Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 20:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/hamnarbetarna-varslar-om-strejk-i-flera-svenska-hamnar/

DN Debatt

DN Debatt. ”Hamnarbetarna varslar om strejk i flera svenska hamnar”

Sveriges Hamnars policy innebär att över hundra valda skyddsombud runtom i landet har fråntagits sina mandat för att de tillhör ”fel” fackförbund.
Sveriges Hamnars policy innebär att över hundra valda skyddsombud runtom i landet har fråntagits sina mandat för att de tillhör ”fel” fackförbund. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

DN DEBATT 14/1. Vi varslar i dag om riksomfattande stridsåtgärder som bland annat stoppar arbetet i Umeå, Karlshamn, Helsingborg och Halmstad. Vi vill ha ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Ett hängavtal till Transport räcker inte, det är bara en ordfattig papperslapp, skriver Eskil Rönér, Svenska Hamnarbetarförbundet.

Rätta artikel

Onsdagen den 23 januari inleder Svenska Hamnarbetarförbundet riksomfattande stridsåtgärder som bland annat stoppar arbetet i Umeå, Karlshamn, Helsingborg och Halmstad. Fler aktioner kommer följa runtom i landet de efterföljande dagarna. Syftet är att få till stånd ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Varslet läggs i dag 14 januari.

Konflikten är ett resultat av Sveriges Hamnars utestängningspolicy. Under 2018 har Svenska Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar vid sju tillfällen suttit i förhandlingar om just detta. Slutresultatet blev tyvärr att arbetsgivarorganisationen avvisade Hamnarbetarförbundets förslag om att teckna ett innehållsmässigt likalydande avtal jämte det som Sveriges Hamnar redan har med Svenska Transportarbetareförbundet. Därmed tvingas vi nu ut i en strid som riskerar att bli utdragen, infekterad och kostsam för alla berörda.

Varför är då kollektivavtalsfrågan så viktig? Hälften av landets hamnarbetare har ju stått utan avtal i snart fem decennier? Svaret är att i april i fjol införde Sveriges Hamnar och dess medlemsföretag en nationell utestängningspolicy. Den innebär att Hamnarbetarförbundets 1300 medlemmar och företrädare utestängs från all information, alla förhandlingar och all samverkan i hamnarna. Våra avdelningar har kastats ut från sina facklokaler. Allt med hänvisning till att vi saknar kollektivavtal.

Om ingen på golvet har mandatet att stoppa akuta faror eller säkerställa att liv och hälsa går före produktionshets riskerar vi att förlora kroppsdelar eller, i värsta fall, mista livet.

Det påstås ofta att Hamnarbetarförbundet inte är intresserade av att teckna ett kollektivavtal och därmed skulle stå utanför den svenska modellen. Det är nonsens. Förbundet har strävat efter att teckna kollektivavtal sedan det bildades 1972. Den senaste stora nationella avtalskonflikten 1980 utmynnade inte i något eget avtal men grundlade i stället en praxis, där Hamnarbetarförbundet har deltagit i förhandlingar och skyddsarbete ute i hamnarna. Transport har dock ensamt undertecknat det centrala avtalet. Sveriges Hamnars nya utestängningsbeslut innebar alltså att etablerade pragmatiska kompromisser plötsligt kastades över bord.

Den främsta anledningen till att frågan om inflytande är så akut är de uppkomna bristerna i arbetsmiljöarbetet. Sveriges Hamnars policy innebär att över hundra valda skyddsombud runtom i landet har fråntagits sina mandat för att de tillhör ”fel” fackförbund. När det sker en olycka i hamnarna blir det ofta dramatiskt. Så när skyddsronder och riskanalyser slarvas bort eller genomförs i hemlighet av någon som inte känner till den aktuella verksamheten, är det våra medlemmar och kollegor som betalar priset.

Om ingen på golvet har mandatet att stoppa akuta faror eller säkerställa att liv och hälsa går före produktionshets riskerar vi att förlora kroppsdelar eller, i värsta fall, mista livet. Konfliktvapnet ska inte brukas lättvindigt, men allt eftersom tiden gått har oron växt för att någon av våra arbetskamrater ska dö ute på kajen.

”Varför kan ni inte bara gå med i Transport?” är en fråga vi ofta får. Svaret på den är enkel: därför att vårt förbund är en basdemokratisk fackförening. I praktiken innebär detta att det alltid är de berörda medlemmarna som bestämmer hur fackföreningen ska agera i olika frågor. Det gäller allt från lokala schemaförhandlingar i vardagen till centrala beslut.

I höstas hölls en nationell medlemsomröstning som med 84 procents majoritet gav förbundsstyrelsen mandat att varsla om den nu aktuella avtalskonflikten. Den pampfria organisationsmodellen, interndemokratin och närheten mellan valda företrädare och medlemmar har skapat en krävande men effektiv facklig kultur som lett till att hamnarbetare fortsatt att välja Hamnarbetarförbundet. Vi vet att alla inte delar vår fackliga filosofi men kräver respekt för vår rätt att som arbetstagare i ett demokratiskt land bli företrädda på det sätt vi själva valt.

Ett hängavtal ger oss inte det inflytande vi behöver. Sveriges Hamnar har alltså avvisat Hamnarbetarförbundets förslag till ett likalydande centralt kollektivavtal. Vårt förstahandsalternativ – att ingå ett avtalssamarbete tillsammans med Transport – verkar i dag ännu mer avlägset. I stället återkommer branschens övriga parter till att vi ska teckna ett så kallat hängavtal.

Eftersom det ofta hävdas att Hamnarbetarförbundet har tackat nej till kollektivavtal så är det viktigt att en gång för alla klargöra detta: ett hängavtal är inget kollektivavtal. Det innehåller inga lönenivåer, arbetstider eller ordningsregler. I stället är det en ordfattig papperslapp som fastslår att Hamnarbetarförbundet underordnas alla nuvarande och framtida uppgörelser mellan Sveriges Hamnar och en annan facklig organisation. Med oss skulle arbetsgivarna alltså inte behöva förhandla och komma överens, även om vi åtagit oss fredsplikt.

Vilken poäng finns det då med ett medlemsstyrt fackförbund, om vi inte ens har en plats vid förhandlingsbordet?

Stuveribranschen behöver samarbete och långsiktig arbetsro. Dit når man inte genom att i praktiken försöka tvinga hälften av landets hamnarbetare att avveckla sin fackliga organisation, utan genom att släppa in oss som en fullvärdig avtalspart.