Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Hot och våld vardag för många livsmedelsinspektörer”

Det finns stora brister i livsmedelskontrollen vad gäller effektivitet, uppföljning och kapacitet, enligt en ny granskning av Riksrevisionen. Förutom dessa problem brottas många inspektörer med en arbetsmiljö där jäv, hot och våld är vardag. Riksrevisionen ger staten två olika vägar, men det finns bara en. Staten måste ompröva organiseringen, skriver Naturvetarnas Kristofer Jervinge.

Riksrevisionen har granskat hur livsmedelskontrollen fungerar och finner stora brister. Riksrevisor Claes Norgren skriver (DN Debatt den 10 juni) att brister i kontrollen ökar risken för att vår hälsa äventyras. I detta har han rätt, men det finns en mer direkt hälsoaspekt av nuvarande organisering av livsmedelskontrollen: arbetsmiljön för livsmedelsinspektörerna. Jäv, hot och våld tillhör vardagen för många inspektörer.

En nyligen publicerad undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att fyra av tio livsmedelsinspektörer har blivit utsatta för hot eller våld. En kartläggning gjord av Naturvetarna bekräftar och förstärker denna bild. Vidare uppger fyrtio procent i SLU:s studie att de inte alls eller bara delvis har fått möjlighet att fortbilda sig i avancerad tillsynsmetodik.

Om det bara var själva livsmedelskontrollen som inte fungerade skulle det vara illa nog. Men vi har för närvarande en situation där kontrolluppdraget fungerar bristfälligt på många håll, parat med en oacceptabel arbetsmiljö för en stor del av inspektörerna. Dålig arbetsmiljö, brist på kompetensutveckling samt knapphändiga resurser möter många inspektörer inom livsmedelskontroll.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) har haft snart åtta år på sig att komma till rätta med den trasiga livsmedelskedjan. Flera utredningar som pekade på problemen var redan gjorda när Erlandsson tillträde. Ett par år innan senaste regeringsbytet skrev professionsföreträdare även en vitbok kring tillståndet för den kommunala tillsynen. I boken intervjuades inspektörer som vittnade om jävsproblematik, olikheter inför lagen samt att det i många kommuner rådde kompetensbrist då resurserna inte räckte till. Slutsatsen var att det är av yttersta vikt att tillsynen är likvärdig, opartisk och fri från intressekonflikter. Vidare slog man fast att det är viktigt med en organisation som är lärande, funktionell och effektiv. Vad hände? Ett par år senare fattades ett beslut om att flytta djurskyddskontrollen från kommunerna till länsstyrelsen. Man kan ha många åsikter om huruvida flytten var ändamålsenlig. En aspekt som gick förlorad var den direkta lokala kopplingen.

Slående är också att Riksrevisionen redogör för att livsmedelskontrollen är högst bristfällig på länsstyrelsen. På många håll fungerar djurskyddet förvisso bättre i dag, men många problem återstår och den mest relevanta frågan är om länsstyrelsen är den optimala huvudmannen. Tar man med arbetsmiljöaspekter kan man med tydlighet konstatera att det i denna fråga inte fungerar särskilt väl.

Enligt en undersökning genomförd 2013 svarade sju av tio djurskyddinspektörer att de hade utsatts för hot. I samma undersökning granskades jävsproblematik inom den kommunala tillsynen. Väldigt många inspektörer uppgav att de har råkat ut för otillbörlig påverkan av politiker eller andra tjänstemän. Jävsproblematiken är mer utbredd desto mindre kommunen är. I kommuner med mindre än 30.000 invånare svarade 67 procent av inspektörerna att andra intressen än kontrolluppdraget styr tjänsteutövningen.

De allra största kommunerna och de som anordnat tillsynen i kommunalförbund framstår som ett ljus i mörkret. Här är man nöjd med nuvarande organisering av tillsynen och är inte utsatta för otillbörlig påverkan i lika hög utsträckning. Även om det är glädjande att det finns många myndigheter som hanterar tillsynen bättre är det tydligt att livsmedelskontrollen inte är likvärdig runtom i landet. Precis som Riksrevisionen konstaterar i sin granskning.

Riksrevisionen ger staten två olika vägar för att komma till rätta med problemen. Men givet den arbetsmiljö som råder i många kommuner finns det faktiskt bara en väg. Staten måste ompröva organiseringen av livsmedelskontrollen. En sådan omprövning bör göras fri från några förutfattade meningar om hur man enkelt kan lösa bristerna. Att flytta kontroller åt något håll i kedjan fungerar inte då såväl kommuner, länsstyrelsen som Livsmedelsverket uppvisar stora brister. Det finns ingen quick fix. Staten bör i stället utgå från att säkra en likformig tillsyn, fri från otillbörlig påverkan och intressekonflikter, över hela landet. Andra värden som måste genomsyra en omprövning är att organisationen ska vara lärande, funktionell och effektiv.

Med en sådan organisation med lokala kontor står sig tillsynen tryggt förankrad i de grundvärden som bör genomsyra den – likvärdighet, resurseffektivitet och rättssäkerhet. En väl fungerande organisation kommer även bättre kunna hantera arbetsmiljöfrågor kring hot och våld.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.