partier, tar den chansen.