Dagens politiska landskap präglas av trängsel i mitten. Partierna gör sitt bästa för att inte stöta sig med presumtiva väljare. Perspektivet är kortsiktigt och sällan diskuteras hur vårt samhälle bör utvecklas på längre sikt. I ett sådant samhällsklimat måste det vara vänsterns uppgift att lyfta upp och ge lösningar på de avgörande långsiktiga utmaningarna. Dit hör klimatfrågan, de ökade ekonomiska klyftorna i vårt samhälle, att så många står utanför arbetsmarknaden och att risktagandet i finanssektorn hotar stabilitet och utveckling. En annan samhällsutveckling är både möjlig och nödvändig.
I en tid då såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet blir alltmer försiktiga för att inte stöta bort medelklassväljare måste Vänsterpartiet vara visionärt och föreslå förändringar som gör vårt samhälle mer jämlikt. För Vänsterpartiet duger det inte med halva rut-avdrag, lite mindre privata vinster i välfärden eller att okritiskt acceptera EU:s utveckling.
Europa präglas av en djup ekonomisk och social kris. Eurokrisen har flera orsaker, bland dem märks stort risktagande och stora förluster i banksektorn och allt för hög skuldsättning i några EU-länder. Euron som valuta har kraftigt bidragit till krisen eftersom den gemensamma penningpolitiken har orsakat såväl lånebubblor som usel konkurrenskraft. Euron är en del av EU:s problem, inte lösningen. Trots det gör EU allt för att rädda euron och bankerna medan välfärd och arbete offras för vanligt folk. Makten över de ekonomiska besluten förs från de folkvalda i medlemsländerna till tjänstemännen i EU.
Med en sådan utveckling finner vi ingen anledning att ompröva eller tona ner Vänsterpartiets grundläggande EU-kritik. Tvärtom, euron har starkt bidragit till den rådande krisen. Lösningen är att den gemensamma valutan avvecklas. Politik blir inte bättre för att den blir mer centralstyrd, däremot blir besluten mindre demokratiska när EU tar makten över dem.
Vänsterpartiet har föreslagit ett helt program för att reglera banksektorn. I det ingår högre kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former av spekulation. Vi vill också dela på storbankerna genom lagstiftning. Det är inte rimligt att staten garanterar privat näringsverksamhet som den gör med bankerna. Därför ska bankerna delas så den samhällsviktiga in- och utlåningen till hushåll och företag läggs i en del och den spekulativa i en annan. Då slipper staten garantera bankernas spekulation. Vi behöver gynna framväxten av nya gemensamt ägda och lokalt förankrade banker. I grunden handlar det om att allt för mycket ekonomisk makt har samlats i händerna på storbanker som tar stora risker. Denna utveckling måste brytas. Ekonomisk politik ska bestämmas av demokratin, inte marknaden.
Vi vet att jämlika samhällen mår bättre. Alla ska veta att de klarar sig ekonomiskt om de blir föräldrar, sjuka eller arbetslösa. Genom generell välfärd skapar vi ett jämlikare och tryggare samhälle. Ingen som blir cancersjuk eller arbetslös ska tvingas leva på socialbidrag. Vi vill att alla ska bli väl omhändertagna när de bli äldre, att deras barn får en utbildning med hög kvalitet och en förskola med barngrupper som gör det möjligt att se och bekräfta varje barn. Så är det inte i dag. Därför måste vi omfördela i större utsträckning och de med högre inkomster måste bidra mer.
Den gemensamma välfärden slits sönder av privatisering och segregering. Så bryts även känslan för det gemensamma och samhörigheten upp i vårt samhälle. Denna utveckling måste vändas. Riskkapitalbolagens verksamhet hör inte hemma i välfärden. Våra skattepengar ska gå till omsorg och utbildning, inte till skattedribblande miljonärer. Detta kommer att vara en huvudfråga för Vänsterpartiet framöver. Vi vill inte ha några fler Caremaskandaler där vinster görs på att äldre vanvårdas.
Demokratisk kontroll över välfärden handlar även om de anställdas villkor. Vi vill att den offentliga sektorn ska bli en så bra arbetsgivare att människor ska kämpa för att få jobba där i framtiden. Arbetsvillkoren ska återspegla det förtroende och det ansvar de anställda får av föräldrar och anhöriga. Därför ska låga löner höjas, inflytandet över arbetet öka och fasta jobb på heltid ska genom lagstiftning göras till den normala anställningsformen. Personalen har rätt till fungerande scheman, vidareutbildning och en bemanning som gör det möjligt att göra ett bra arbete utan att slita ut sig. Det är Vänsterpartiets uppgift att se till att det blir verklighet.
Vårt materiella välstånd har ökat kraftigt, men det blir allt mer ojämlikt fördelat. Vår höga konsumtion tär hårt på jordens resurser och orsakar ohållbara nivåer av utsläpp av växthusgaser. Många småbarnsföräldrar kämpar för att få tiden att räcka till och vardagen att gå ihop. Samtidigt som många arbetar för mycket kan andra, inte minst unga och invandrare, inte ta sig in på arbetsmarknaden. Många slits ut av tunga arbeten och måste pensioneras i förtid på grund av sjukdom eller arbetsskador. När samhället inte kan erbjuda god omsorg om äldre eller barn känner sig många, främst kvinnor, tvingade att arbeta deltid för att klara omsorgen. Priset för det blir lägre lön och pension.
Den lagstadgade normen för heltidsarbete har inte kortats sedan 1973, sedan dess har produktivitet och konsumtion stigit dramatiskt. Det är hög tid för nästa steg i en generell arbetstidsförkortning. Kortare arbetstid har en rad fördelar för den enskilde och för familjerna. Men även samhället vinner på att man inte slits ut av sitt arbete. Vänsterpartiets mål är sex timmars arbetsdag, det delmål som ligger inom räckhåll är 35 timmars arbetsvecka.
Redan i dag har många avtal med en arbetstid som är lägre än 40 timmar i veckan. Frankrike har kortat arbetstiden liksom metallindustrin i Tyskland. Självklart kan vi göra detsamma i Sverige. Ett första steg mot 35 timmars arbetsvecka bör kunna tas under nästa mandatperiod genom att normalarbetstiden kortas till 37 timmar via arbetstidslagen.
En generell arbetstidsförkortning kräver en genomtänkt strategi och ekonomisk kalkyl. Det är vår uppgift att visa hur förslaget konkret påverkar löneutveckling, statsfinanser och arbetslöshet. Får vi förtroendet vid kongressen att ingå i Vänsterpartiets ledning, vill vi se till att det blir verklighet.
Det är vänsterns uppgift att lyfta upp och ge lösningar på våra långsiktiga utmaningar. Vi vet att det går att bygga ett hållbart och jämlikt välfärdssamhälle.
Jonas Sjöstedt (V) Ulla Andersson (V), riksdagsledamöter och partiledarkandidater