Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/i-septembermanifestet-har-vi-rattat-felen-i-januariavtalet/

DN Debatt

DN Debatt. ”I (S)eptembermanifestet har vi rättat felen i januariavtalet”

Januariavtalet kanförstås som en politikens motsvarighet till Saltsjöbadsavtalet, skriver Daniel Färm. Bilden från 1938 visar hur LO och arbetsgivarorganisationen SAF undertecknar Saltsjöbadsavtalet. Foto: TT

DN DEBATT 9/9. Enligt vår genomgång har tre av fyra förslag i januariavtalet en god potential att bidra till en progressiv samhällsutveckling. De mer problematiska delarna behöver genomföras på ett sätt som minimerar skadorna. I en omskriven version av avtalet – septembermanifestet – tydliggör vi S egna idéer i politikens Saltsjöbadsavtal, skriver Daniel Färm, Tankesmedjan Tiden.

På tröskeln till det nya rikspolitiska året står svensk socialdemokrati inför en svår men avgörande balansgång. Å ena sidan ska januariavtalet hållas. Det kommer inte att bli en dans på rosor. Men, som det heter, ”pacta sunt servanda”, alltså avtal ska hållas. Det är resultatet av en kompromiss utifrån det extremt komplicerade parlamentariska läge som följde på väljarnas röster för ett år sedan.

Enligt Tankesmedjan Tidens genomgång har tre av fyra förslag i regerings­överenskommelsen en god potential att bidra till en progressiv samhällsutveckling. Men även de mer problematiska delarna behöver genomföras på ett sätt som minimerar skadorna. Detta kommer att styra den socialdemokratiskt ledda regeringens arbete.

Det är bra att socialdemokratin – utifrån valresultatet – nu återigen kan samarbeta med fler partier. Att de låsningar som Alliansen bidrog till har brutits upp och att de konservativa högerpartierna inte kan genomföra sin löntagarfientliga politik har skapat förutsättningar för en socialdemokratiskt ledd regering. Låt oss inte glömma det.

Man ska inte ens låtsas att socialdemokrater och marknadsliberaler har samma idégrund i de centrala ekonomisk-politiska, arbetsmarknadspolitiska eller välfärdspolitiska frågorna.

Men man ska inte ens låtsas att socialdemokrater och marknadsliberaler har samma idégrund i de centrala ekonomisk-politiska, arbetsmarknadspolitiska eller välfärdspolitiska frågorna. Januariavtalet kan därför snarare förstås som en politikens motsvarighet till Saltsjöbadsavtalet, som väger in både löntagar- och företagsperspektiv, både hållbarhets- och tillväxtperspektiv, och så vidare.

Å andra sidan behöver socialdemokratin – som parti och rörelse – bli tydligare i sina egna analyser, prioriteringar och politik. För att bidra till detta har vi på Tankesmedjan Tiden skrivit om januariavtalets 73 punkter till ett (ännu) mer progressivt septembermanifest. Det kan tjäna som både inspiration för framtiden, en påminnelse om vad arbetarrörelsen egentligen tycker (och vad som är resultatet av kompromisser) och en möjlig utgångspunkt för fortsatta förhandlingar kring genomförandet av vissa reformer.

Septembermanifestet innehåller både befintliga, omskrivna och nya förslag till vad som kan bli arbetarrörelsens utgångspunkter för en revidering av det politiska Saltsjöbadsavtal, som framöver kan skapa en mer progressiv samhällsutveckling. Manifestet visar att många punkter i januariavtalet är bra. Men det lyfter även ett antal förslag som på ett ännu bättre sätt hade stärkt vanliga löntagares, pensionärers och andras livsvillkor. 

Här ett axplock:

• Den ekonomiska politiken ska vara både hållbar och ambitiös. En ambitiös reformagenda ska stå på en gedigen finansiell grund. Vi ska inte vare sig populistiskt lova mer än vad vi kan hålla eller vara överdrivet försiktiga och hålla igen när det behöver investeras. Överskottsmålet bör ersättas av ett balansmål. Företagen bör få bättre förutsättningar, men kan också bidra mer till gemensamma ansträngningar att skapa ett samhälle för alla.

• Skattereformen bör inte syfta till att sänka skatterna, utan till att minska klyftorna, stärka välfärdens finansiering och bidra till klimatomställningen. Särskilt fokus bör läggas på att omfördela de extremt ojämnt fördelade kapitalinkomsterna bättre. Värnskatten på de allra högsta inkomsterna bör höjas, inte slopas. Klimat- och miljöskatterna är viktiga och bör höjas. Eftersom de inte utgör någon långsiktigt stabil skatte­bas bör vi dock inte ha någon grön skatteväxling. Låg- och medel­inkomsttagarnas andel av skatteintäkterna bör ändå minska.

Pensionerna ska höjas genom att inbetalningarna till pensionssystemet under de yrkesverksamma åren ökar, samtidigt som garantipension, bostadstillägg med mera höjs via statsbudgeten.

Marknadsexperimenten inom skola, vård och omsorg ska rullas tillbaka. LOV och skolvalssystemet ses över för att minska de segregerande och orättvisa effekterna av dagens system. Samtidigt införs vinstbegränsningar för företag inom den skattefinansierade välfärden. Välfärden är till för patienter, elever och personer i behov av omsorg – inte för att privata välfärdsbolag ska kunna tjäna orimligt mycket pengar på att erbjuda sämre löner och villkor än offentliga utförare.

Experimentet med en återgång till privata arbetsförmedlingsaktörer stoppas och ersätts av en reformerad men förstärkt statlig arbetsförmedling samt partsgemensamma branschvisa arbetsförmedlingar som finansieras med skattemedel.

A-kassan återupprättas som en omställningsförsäkring baserad på inkomstbortfallsprincipen, med höjda ersättningsnivåer och tak, sänkta kvalifikationskrav och tydlig kontroll. A-kassan ska – tillsammans med stöd och utbildningar – fungera som en studsmatta från det gamla till det nya, inte som vare sig en hängmatta för livslång försörjning utan krav eller som en spikmatta som slår undan benen på den som blir arbetslös.

Arbetsrätten kan förändras – om och när parterna så önskar, utan politiska påtryckningar eller försök att tippa balansen inför förhandlingar.

Glesbygdssatsningarna kompletteras med en storstadssatsning.

Kärnkraftens förutsättningar att bidra till klimatomställningen utreds, utan att förringa dess problem eller dämpa andra klimatåtaganden.

Hyresregleringen värnas för att vanligt folk ska ha råd att bo i alla delar av en kommun.

Betyg ges först från årskurs åtta, och betygssystemet görs om så att fler får möjlighet att läsa vidare på gymnasiet – som i sin tur blir obligatoriskt. Kraven på dagens arbetsmarknad förutsätter gymnasieutbildning. Allt annat leder till utanförskap.

Alla religiösa friskolor stoppas. Skolan ska vara en mötesplats för elever med olika bakgrunder, inte en plattform för ensidig religiös påverkan på barn från enskilda fristående skolor eller samfund som driver dessa. Samma regler som redan gäller för kommunala skolor ska även gälla för samtliga fristående: hela skoldagen (både undervisningen och utbildningen i övrigt) ska vara fri från religiös eller annan livsåskådningsmässig påverkan.

En mer kraftfull satsning på att ge alla människor med funktionsnedsättning förutsättningar för att leva ett rikt och utvecklande liv.

Ett nationellt tiggeriförbud införs, med möjlighet för kommuner att införa vissa begränsade undantag. Tiggeri är ett uttryck för en extrem form av över- och underordning som inte hör hemma i ett modernt samhälle.

Biståndet höjs med 10 procent, till 1,1 procent av bni.

Detta är ingen fullständig lista. Behoven av reformer är mycket stora. Men septembermanifestet kan tjäna som en inspiration för den reformlusta som bär svensk arbetarrörelse.

Samtidigt som regeringssamverkan ställer höga krav på kompromissande med de liberala mittenpartierna, behöver den grundläggande höger-vänsterkonflikten i svensk politik förtydligas. Högerns skattesänkningar, marknadsexperiment och acceptans för utnyttjande på arbetsmarknaden leder till ökade klyftor. 

Mot dessa står socialdemokratins vänsteranalys som skapar förbättrade livschanser för vanligt folk: ambitiösa välfärdsreformer, en progressiv ekonomisk politik samt insatser för fler jobb och schysta villkor. Septembermanifestet bidrar med en färdplan för hur det ska kunna ske.