Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Grova strategiska misstag sänkte Miljöpartiet i valet”

Partiledningen har legitimerat en politik och en strategi som fört MP till kanten av att ramla ur riksdagen ännu en gång, skriver Birger Schlaug. Bilden från Gustav Fridolins och Isabella Lövins slutspurt i valet.
Partiledningen har legitimerat en politik och en strategi som fört MP till kanten av att ramla ur riksdagen ännu en gång, skriver Birger Schlaug. Bilden från Gustav Fridolins och Isabella Lövins slutspurt i valet. Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 11/9. Det i grunden systemkritiska Miljöpartiet blev under den senast mandatperioden ett parti bland de andra, ängsligt smygande omkring i en lagom harmlös mitt. Och i valrörelsen fortsatte man att onödigförklara sig själva genom att gång på gång hävda att Sverige nu under grön regeringsmedverkan är bäst i världen i klimatfrågan, skriver Birger Schlaug.

VAL 2018

Miljöpartiet klarade sig kvar i riksdagen. Partiledningen upplever nog valresultatet som en missräkning med tanke på sommarens hetta och bränder. Frågan är hur man nu tänker gå vidare. Ska man upprepa misstagen från den senaste mandatperioden, eller kan man tänka sig en omstart?

Fyra grovt strategiska misstag har begåtts:

1

Det har varit ett gigantiskt misstag att låta språkrören i första, andra och tredje hand vara språkrör för den löfvenska regeringen snarare än för sitt parti. Partiets profilfrågor raderades därmed ut, det systemkritiska partiet blev snarare en underavdelning till Socialdemokraterna.

Kritik av såväl arbetslinjen som kritisk analys av ekonomisk tillväxt uteblev, givna gröna analyser av hur trygghetssystem och skattesystem skall kunna fungera i framtiden tystnade. Rötterna till fredsrörelsen kapades helt. Partiet blev ett parti bland de andra, ängsligt smygande omkring i det man väl ansett vara en lagom harmlös mitt.

I stället för att hålla ihop partiet – de som slarvigt kallas realos och fundisar eller mer relevant ljusgröna och mörkgröna – har man skapat splittring. Och utmålat vänner som fiender. Det är oförlåtligt!
2

Sättet att hantera intern kritik har varit förödande. Exemplifierat i hur partiledningen behandlat främst riksdagsledamöterna Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt. Dessa har velat ha mer grön politik, har tagit kamp för grön ideologi, partiprogram och kongressbeslut. Som tack har de utmålats som fiender. Ett av språkrören hade till och med mage att, som avslutning på kongressen förra året, skylla dåliga opinionssiffror på dessa. Ytterst dåligt ledarskap.

Hanteringen av interna kritiker har resulterat i att många goda gröna krafter, inte minst långvariga medlemmar, tappat lusten. I stället för att hålla ihop partiet – de som slarvigt kallas realos och fundisar eller mer relevant ljusgröna och mörkgröna – har man skapat splittring. Och utmålat vänner som fiender. Det är oförlåtligt!

3

Sättet att hantera klimatfrågan har varit djupt problematiskt. Exempel: när klimatlagen antogs av riksdagen (lagen var en följd av den utredning som de borgerliga tillsatte förra mandatperioden) så påstod såväl partisekreterare och språkrör euforiskt att ”nu måste alla kommande regeringar ta klimatfrågan på allvar”. Vilket ju de facto, om det vore sant, skulle betyda att MP inte skulle behövas mer för klimatets skull. Nu är det inte sant, klimatlagen är ingen lag i egentlig mening och riksdagen har full rätt att köra över den om man så vill. Det behövs ett starkt grönt parti, hävdade vi som var kritiska till hur klimatlagen presenterades, vilket av ledningen snarast ansågs vara illojalt.

I valrörelsen fortsatte man att onödigförklara sig själva genom att gång på gång hävda, för att betona sin egen vikt, att Sverige nu under grön regeringsmedverkan är bäst i världen i klimatfrågan. Vilket förstås fick många väljare att tänka på samma sätt som man redan gjort i flyktingfrågan: vi i Sverige har minsann gjort vårt, nu är det andras ansvar att göra sitt.

I stället borde språkrören givetvis ha hamrat in att Sverige faktiskt ligger på nionde plats på listan över de länder som gör störst ekologiskt fotavtryck per capita. Och att vi därmed har större ansvar än de flesta att göra mer för att minska vår påverkan på miljö och klimat.

I stället borde språkrören givetvis ha hamrat in att Sverige faktiskt ligger på nionde plats på listan över de länder som gör störst ekologiskt fotavtryck per capita. Och att vi därmed har större ansvar än de flesta att göra mer för att minska vår påverkan på miljö och klimat. Något som skulle tala för behovet av ett starkt grönt parti.

4

Under många år har såväl ideologisk debatt som forum för intern debatt satts på undantag. Vilket medverkat till ideologisk och politisk vilsenhet såväl som sviktande engagemang hos medlemmar. För ett par år sedan bildade några enskilda frustrerade medlemmar nätverket Grön omstart. FB-gruppen samlade snabbt mer än tusen medlemmar.

Behöver jag påpeka att de som hävdat att partiet borde byta strategier har uppfattats som fiender? Trots att de – eller vi kan jag nog säga – egentligen varit betydligt bättre vänner än de som rutinmässigt ropat halleluja för allt som partiledningen sagt och gjort. De har ju legitimerat en politik och en strategi som fört MP till kanten av att ramla ur riksdagen ännu en gång.

Partiets strategi har genomförts med konsekvens. Finns det något sorgligare än när usla strategier genomförs på ett kompetent sätt? Hårt arbetande lokalpolitiker har tvingats verka i motvind, medlemmar har tappat sugen, många som varit med länge har lämnat.

Nu är det kanske dags för omstart av partiet. Dags för omsorg om medlemmar och sympatisörer som tappat lusten. Dags för opinionsbildning för grön ideologi. Grön ideologi är en käftsmäll på de system, strukturer och normer som de äldre partierna och SD står för. Det måste höras, synas och kännas. Det är hög tid att ta upp kampen för en livsbejakande, lustfylld, fredlig grön kulturrevolution. Det som var syftet när MP bildades som reaktion på blåa och röda partiers världsbild.

Det är än viktigare i en tid när bruna krafter vinner gehör i Europa, när stöveltramp ekar i svenska städer, när de planetära processer, som människan och hennes samhällsbygge är beroende av, är på väg att kollapsa. Nu, och just nu, är det nödvändigare än någonsin med en ideologisk väv med miljön som varp och solidaritet som inslag.

Det räcker inte att se miljöpolitik som dekor, vilket socialister och liberaler så lätt gör. Det räcker inte att se rättfärdig fördelning som ett tillägg, vilket uppenbarligen den gröna ledningen gjort ett antal år. Miljö och rättfärdig fördelning måste båda finns som grund. Som varp och inslag. Vävens mönster måste byggas på denna grund. Annars förstör vi livsbetingelserna samtidigt som illa drabbade människor utan tilltro börjar ropa på bruna män.

Den gröna berättelsen handlar om utveckling och livskvalitet – inte tillväxt och ekonomism. Den handlar om större frihetsrum för människor, starkare syskonskap i ekonomin och absolut jämlikhet i rättssystemet. Om att våga se sig själv med den andres ögon, om att skapa självtillit för att våga möta den andre utan rädsla.

Den gröna berättelsen handlar om befrielse från den globaliserade sentida kapitalismens makt över människor på samma sätt som människor befriade sig från den reellt existerande socialismens fängsel.

Den gröna visionen handlar om ekologisk hållbarhet, social anständighet, delaktig demokrati och kulturell mångfald inom humanismens ramar.

Med detta som grund kan Miljöpartiet bli relevant för den omställning som krävs för framtiden. MP har det i sina rötter. Men näringen har inte nått upp till toppen. Ledningen valde att strypa tillförseln. På köpet höll man på att strypa hela partiet.

Nu krävs omställning, omtanke, omstart. Ett ärofyllt återtåg från ekonomismens och de usla strategiernas era. Men också om modiga steg till det oprövade. Det prövade har nämligen inte fallit väl ut.

DN Debatt.11 september 2018

Debattartikel

Birger Schlaug, fd språkrör Miljöpartiet:
”Grova strategiska misstag sänkte Miljöpartiet i valet”

Repliker

Lorentz Tovatt (MP), näringspolitisk talesperson:
”MP lyckades inte göra politik av klimatfrågan”

Per Gahrton, fd språkrör MP (1984-1985):
”MP har varit för svagt för att kunna regera utan att bestraffas”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.