Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-01 14:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/hallbarhet-och-rattvisefragor-hanger-obonhorligen-ihop/

DN DEBATT REPLIKER

DN Debatt Repliker. ”Hållbarhet och rättvisefrågor hänger obönhörligen ihop”

SLUTREPLIK DN DEBATT 31/12.

Professor emeritus Alf Hornborg: Vi har baserat vår civilisation på att snabbt förbruka begränsade lager av mineraler – och marknaden belönar det.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

När Olof Palme inledde FN:s första stora miljökonferens i Stockholm den 6 juni 1972 betonade han att det var ”mycket, mycket angeläget” att alla länder ser till att de inte skadar andra länders miljö. Sveriges riksdag har i det så kallade Generationsmålet fastslagit att miljöproblemen ska lösas ”utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser”. I dag sker två tredjedelar av de koldioxidutsläpp som vi svenskar ger upphov till utanför våra gränser, eftersom så mycket av de varor vi konsumerar produceras utomlands. Under det halvsekel som gått sedan Stockholmskonferensen har alla hållbarhetskurvor fortsatt att peka nedåt: utsläpp av växthusgaser, förlust av biodiversitet, avskogning, havsförsurning – listan kan göras mycket lång.

Hur vi ska kunna tämja den ekonomiska logik som gör att våra barnbarnsbarn riskerar att ärva en obeboelig planet?

Ingen av de fyra replikerna till mitt debattinlägg ifrågasätter de sakförhållanden jag pekar på, eller grundresonemanget om att vår gröna teknikutveckling sker på andras bekostnad. De ger intrycket att vi är på väg mot en lösning på klimatproblematiken. Det är dags att inse att så inte är fallet. De åtgärder som nämns i inläggen är mycket långt ifrån tillräckliga. Det offentliga samtalet borde handla om en mera grundläggande fråga: Hur vi ska kunna tämja den ekonomiska logik som gör att våra barnbarnsbarn riskerar att ärva en obeboelig planet?

Greta Thunberg vill att vi låter den faran sjunka in på djupet i vårt medvetande. Det gäller inte bara politiker, utan även ekonomer och klimatforskare. Uppgiften måste vara att utveckla ett helhetsperspektiv på vad marknaden och tekniken gör med världen och mänskligheten. Marknaden belönar vår resursförskingring genom att ge oss mera betalt ju mer resurser vi har förskingrat. Det är också genom marknaden som vår teknik kan förskjuta både arbets- och miljöbelastning till andra.

Forskare brukar vara inriktade antingen på hållbarhets- eller rättvisefrågor, men ser alltför sällan hur de hänger ihop. Det var för femtio år sedan tanken med tvärvetenskapliga perspektiv på miljö- och utvecklingsfrågorna, men forskningen har i stället blivit mer och mer fragmenterad. Även om miljöekonomer som Söderqvist intresserar sig för resursförbrukning vore det orimligt att förneka att de flesta ekonomer inte gör det. Många har förmodligen aldrig hört talas om entropilagen.

Forskare brukar vara inriktade antingen på hållbarhets- eller rättvisefrågor, men ser alltför sällan hur de hänger ihop.

Det är fel att tro att marknadspriser skulle kunna ”internalisera de så kallade externa kostnaderna från miljöpåverkan”, som både Johnsson/Zetterberg och Söderqvist hävdar. Miljöförslitning har inte ett pris. Pengar kan inte kompensera för entropi. Lika vilseledande är det att ”erbjuda klimatneutrala produkter och tjänster”. Retoriken om ”nollutsläpp” och ”klimatneutralt” fungerar enbart som marknadsföring eller terapi. Även Murray tänker sig ”koldioxidfri produktion”. Nyligen kunde man läsa att den ”fossilfria” ståltillverkning som planeras i Norrland skulle kräva 2,5 gånger så mycket el som årligen förbrukas i Danmark. Är det verkligen någon som tror att det stålet skulle vara ”fossilfritt”?

Johnsson och Zetterberg beklagar att jag inte kommer med en ”lösning”. Det är knappast en invändning mot min analys. Det vore ungefär som att förkasta en samhällskritik i 400-talets Rom därför att den inte kortfattat kan föreslå ett sätt för romerska riket att undvika sammanbrott. Givetvis har jag ägnat mycket tid åt att förstå hur världsekonomin skulle kunna göras mera hållbar och rättvis, men det är inte lätt att förmedla dessa tankar inom ramen för ett debattinlägg.

Det avgörande är insikten att utformningen av våra moderna pengar – som bygger på den kulturella föreställningen att allting är utbytbart – är något som teoretiskt sett skulle kunna omprövas. Det vore i princip möjligt att inrätta en komplementär valuta som bara kan användas för inköp av varor och tjänster som producerats inom en viss radie från köpstället. Den skulle kunna ligga till grund för en separat marknad för basvaror som skulle bryta tendensen mot allt mer långväga transporter.

Det vore i princip möjligt att inrätta en komplementär valuta som bara kan användas för inköp av varor och tjänster som producerats inom en viss radie från köpstället.

Hahn och Wijkman har rätt i att det inte är ”enkelt” att dela upp världen i fattiga och rika, men de kan knappast förneka att den globala ojämlikheten är verklig och att klyftorna fördjupas. Talet om ”medelinkomstländer” gör inte polariseringen mindre påtaglig. Visionen om en ”cirkulär ekonomi” är i Sverige lika utopisk nu som när den för några årtionden sedan kallades ”kretsloppsekonomi”, eftersom det är lönsammare att utvinna nya resurser med billig arbetskraft än att återvinna dem med dyr. Dessutom kan aldrig allt material återvinnas. Även om 90 procent återvanns vart tionde år skulle det inom några sekler bara finnas 10 procent kvar. Som fysikern Tom Murphy skriver: De enda resurser som varar i längden är de som förnyar sig själv – de levande.

Sedan tvåhundra år har vi baserat vår civilisation på att snabbt förbruka begränsade lager av mineraler. Marknad och teknik har gjort det möjligt att förskjuta resursgränserna utom synhåll. Nu är utmaningen att begripa och bemästra dessa processer, om inte vår framstegssaga skall få ett abrupt slut.

Ämnen i artikeln

Klimatet

Kommentarsfältet stänger. Nu finns inte längre möjligheten att kommentera artiklar på DN. Vi hoppas att ni som uppskattat att kommentera artiklar ändå fortsätter att engagera er i vår journalistik, och tar debatten vidare på andra vis. Tack alla läsare för ert engagemang!

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt