Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/hjalp-bina-pa-ratt-satt-satsa-pa-blommor-i-stallet-for-bikupor/

DN Debatt

DN Debatt. ”Hjälp bina på rätt sätt – satsa på blommor i stället för bikupor”

Honungsbina är väldigt vanliga och behöver inte räddas. Att abonnera på en bi­kupa är faktiskt helt meningslöst om man vill göra en insats för biologisk mångfald. I stället kan biodlingen förvärra situationen för de vilda bina, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

DN DEBATT 4/7. På senare tid har allt fler aktörer engagerat sig för att ”hjälpa bina” och motverka bidöd. Men när köpcentrum, snabbmatskedjor och fastighetsbolag satsar på bikupor för honungsbin i stället för att hjälpa vilda bin riskerar man att göra mer skada än nytta, skriver fyra Lundaforskare, som uppmanar företagen att hjälpa till på rätt sätt.

Ett ökande antal studier har visat att pollinerande insekter, som bin, är hotade. Matbrist, gifter, klimatförändringar och brist på boplatser är alla orsaker till att bina har svårare att överleva och minskar i antal.

Som ett svar på larmrapporterna väljer många att bli värdar för, eller sätta upp, bikupor för honungsbin. I medier och i reklam kan man läsa hur fastighetsbolag, kommuner, köp­centrum, matbutiker och snabbmatsrestauranger berättar om sina insatser. Att på olika sätt sponsra bikupor har blivit ett sätt att engagera sig, eller visa engagemang, för miljö, hållbarhet och biologisk mångfald.

Biodling är viktigt för oss män­niskor. Honungsbin producerar honung och pollinerar grödor. Dessutom är biodling ett sätt att komma nära bin och se hur de lever, men vad få vet är att honungsbin bara är en av nästan 300 biarter i Sverige. De flesta svenska biarter är alltså vilda och lever ensamma, så kallade solitärbin. Honungsbiet är däremot socialt och lever i stora samhällen som sköts om av oss människor. Att fokusera ensidigt på honungsbin riskerar att stjälpa mer än hjälpa. Just honungsbina är väldigt vanliga och behöver inte räddas. Att abonnera på en bikupa är faktiskt helt meningslöst om man vill göra en insats för biologisk mångfald. I stället kan biodlingen förvärra situationen för de vilda bina.

Det finns färre vilda pollinerande insekter i områden med mycket honungsbin.

Eftersom alla bin behöver samma mat – pollen och nektar från blommor, kan en allt större mängd honungsbin göra det ännu svårare för vildbin att överleva då det blir konkurrens om maten. I Sverige har antalet biodlare ökat med 1 500 personer och honungsproduktionen med 28 procent sedan 2015, enligt statistik från Sveriges Biodlares Riksförbund. Hur stor del av ökningen som beror på att fler vill producera egen honung, eller utöka sin produktion, respektive vill ”hjälpa bina” vet vi inte. Men eftersom flera olika aktörer erbjuder möjlighet att abonnera på bikupor, eller stödja biodling på annat sätt, kan man misstänka att viljan att hjälpa bina ligger bakom en del av ökningen. I synnerhet i städer är detta en trend, där man exempelvis sätter ut bikupor på tak, och där företag kan putsa på sin miljöprofil genom att sponsra bikupor.

Det vi vet från forskning i Sverige är att det finns färre vilda pollinerande insekter i områden med mycket honungsbin. Däremot finns det inga studier där man tittat specifikt på hur just hotade arter av vilda bin påverkas av utsättning av honungsbin. Vi rekommenderar därför att man använder sig av försiktighetsprincipen om man vill vara säker på att inte vilda bin ska ta skada. Särskilt viktigt är det i områden där det är ont om blommor, som i vissa odlingslandskap och stadsdelar utan parker och gårdar, samt intill områden där det finns många sällsynta vildbin.

Att vi har kommersiell biodling i Sverige, eller att privatpersoner skaffar sig ett par bikupor, ser vi inte som något problem – så länge det görs av rätt anledning, det vill säga för att producera honung, pollinera grödor och trädgårdsväxter eller som en rolig hobby. När det gäller andra stora aktörer skulle vi däremot önska att de läste på, eller tog kontakt med oss forskare, innan de hakar på bikupetrenden. Det är olyckligt när goda intentioner, oavsett om de baseras på ett genuint engagemang eller på viljan att skapa ett ”grönt” varumärke, inte skapar den nytta man ger sken av. Dels riskerar man att vilseleda konsumenterna, dels att slösa resurser på något som i bästa fall inte har någon betydelse och i sämsta fall kan vara negativt för det man säger sig vilja stödja. Oavsett hur god viljan är, så krävs kunskap för att utforma åtgärder som gör en positiv skillnad.

I stället för att sätta en bikupa på sin fastighet skulle företag kunna sponsra etableringen av en äng och blommande fruktträd och bärbuskar på sin tomt. Om det inte är möjligt på den egna tomten kanske man kan samarbeta med kommunen om åtgärder på offentlig mark, eller stödja organisationer som sköter ängsmarker på traditionellt vis med slåtter.

Utgångspunkten måste vara att skapa mer av de resurser som i dag begränsar vildbin. Vi vet att tillgången på vilda blommor, från tidig vår till sensommar, är en resurs som saknas i stora delar av dagens jordbrukslandskap. I dag är det i stor utsträckning människan som avgör vad som växer på markerna. Att bevara artrika miljöer och skapa ett blommande landskap, både i städerna och på landet, ligger därför i våra händer. Det skulle dessutom gynna både honungsbina och de vilda bina.

 

Ämnen i den här artikeln:

Miljö
Odla
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt