Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-18 11:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/hogskolans-forsamrade-utbud-slar-mot-industrin/

DN Debatt

DN Debatt. ”Högskolans försämrade utbud slår mot industrin”

Drygt en fjärdedel av tjänstemännen i industrin har de senaste fem åren sökt efter utbildning i högskolan. Men endast en av åtta har hittat utbildning som i hög utsträckning motsvarar deras behov, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Persson/TT

DN DEBATT 13/7. Kompetenshöjning är en ödesfråga för industrin och därmed för Sveriges välstånd. Men utbudet av vidareutbildning i högskolan har kraftigt försämrats. Regering och riksdag behöver nu omedelbart stärka högskolans kapacitet att möta yrkesverksammas behov av vidareutbildning, skriver Klas Wåhlberg, Teknikföretagen, och Martin Linder, Unionen.

Industrins konkurrenskraft står och faller med hur företagen och de anställda klarar av att möta och dra nytta av den digitala strukturomvandlingen. Det handlar om många människor. Industrin sysselsätter omkring 830.000 personer, beräknat på direkt anställda och de jobb som industrin skapar bland leverantörerna.

Hastigheten och omfattningen i omvandlingen medför att företagen bara i ytterst begränsad utsträckning kan tillgodose sina kompetensbehov med nyutbildade. Kompetenshöjningen måste huvudsakligen ske hos dem som utgör samhällets största kompetens­resurs – de redan yrkesverksamma. Livslångt lärande är därför en av­görande nyckelfaktor!

Nu krävs reell insikt om att det saknas systemlösningar som ger yrkesverksamma tillgång till relevant utbildning i det offentliga utbildningssystemet.

För tjänstemän är framför allt möjligheter till utbildning i högskolan avgörande. Men en undersökning som Novus utfört på uppdrag av Unionen visar att utbudet upplevs som undermåligt.

Drygt en fjärdedel av tjänstemännen i industrin har de senaste fem åren sökt efter utbildning i högskolan. Men endast en av åtta har hittat utbildning som i hög utsträckning motsvarar deras behov. Ett resultat som är ännu sämre än för näringslivet totalt, där var femte tjänsteman gett detta svar. Det är ohållbart.

Tyvärr är resultatet inte förvånande. Trots att yrkesverksammas efterfrågan på flexibel utbildning har ökat har utbudet kraftigt försämrats. Medan 7 av 10 tjänstemän vill utbilda sig helt eller delvis på distans har exempelvis antalet distanskurser minskat med så mycket som en fjärdedel sedan 2010, enligt uppgifter från högskolans gemensamma antagningssystem.

Kompetenshöjningen måste huvudsakligen ske hos dem som utgör samhällets största kompetensresurs – de redan yrkesverksamma. Livslångt lärande är därför en avgörande nyckelfaktor!

Svensk konkurrenskraft har inte råd att invänta politiska långbänkar. Regering och riksdag behöver nu omedelbart stärka högskolans kapacitet att möta yrkesverksammas behov av vidare­utbildning.

Vi har fyra förslag på reformer. Förslagen behöver genomföras snabbt för att resultat ska nås redan under nuvarande mandatperiod:

1 Inför ett uppdrag om vidare­utbildning och omställning i högskolelagen

Det finns i dag orimligt stora skillnader mellan landets universitet och högskolor när det gäller beredskapen att möta yrkesverksammas behov. Ett exempel är utbudet av distanskurser, där några utbildningsdominerade lärosäten har över 1 000 kurser var medan flera forskningstunga lärosäten endast har ett fåtal.

Det är viktigt att lärosäten kan profilera sig, men behoven av vidare­utbildning i industrin kan inte till­godoses enbart av några få utbildningsdominerade lärosäten. Alla lärosäten behöver bidra utifrån sina respektive styrkor och förutsättningar.

Exempelvis behövs den kunskap och de resurser som finns på mer forskningstunga lärosäten, för att kunna erbjuda utbildning på avancerad nivå inom områden där den tekniska utvecklingen sker särskilt snabbt.

2 Avskaffa den prestationsbaserade ersättningen

Det är väl känt att den nuvarande resurstilldelningen, där omkring hälften av lärosätets ersättning avgörs av studenternas poängproduktion, miss­gynnar utbudet av vidareutbildning.

Lärosätena prioriterar av ekonomiska skäl traditionell campusförlagd heltidsutbildning där prestations­graden är hög, framför mer flexibla utbildningsformer som kurser och utbildning på deltid och distans, med lägre prestationsgrad. Det är ett system­fel som måste åtgärdas.

Ett utökat vidareutbildningsuppdrag till högskolor och universitet måste även åtföljas av nya resurser. Annars tvingas lärosäten skära ner på utbildningsplatser för unga, vars utbildningsbehov inte har minskat. En utveckling som varken är önskvärd eller rimlig om syftet är att stärka kompetensförsörjningen.

3 Ge öronmärkta resurser för utbildningar riktade till yrkesverksamma utanför takbeloppet

Det så kallade takbeloppet, som är den högsta ersättning lärosätet kan få för sin utbildningsverksamhet per år, är ett hinder för en mer snabbfotad högskola. Lärosäten som redan fyllt sina utbildningsplatser, ofta med yngre studenter på längre program, kan helt enkelt inte få någon ekonomisk ersättning av staten om de också erbjuder utbildningar riktade till yrkesverksamma. Effekten är att många lärosäten, trots en vilja, avstår från att ge vidareutbildning.

Med förslaget skulle högskolan som helhet få bättre förutsättningar att möta behov i arbetslivet även under perioder med högt söktryck. Inte minst är det viktigt för att ge lärosäten som konstant fyller sina platser den kontinuitet som krävs för att utveckla förmågan att vidareutbilda yrkesverksamma.

4 Inför särskilda sökbara resurser för utveckling av vidareutbildning

Det höga kapacitetsutnyttjandet i högskolan innebär att möjligheterna att sätta av resurser till mer genom­gripande utveckling av vidareutbildningar är begränsade. Med sökbara resurser vid sidan av den ordinarie resurstilldelningen, i syfte att utveckla och testa utbildningar för yrkesverksamma, kan högskolans förnyelse skyndas på.

För att säkerställa att utbildningarna möter relevanta behov hos breda grupper yrkesverksamma och i branscher, snarare än hos enskilda företag, ska ett krav vara att innehållet utvecklas i nära samverkan med näringslivet. Kurserna ska bedrivas under flexibla former och syfta till att utveckla tekniska lösningar som sedan kan integreras i den ordinarie utbildningen.

De färdigutvecklade kurserna ska sedan föras in i det ordinarie utbudet, så att de blir möjliga att söka för alla som har behov av utbildningen.

Regeringens mindre och tillfälliga insatser för att utveckla korta kurser för yrkesverksamma är långt ifrån tillräckliga.

Regering och riksdag har alltför länge sett på medan utbudet av vidareutbildning i högskolan kraftigt försämrats. Samtidigt har kompetensbristen vuxit i industrin som successivt tappat i kunskapsförsprång. Nu krävs det en mer systematisk och betydligt större satsning för att på allvar påbörja högskolans omställning till dagens och framtidens verklighet.

Det är nu en ödesfråga för industrins konkurrenskraft och därmed för Sveriges välstånd att regering och riksdag ger högskolan ett tydligt uppdrag och rätt förutsättningar, att tillhandahålla ett utbildningsutbud som ger yrkesverksamma möjlighet att höja sin kompetens i takt med den tekniska utvecklingen. Nu måste det vara slut på den politiska passiviteten. Det är dags att agera. Utvecklingen väntar inte på någon.