Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 17:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/i-en-orolig-varld-behover-regeringen-ett-sakerhetsrad/

DN Debatt

DN Debatt. ”I en orolig värld behöver regeringen ett säkerhetsråd”

Det finns mycket som skulle behöva göras för att stärka upp Regeringskansliet som en kunskapsorganisation, skriver Björn Fägersten. Bilden visar den nya regeringen på väg till konseljen med kungen. Foto: Jonas Lindkvist

DN DEBATT 25/1. Med en regering på plats är det hög tid att rusta upp regeringskansliet som en kunskapsorganisation. Med ett reellt säkerhetsråd, mer analytisk kapacitet på departementen och en sammanhållen underrättelsefunktion skulle Sverige stärkas som aktör inom utrikes- och säkerhetspolitik, skriver Björn Fägersten, Utrikespolitiska institutet.

Rätta artikel

Sverige befinner sig i ett utomordentligt turbulent geopolitiskt läge. Europa ser ett antal inrikes och utrikespolitiska hot och vår del av kontinenten är återigen en brännpunkt. Globalt är institutioner, regelverk och normer utmanade och den begynnande kraftmätningen mellan USA och Kina gör sig påmind på allt fler områden.

För att Sverige ska kunna utgöra en effektiv utrikes och säkerhetspolitisk aktör – i Norden, inom EU och globalt – krävs förutom politisk vilja ett antal attribut. Det måste finnas materiell kapacitet att genomföra vald politik. Koherens måste råda mellan statens olika verksamhetsgrenar för maximal effekt. Slutligen är man som aktör beroende av att den omvärld där politik bedrivs är så gynnsam som möjligt för vårt aktörskap – låt oss kalla det vår strategiska kontext.

Dessa delar – kapacitet, koherens och kontext, kan dock inte existera eller hanteras oberoende av varandra om en aktör ska kunna verka med full effekt. Kapaciteten måste stå i relation till vad de olika delarna samstämmigt vill driva för politik, och såväl kapacitet som koherens måste vara formade av och adressera den kontext man vill verka i. I praktiken betyder detta att staten har ett betydande och kontinuerligt kunskapsbehov för att länka ihop aktörskapets olika beståndsdelar.

USA:s nationella säkerhetsråd har varit tongivande i amerikansk säkerhetspolitik sedan det bildades efter andra världskriget medan länder som Storbritannien och Japan nyligen etablerat motsvarande funktioner.

Den kunskap i form av självkännedom och omvärldsanalys som är relevant för säkerhetspolitiskt beslutsfattande återfinns i en rad olika samhällssegment – inom underrättelsetjänsterna, universitetsvärlden, media, hos allmänheten och bland praktiker, för att ge några exempel. Det är dock av högsta vikt att tillräcklig kunskap och processer för att generera kunskap även finns där politiken formuleras, i Sveriges fall inom regeringskansliet. Den interna kunskapsorganisationen kan då fungera som en växellåda mellan inkommande information och utgående politik.

Hur lever då Sverige och regeringskansliet upp till dessa krav? Kort sagt kan sägas att det närtidsorienterade prioriterats på bekostnad av det mer framsynta och långsiktiga. Efter Tsunamikatastrofen har informationsinhämtning och nyhetsbevakning stärkts upp på ett välbehövligt sätt, till exempel i form av kansliet för krishantering vid justitiedepartementet. Den mer långsiktiga analysverksamheten har å andra sidan behandlats mer styv­moderligt med en reducerad och runtflyttad funktion för strategisk analys och avgränsade satsningar, som en framtidsminister utan uppenbar koppling till reellt inflytande.

Det finns mycket som skulle behöva göras för att stärka upp regeringskansliet som en kunskapsorganisation. Tre förslag är särskilt relevanta vad gäller Europa, utrikes och säkerhetspolitiken.

1. För det första bör det länge omtalade säkerhetsrådet realiseras. Dagens konstruktion tar fasta på ordets deliberativa mening – rådslag – och samlar vid behov relevanta ministrar för överläggningar. Det som behövs tillföras är kompetens kopplat till den rådgivande funktionen.

Sverige behöver med andra ord en centralt placerad – rimligtvis inom statsrådsberedningen – analytisk och rådgivande funktion som kan förse beslutsfattare med kunskap. Detta gäller särskilt i komplexa frågor av sektors­överskridande natur såsom säkerhetspolitiska konsekvenser av artificiell intelligens och gråskaleproblematik. Lösningen kan vara en stående organisation eller utlånad personal från relevanta departement och myndigheter men funktionen måste vara konstant och innehålla en kritisk massa av kompetens för att kunna driva arbetet.

2. För det andra bör relevanta departement själva ha en miniminivå av analysverksamhet och tid till efter­tanke. Dels för att kunna bottna i dagens komplexa hot och utvecklingar men också för att mäkta med att beställa och – lika viktigt – kunna ta emot och omsätta kunskap utifrån.

Dessa resurser ska ses som långsiktiga investeringar i förståelse och därmed inflytande. En översikt borde göras dels av departementens egen status som kunskapsorganisationer och dels av deras respektive externa kunskapsmiljö – vilka myndigheter, institutet och kunskapsproducenter står till förfogande och vilken relevans har dessa vad gäller svenskt aktörskap?

3. Slutligen så skulle nyttjande av landets starka underrättelseverksamhet kunna stärkas till fördel för beslutsfattande inom regeringskansliet. I dagsläget finns på försvarsdepartementet en mindre enhet för samordning av försvarsunderrättelsefrågor. Det är dock primärt en funktion för styrning av försvarsunderrättelse­myndigheterna.

Med tanke på de underrättelseresurser Sverige förfogar är det värt att fundera över om inte en större och mer analytiskt inriktad samordningsfunktion inrättades där säkerhetsfrågor – i synnerhet gränsöverskridande och ”nya” – kunde få en bred och gemensam belysning. En sådan utbyggnad av dagens mindre enhet skulle vara en given komponent av ett nytt säkerhetsråd och fungera som en nod mellan underrättelsetjänsterna och Regeringskansliets personal.

Dagens komplexa omvärld och utveckling ställer höga krav på Sverige. Genom att stärka regeringskansliet som en säkerhetspolitisk kunskapsorganisation kan landets kapacitet och önskvärda koherens kopplas till den kontext där politik bedrivs. Det är grundläggande för ett effektivt säkerhetspolitiskt aktörskap.