Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Gör det möjligt att välja bort bensin med ryskt ursprung”

Informationen om ursprungsland är bristfällig och svårtillgänglig. Det är särskilt beklagligt eftersom drygt 40 procent av oljan som sedan blir bensin och diesel är rysk, en information som många konsumenter säkert skulle värdesätta i tider av skarpt ifrågasättande av Putins politik och agerande, skriver Mattias Goldmann och Jakob Lagercrantz.
Informationen om ursprungsland är bristfällig och svårtillgänglig. Det är särskilt beklagligt eftersom drygt 40 procent av oljan som sedan blir bensin och diesel är rysk, en information som många konsumenter säkert skulle värdesätta i tider av skarpt ifrågasättande av Putins politik och agerande, skriver Mattias Goldmann och Jakob Lagercrantz. Foto: Lise Åserud/TT

DN DEBATT 28/4. Konsumenter vill veta ursprungsland, även för drivmedel. Det är tråkigt att regeringen, på grund av feltolkning av EU:s direktiv, har intagit samma position som konservativa delar av drivmedelsbranschen. Men EU:s klimat­ambitioner kräver länder som går före, inte länder som håller igen av obefogad oro för bannor, skriver Mattias Goldmann och Jakob Lagercrantz.

Regeringen presenterade nyligen ett förslag på märkning av drivmedel vid pumpen. Jämfört med det ursprungliga förslaget saknas en viktig komponent: ursprungsland. Här har regeringen uppenbarligen lyssnat på de delar av drivmedelsbranschen som hävdar att EU:s Bränslekvalitetsdirektiv gör sådan information konfidentiell. Men EU-kommissionen tillbakavisar nu uttryckligen detta.

För de allra flesta produkter är det lätt för konsumenten att ta reda på ursprungsland; det står på förpackningen för frukostflingorna, är angivet på skylten för grönsakerna och ingår i marknadsföringen av vinet. Ett undantag är drivmedlen, där informationen om ursprungsland är bristfällig och svårtillgänglig. Det är särskilt beklagligt eftersom drygt 40 procent av oljan som sedan blir bensin och diesel är rysk, en information som många konsumenter säkert skulle värdesätta i tider av skarpt ifrågasättande av Putins politik och agerande.

Denna brist på transparent och tillgänglig information tog Energimyndigheten fasta på i sin utredning då man föreslog att det i drivmedelslagen ska skrivas in att ”En drivmedelsleverantör, eller annan som tillhandahåller drivmedel, ska informera konsumenter om varje drivmedels utsläpp av växthusgaser, råvaror och ursprung.”

I det nu aktuella fallet krävdes inte mer än ett telefonsamtal och två e-postmeddelanden för att få beskedet att EU:s regler inte begränsar oss – vi menar att regeringen bör kunna orka med en sådan hantering innan man avvisar vad medborgarna vill med hänvisning till EU.

Detta är helt i linje med vad Miljöpartiet återkommande utlovat. Men miljöminister Karolina Skog, ansvarigt statsråd för propositionen ”Miljöinformation om drivmedel” som regeringen nu presenterat för riksdagen, har undertecknat något mycket svagare. I propositionen föreslås ”att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som bedriver verksamhet med att tillhandahålla ett flytande eller gasformigt drivmedel är skyldig att informera konsumenter om drivmedlets utsläpp av växthusgaser och andra förhållanden som har betydelse för att bedöma drivmedlets miljöpåverkan.”

Denna mycket tydliga försvagning innebär i praktiken att konsumenten fortsatt inte ska ges någon möjlighet att göra ett upplyst val på drivmedelssidan, vilket direkt strider mot folkviljan; redan 2014 angav 72 procent att de förmodligen skulle välja drivmedel efter ursprungsland i en opinionsundersökning från Novus, beställd av Gröna Bilister. Sedan dess har den ryska andelen av oljan och därmed bensinen och dieseln ökat. Nigeriansk olja förekommer också trots att bland annat Amnesty International varnar för de övergrepp som sker där och inga garantier finns för att vi inte ska få olja från till exempel känsliga miljöer i Arktis, afrikanska konflikthärdar eller med tjärsand eller oljeskiffer som ursprung. Även för förnybara drivmedel kan konsumenten föredra till exempel svensk framför dansk biogas, etanol från Norrköping snarare än Ukraina och HVO från norrländska skogsrester snarare än Sydostasiatiska palmplantager.

Detta sammantaget gör det lätt att förstå att konsumenten vill veta ursprungsland – och tråkigt att regeringen i denna fråga intagit samma position som de mer konservativa delarna av drivmedelsbranschen. Regeringen anger uttryckligen i lagrådsremissen inför sitt lagförslag att ”En uppgift om ursprung kan påverka vissa konsumenters val. Vidare kan det konstateras att vissa aktörer självmant informerar om sina produkters ursprung. Detta talar för att det kan finnas skäl för att miljödeklarationen bör omfatta uppgift om ursprung.

Mot detta ska ställas att Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet (SPBI) har efterfrågat en analys av hur ett sådant krav förhåller sig till EU-rätten. När det gäller frågan om drivmedels ursprung finns i bilaga I del 2 i tilläggsdirektivet (av Bränslekvalitetsdirektivet) en bestämmelse som i sammanhanget är särskilt viktig. Bestämmelsen innebär att de uppgifter som samlas in och rapporteras av leverantörerna till medlemsstaterna om bränslens ursprung ska vara konfidentiella.” Detta har uppenbarligen också blivit regeringens linje, eftersom man nu frångått kravet på ursprung.

2030-sekretariatet ser att ökad transparens hjälper konsumenterna att göra riktiga val, och tog kontakt med EU-kommissionen för att kontrollera om Bränslekvalitetsdirektivet kan användas på detta sätt. Kommissionen med Andreas Gumpert från Direktorat C på EU:s klimatdirektorat tog frågan på mycket stort allvar och har nu återkommit efter flera veckors utredande. De avvisar helt den tolkning drivmedelsaktörerna gör och regeringen lutar sig mot. Kravet att hemlighålla ursprung avser enbart Bränslekvalitetsdirektivets verksamhetsfält och kan inte användas för att avfärda konsumentinformation. EU-kommissionen ser tvärtom att det finns fördelar med tydlig information till allmänheten och avslutar sitt skriftliga besked mycket tydligt: ”It (Bränslekvalitetsdirektivet) has no implications for potential national legislation to provide consumer information on the origin of fuels.”

Det finns ett svenskt mönster att låta en tolkning av EU:s direktiv stoppa en utveckling. Svenska regeringen har gång på gång valt en försiktig position, och utgått från att något är omöjligt utan att undersöka om detta stämmer. Vi har tidigare sett detta bland annat när det gäller skatt på sol-el, som regeringen hävdade att EU tvingar oss att ha tills EU-kommissionen till slut markerade att det är en nationell skattebas som EU inte har synpunkter på. Skatten kunde sedan avvecklas.

Regeringen har också angett att EU inte tillåter oss att stimulera biodrivmedel på det sätt vi skulle önska och som troligen är nödvändigt för att klara det svenska klimatmålet för transportsektorn – i stället för att utmana och testa EU. I det nu aktuella fallet krävdes inte mer än ett telefonsamtal och två e-postmeddelanden för att få beskedet att EU:s regler inte begränsar oss – vi menar att regeringen bör kunna orka med en sådan hantering innan man avvisar vad medborgarna vill med hänvisning till EU.

Sverige är ”duktigast i klassen” som alltid gör vad EU säger – och ibland bara vad vi tror att EU vill, utan att ens fråga. Men det står alltmer klart att EU:s klimatambitioner kräver länder som går före, inte länder som nervöst avstår och håller igen av obefogad oro för bannor. Regeringen bör ta till sig att EU än en gång markerat att det inte finns de begränsningar som påstås, och dels utvidga märkningen av drivmedel till att också omfatta ursprungsland, dels i grunden ändra förhållningssätt till EU:s regelverk.

DN Debatt.28 april 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.