Det finns nära 5 miljoner bostäder i Sverige, varav endast cirka 1,5 miljoner utgörs av hyresrätter. Ändå är ett återkommande problem att den bostadspolitiska debatten tenderar att fokusera på hyresrätter, ett faktum som även Roland Andersson och Lars Jonung gör sig skyldiga till.

Detta är en felaktig utgångspunkt för den bostadspolitiska debatten, särskilt som en stor del av hyresgästerna i flera undersökningar säger sig vilja flytta till ett småhus om de får möjlighet.

Jag delar visserligen Andersson/Jonungs kritik mot hur hyresmarknaden fungerar i Sverige. Hyresregleringen är ett stort problem för en fungerande bostadsmarknad. Däremot rundar de lite för snabbt frågan om det faktiskt går att bygga bort bostadsbristen.

Våra undersökningar bland landets kommunpolitiker visar att viljan finns men kunskap saknas.

Här saknas till exempel argument kring varför det inte skulle gå att bygga bort bristen med fler bostäder med äganderätt. För det gör det. Ge länsstyrelsen i uppdrag att kartlägga områden där nya småhus kan byggas och ge Boverket i uppdrag att ta fram vägledning till kommunerna för hur de kan planera för ökat småhusbyggande.

Och nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Våra undersökningar bland landets kommunpolitiker visar att viljan finns men kunskap saknas. Många kommun- och regionpolitiker är väl medvetna om behovet av fler småhus, men åtskilliga av dem faller på eget grepp och fungerar som bromsklossen som sätter stopp för en potentiell småhusboom.

Det är här problemet ligger. Sverige bygger betydligt färre småhus än jämförbara länder. I absoluta tal är planläggning för och byggandet av småhus de senaste 15 åren i Sverige det lägsta på 100 år. Ändå visar alla undersökningar, inklusive våra egna, att 75 procent av svenskarna vill bo i villa, parhus, radhus eller kedjehus (definitionen av småhus.) Fyra av tio svenskar tycker inte att de bostadsområden som deras kommun bygger är tillräckligt varierande när det gäller fördelningen mellan flerbostadshus och enfamiljshus.

Denna kunskapslucka måste fyllas. Det bostadspolitiska misslyckandet har skapats av en olycklig kombination av framför allt kommunalt agerande och statliga regelverk, i synnerhet när det gäller egnahem. Men vi vet också att välplanerade småhusområden, till exempel trädgårdsstäder, halverar klimatpåverkan per invånare jämfört med traditionell höghusbebyggelse som dominerar i Sverige, samtidigt som värdet på ekosystemtjänsterna fördubblas.

Småhusområden är också ekonomiskt och socialt mer hållbara. Det finns inga utsatta småhusområden och med elektrifierade bilar blir områdena klimatneutrala vad gäller transporter.

Vi hade nyligen möjlighet att för bostadsministern presentera en palett med åtgärder som skulle kunna normalisera småhusbyggandet i Sverige. Det bör ha högre prioritet än att diskutera hyresmarknaden.