Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Helt orimligt att ha samma strandskydd i hela Sverige”

Flygbild från Google maps över en del av Arjeplogs kommun. Inom kommunen finns 8.727 sjöar och 9.573 öar. Vi borde definitivt kunna utveckla resonemanget om var det är lämpligt att bygga och var man borde låta bli, skriver Britta Flinkfeldt.
Flygbild från Google maps över en del av Arjeplogs kommun. Inom kommunen finns 8.727 sjöar och 9.573 öar. Vi borde definitivt kunna utveckla resonemanget om var det är lämpligt att bygga och var man borde låta bli, skriver Britta Flinkfeldt. Foto: Google maps

DN DEBATT 23/9. Lagstiftningen om strandskydd har en felaktig utgångspunkt. Sverige ser inte likadant ut. I Arjeplogs kommun finns över 8.000 sjöar – för varje invånare finns det 5 kilometer strand. Reglerna måste ta hänsyn till befolkningstäthet och hur mycket vatten och strand det finns tillgång till, skriver Britta Flinkfeldt, kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog.

Naturvårdsverket har haft i uppdrag att se över reglerna om lättnader för att bygga strandnära. Sverige samlar sig för att svara på deras förslag. Deras fokus ska vara att utveckla möjligheterna att bygga permanentbostäder. Men i praktiken innebär deras förslag till förändringar inte någonting.

Jag är kommunalråd i en stor och liten kommun. Arjeplog är stort som halva Belgien, eller en tredjedel av Schweiz. Men samtidigt har vi en befolkningstäthet som uppgår till 0,22 invånare per kvadratkilometer. Det är lägst i Sverige.

Inom kommunen finns 8.727 sjöar och 9.573 öar och varje invånare har teoretiskt tillgång till 5 kilometer strand. Räknar vi så har vi fler fritidshus än småhus. Och lägger vi ihop dem uppgår antalet ändå bara till cirka 1.400 stycken. Totalt. Om alla 1.400 hade legat vid varsin sjö hade det ändå funnits drygt 7.000 sjöar kvar att bygga vid. Sjutusen.

Här någonstans ligger den felaktiga utgångspunkten i lagstiftningen. Att vilja skydda stränderna från byggnationer är i högsta grad lovvärt. Det är självklart så att man ska ta hänsyn till naturens egenheter och skyddsvärda objekt. Och till allemansrättens möjligheter att tillåta människor att vara och vistas i skog och mark. Men hela Sverige ser inte likadant ut! Och tänk om man någon gång kunde sluta att låtsas att så är fallet!

En gång debatterade jag i radions P1 om frågan. Slutordet från min motståndare var att ”människor måste kunna känna att de kan gå ut med hunden och komma ner till vatten”. I min kommun går det 14 sjöar på varje hund. Det tycker jag är mer än nog.

I dag byggs här inte särskilt många egnahem men antalet fritidshus ökar och priserna på fastigheter är relativt högt i jämförelse med andra kommuner i inlandet. Vi ser fritidshusen som ett sätt att på sikt öka i befolkning – människor bygger, tillbringar mer och mer tid här och flyttar till slut till kommunen. Men människor vill bygga och bo vid vatten. Våra historiska spår visar bebyggelse vid strandlinjer från det att inlandsisen smälte och framåt. I 10.000 år.

Arjeplogs Kommun har under ganska många år försökt att använda de så kallade LIS-reglerna. Vi är en liten kommun med ytterst begränsade resurser och under flera år mäktade vi inte ens med att ”plocka fram” områden lämpliga för landsbygdsutveckling, det är en ganska omfattande process med mycket handpåläggning för att beskriva, samråda och bereda områdena och vi var långt ifrån klara med vårt översiktsplanearbete.

I dag har vi ett antal områden utpekade i vår nya översiktsplan. Om vi prioriterar våra resurser rätt kan vi alltid diskutera. Ibland är dock både tid, pengar och tillgång till kompetens ett hinder. Så är det bara.

Reglerna för var i landet man får lov att använda sig av dispensmöjligheter är utformade så att LIS-områden inte kan pekas ut överallt. De södra kuststräckorna i Sverige, vissa tätorter och de största sjöarna saknar möjligheten. Att man valt denna modell tyder på att det finns vissa områden som man särskilt vill skydda. Det resonemanget borde kunna gälla åt andra hållet också!

Vi borde definitivt kunna utveckla resonemanget om var det är lämpligt att bygga och var man borde låta bli. Själva anser vi faktiskt att vi är kompetenta nog att ange var det är lämpligt att ge bygglov och att man därför borde kunna ge vårt fullmäktige i uppdrag att peka ut ett antal områden som absolut behöver skyddas men att vi i övrigt kan få lov att ge människor större rätt att bygga och bo än vad som ens ges som möjlighet i bestämmelserna om LIS och detta naturligtvis utan att hänsyn till natur eller allemansrätt äventyras. Så långt tror jag aldrig att vi kommer. Någonsin.

Men det vore ganska enkelt att skapa ytterligare en möjlighet för byggnationer. Att helt enkelt lägga till ett kriterium om befolkningstäthet och hur mycket vatten och strand det faktiskt finns tillgång till i en kommun. Stor befolkningstäthet – större restriktioner, liten befolkningstäthet – mindre restriktioner. Blir vi 72 miljoner invånare – det vill säga får samma befolkningstäthet som Sundbybergs kommun – så kan vi med ett sådant system knappast bevilja strandskyddsdispenser alls längre. Stannar vi på en befolkning om ”bara” 355 000 personer – samma befolkningstäthet som den kommun som ligger precis i mitten av skalan, Värnamo – så kan vi inte längre ge bygglov med samma frikostighet. Det vill säga så länge vi med någon rimlig indikator räknas som glesbefolkade (kanske 8 personer per kvadratkilometer) skulle vi, och andra, kunna ha större frihet, utan att på något sätt äventyra möjligheterna för det rörliga friluftslivet.

Att vi behöver tänka strategiskt kring var vi bäst ger samhällsservice och vilka områden som är mest lämpliga att bebygga är självklart. Anses vi ha förtroendet att utbilda våra barn och vårda våra äldre på ett bra sätt och i enlighet med lagar och förordningar så torde vi klara även att göra bedömningar i denna fråga.

För det är nämligen så att ”one size fits all”-resonemanget inte är särskilt ändamålsenligt för tillämpningen av var man kan ge dispens från strandskyddet. Den givna 100-meterslinjen är inte anpassad till de förhållanden som råder. Inte heller att vi ska neka bygglov med hänvisning till att det är för långt till närmaste hus, eller att ett enda hus inte ger någon utveckling (ett hus vid varje sjö blir i vår kommun 8.727 nya hus och det skulle ha betydelse) eller att den som vill bygga hindrar tillgången till strandlinjen till nackdel för det rörliga friluftslivet.

En gång debatterade jag i radions P1 om frågan. Slutordet från min motståndare var att ”människor måste kunna känna att de kan gå ut med hunden och komma ner till vatten”. I min kommun går det 14 sjöar på varje hund. Det tycker jag är mer än nog.

Bakgrund.Strandskydd och LIS

1950 kom den första strandlagen som gav möjlighet att utse områden med strandskydd för att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv.

1975 kom det generella strandskyddet, ett förbud mot att bygga nära hav, insjöar och vattendrag då de områdena anses förse befolkningen med rekreation, biologisk mångfald och vattenrening.

2009–2010 kom regler om landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS). De ger vissa lättnader i strandskyddet utifrån behovet av utveckling i hela Sverige, särskilt i landsbygden, samtidigt som skyddet av natur- och friluftsvärdena inte skulle äventyras. I vissa delar av Sverige, framför allt längs västkusten och södra delen av östkusten, får LIS-reglerna inte tillämpas.

Senast 16 november 2018 ska remissvar lämnas utifrån Naturvårdsverkets uppdrag att se över reglerna kring lättnader av strandskyddet.

DN Debatt.23 september

Debattartikel

Britta Flinkfeldt (S), kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog:
”Helt orimligt att ha samma strandskydd i hela Sverige”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.